Att springa i en främmande stad är som att forska. Först fattar man inget, det är som ett blurr av detaljer som sedan avslöjas som små komponenter av verkligheten och snart börjar man se samband; en modell.

Jag tycker det är så fantastiskt roligt att fara ut och springa i en ny och främmande stad, den här  veckan var det i Cagliari, Sardinien. Lukterna, vägarna, arkitekturen - allt det där är kommer så mycket närmare med löpardojor på än genom bilfönstret. Dessutom är det en extra kick när man kliver upp och sticker ut på en gång innan hotellfrukosten; när staden håller på att vakna. Affärsinnehavare spolar gatan och hissar upp plåtmarkiserna framför skyltfönstren, barn och ungdomar på väg till skolan och gatusoparna är ute. Det är fräscht och morgontrafiken håller precis på att komma igång.

Nu när jag var ute senast på väg mot Parco di Monte Claro, så insåg jag att det här med att springa är lite som att forska eller i alla fall som forskarstudier. Du tar en karta från receptionen; ungefär som du väljer ett område inom forskning, och bestämmer dig för vilket område du ska utforska. Sen bär det iväg. Det är lite svårt att bedöma avståndet på kartan, eftersom de har alltid olika upplösningar. Du tar en riktning och helt plötsligt har du passerat det eller har inte ens kommit halvvägs måletför din tur. Men samtidigt gör det inget.

Träden, människorna och herrelösa hundar;  allt känns ja, om inte hotfullt, i alla fall lite främmande. Det känns lite segt i benen, du vet inte hur du ska lägga dig i tempo ifall du springer vilse - du vill ju kunna orka springa tillbaka. Trafiken är ibland tät, ibland helt obefintlig. Du korsar igenom andras forskningsfält, träffar på människor och hälsar diskret, ibland stannar du upp och frågar din professor, ursäkta förbipasserande, om vägledning. “Scusi - dove e Parco di Monte Carlo” och snabbt har du fått en ny riktning.

Alla detaljer i staden och på kartan gör att du inte ser helheten. Det är bara en massa detaljer och fragment av verkligheten som dina hjärna desperat försöker sätta ihop och se en helhet. Men snart efter en stund, kanske på ditt andra varv eller dagen efter, börjar sambanden bildas i ditt sinne. Ibland felaktigt, ibland rätt och du omvärderar ständigt din världsbild för att kartan och verkligheten ska passa ihop; hur stadsdelarna hänger ihop, vilka vägar som inte passar för din löptur eller vilka som går den snabbaste vägen till parken. I parken börjar du känna igen referenser, ursäkta andra löpare, och ni kanske hälsar på varandra. Ju mer samband du börjar se desto mindre hotfullt och skrämmande känns allting och du börjar kanske känna lite övermod.

Kanske ska du springa till den andra parken imorgon- den på andra sidan staden eller ska du bara fortsätta springa här? Här där allt känns tryggt, världsbilden stämmer och varje löptur bygger på den bilden lite mer detaljerat och hur detaljerna hänger ihop i din modell. Ja. Ungefär som forskning...

Lean – Gör avvikelser till framgång (Inbunden-Svenska-2008-ISBN 978-91-633-2795-7) av Per Petersson, Ola Johansson, Martin Broman, Dan Blücher, Henric Alsterman (580 kr inkl. moms på bokus.com).

En bra och lättgreppbar sammanfattning av Lean som Petersson m.fl. har gjort för både etablerade utövare, de som är i början av resan och studenter på exempelvis universitet. Boken motiverar behovet av Lean, berättar om historien och sedan bryter upp de komponenter som Lean definieras utifrån; principer, standardisering, förbättringsarbete och värdeflöden. Boken avslutas med att problematisera målstyrning och tankar som går inför ett inriktningsbeslut. I ett appendix ges ett axplock av Lean-metoder. Boken, tycker jag, kan läsas från pärm till pärm eller som ett uppslagsverk. Även om den är lite tunn om det ska ses som ett uppslagsverk. Jag tycker att Ny verktygslåda för Lean: för snabbt och flexibelt flöde av John Bicheno (utgiven av Revere AB) är snäppet vassare.

Syftet med boken, enligt författarna, är att ta en mindre teknisk diskussion kring verktyg och metoder, ta större utgångspunkt från vad Lean egentligen innebär för dem. På så sätt undvika att använda dessa Lean-metoder osystematiskt och i projekt eller kampanjform när det handlar om långsikt förändring. Detta görs ur ett tillverkningsperspektiv, men kan tillämpas på administrativa processer eftersom båda förädla produkter/tjänster/information för att möta en överenskommen specifikation.  Boken bygger på forskning och praktisk tillämpning.

Jag sympatiserar med författarnas utgångspunkt i deras egen definition av Lean, då jag själv försökt på detta bland annat i en youtube presentation (http://youtu.be/y9p9c7kfqUw). För det är verkligen så att varje företag eller organisation måste bestämma sig själv hur deras ledningssystem, förändringsstyrning och förbättringsarbete ska se ut och vad den ska heta; Lean, Sex-sigma eller TQM. Därför är det så viktigt att börja gräva där man står. Det är också det som gör att företag, som redan infört ett Lean synsätt, vågar öppna sig och bjuda in till och med konkurrenter.  Dom vet att både organisation, kultur och kontext (eller kalla det omgivning) inte går att kopiera rakt av med copy-paste.

Samtidigt så blir det svårt för författarna att beskriva sitt eget Lean då man utgår från andra beskrivningar, såsom det berömda Toyota-huset eller relationen mellan principer och metoder och hamnar nog, där många av oss hamnar, i den gängse definitionen av Lean. Jag tycker inte att detta gör boken sämre, men fortfarande så skulle jag inte vilja säga att det är en egen definition man gör utan snarare sammanställer flera olika kompletterande syner. Jag tycker att det blir lite svårt att veta, vad som är eget tyckande, vad som baseras på forskning eller vad som är erfarenheter, speciellt då man tryckt på att denna bok bygger på forskning. Enkel referenshantering med fotnoter hade kunnat hjälpa läsaren att sortera och kritiskt granska det författarna lägger fram.

Boken passar bra, som en översikt och bland ett antal andra bland annat Detta är Lean : lösningen på effektivitetsparadoxen av Niklas Modig, Pär Åhlström (Inbunden - 2012 - Svenska - ISBN: 9789186797072) och The Toyota Way: - Lean för världsklass av Jeffrey K Liker (Inbunden-2009-Svenska- ISBN: 9789147089024). Det som boken inte klarar av är att kritiskt granska Lean; vilka nackdelar finns det med synsättet och fördjupa diskussionen. Fördjupningen i diskussionen kunde kanske belysas och analyseras med hjälp av fallstudier eller gå ännu längre in i vilka mekanismer som ligger bakom framgångar med införande av Lean. Jag hade velat att författarna, utifrån sitt synsätt, utvecklade tankarna på förhållandet mellan ledning och medarbetare (top-down, down-top), där vi ofta väljer att ställa chefer vid sidan av detaljerna och fokusera på resultatet snarare än dyka ner i skiten. Det är nästan fult ibland att vilja diskutera detaljer bland ledning och topp-ledning. Men också hur de som är operativa måste lyfta blicken och inse att arbetet handlar inte bara om att utföra utan att både producera och utveckla. Båda sakerna berör författarna men inte samspelet eller dynamiken på ett sätt som de skulle ha kunnat göra.

Jag rekommenderar boken till de som har börjat resan, men också för de som arbetat ett tag för att få en bra översikt. Speciellt som illustrationerna i boken är väldigt bra och förklarande.

Jag får en riktig aha-upplevelse när jag läste Ny teknik och artikel Lean ute - Google inne. Aha-upplevelsen grundar sig på både själva artikeln och kommentarerna. Jag måste till en början erkänna att jag inte har läst avhandlingen, utan enbart artikeln på NyT.

När det gäller artikeln (http://www.nyteknik.se/nyheter/it_telekom/internet/article3691286.ece), som är intressant och beskriver egentligen en avhandling från Chalmers av Stiebner, så undrar jag om den kunde ha hetat Toyota Ute - Google Inne istället? Förmodligen inte, eftersom Toyota är i många avseende ett innovativt företag både när det gäller produktinnovationer (hybrider) och processinnovationer och då hade jämförelsen inte fått samma bekräftelse av läsaren.

Av samma anledning blir det konstigt när artikeln jämför Lean, som är en förändringsmodell, en tanke och en bunt metoder (Jag har beskrivit de i inlägget: Mitt Lean) med en organisation eller företag som Google är. Google är väl ingen modell för hur man ska bedriva innovationsarbetet? Däremot kan Google agera som en modell eller instans för en sådan modell eller teori. Samtidigt vet vi inte om den modellen fungerar i andra sammanhang, kontext, då det är endast ett case och vi vet egentligen inte vilka faktorer som gör både Google innovativt och framgångsrikt.

Däremot noterar jag också vissa saker som jag tycker beskriver Lean (och Toyota) på ett bra sätt:

“Enligt Steibers avhandling angav nästan alla som intervjuats på Google att den starka företagskulturen och fokuseringen på personalen som de viktigaste faktorerna för förmågan till nytänkande.”: Både Toyota och andra företag som lyckats med förändringsarbetet och Lean som modell beskriver vikten av en stark företagskultur. Fokusering på personal är också en grundsten, med sitt ursprung från efterkrigstiden i japan där en livslång anställning gjorde att människor inte kunde betraktas som utbytbara resurser, som ofta var tankemodellen i massindustrin i Amerika, utan de skulle hålla hela livet. Förmåga till nytänkande är också central när vi arbetar med kaizen och försöker hitta processinnovationer, men helt rätt innanför de ramar. När man ska gå utanför ramarna så är det Kaikaku som gäller.

 “Lika viktigt som företagskulturen är fokuseringen på att få tag i rätt personer. ”Den typ av folk du rekryterar påverkar företagets förmåga till innovation”, som en av de intervjuade säger i avhandlingen.”. Den här synen är väl inte lika förhärskande inom Lean då den antyder att man ska ständigt hitta nya personer som kan tillföra nytt tänkande. Det finns givetvis en risk med denna syn på google om människor hela tiden pressas till att ligga på för att inte förlora sitt jobb till en ny rekryt. Rätt person på rätt plats, men också rotation för att lära sig andra arbeten och att chefer rekryteras inifrån för att stärka kulturen är ofta hur företag med stark Lean kultur arbetar. Det finns givetvis en risk med detta med att man inte får in nya influenser, men är snarare att betrakta som en organisationsbegränsning än en tankemodell eller princip.

Jag ser också att det finns kombinationer av detta som kan vara intressant. Google-modellen (som inte får nåt namn i artikeln) är mer öppen för omvärldens intryck och att den anställde arbetar utanför standard, medan Lean hittar flexibilitet och innovation i standardisering.

Som sagt var artikeln är intressant men jag blir väldigt oroad när jag ser några av kommentarerna till artikeln

-------------------------------------------------

Gigantiskt misslyckat Lean-projekt!

Det kanske bästa exemplet på att Lean inte fungerar är resultatet av införandet av Lean på Migrationsverket. Vi kan alla se dess konsekvenser i samhället och Lean-projektet beskrivs inifrån i Merit Wagers bok ”Inte svart eller vitt utan svart och vitt : miggor berättar” som kom ut förra året.

Martin 20130510, 21:19

 Lean en overhead kostnad som smutsat ned Landstingen!!!

Astronomiska kostnader dränker Landstingen med japansk skit typ Lean.

Vi vill ha människor som kan tänka fritt och förmåga att utvecklas, därför bör Lean förpassas dit det hör hemma nämligen i papperskorgen.

Overhead kostnad 2130510, 15:44

-----------------------------

Där jag inser att dessa organisationer kan ha bränt uttrycket Lean hos sig. Kommentarerna gör också att det blir ett antal värderingar och attribut kopplat till Lean; där den modellen står för en utsugning av personal och dränering av kreativt. Jag blir ledsen när jag läser människornas kommentarer; vilken fruktansvärd situation de har hamnat där de känner sig så manipulerade av sin arbetsgivare. Det i sig har inget med tankemodellen att göra. Om det är så illa som de här kommentarerna ger uttryck för så undrar jag vilken människosyn de här organisationerna har och frågan blir om den synen kom med Lean eller om den fanns där innan.

Jag inser att Lean har kommit till slutet på sin resa som begrepp. Efter en tid av missuppfattningar, tolkningar och urvattning av begreppet är det dags att lämna det och vara mer specifik i varje situation. Frågan är bara vilket begrepp som kan användas, som kan täcka både översikten (idén, konceptet, tankemodellen) och metoder (JIT, 5S, SMED) utan att ha med sig den ryggsäck som begreppet uppenbarligen har. Organisationer kommer att i större utsträckning använda begrepp, som vår metod eller vårt verksamhetssystem, ungefär som Scania Production System, The Boliden Way eller Finstandard.  Frågan är bara vad vi ska kunna använda när vi generaliserar begreppet eller synsättet och om det behövs göras?

En kort sammanfattning av min syn på Lean. "Keep it simple".

Det har diskuterats mycket om Lean produktion i näringsliv, akademi och offentlig verksamhet. Ibland med okritiska och naiva ögon. För det mesta med en god vilja. Jag använder mig av tankemodellen Lean både i min forskning men också i näringslivet. Därför har jag försökt samla mina tankar kring Lean i det som jag kallar mitt Lean.

Själv har jag haft ett problematiskt förhållande till Lean. Jag började med kvalitetsarbete i mitten på nittiotalet och tyckte att de värderingar som fanns där gav uttryck för hur jag tror att man ska leda och organisera ett företag. Mitt stora problem var att jag började på ett It-företag som tillverkade bland annat planeringssystem både för tillverkning och för projektledning. Det i sin tur baserade sig ofta upplagt ofta som ett tryckande system. Tryckande blev min tankemodell under en period.

Jag hade det jättejobbigt att tänka om, men när jag väl kommit över det på Scania så blev jag lite av en Lean fanatiker. Jag läste allt som fanns att läsa, drev användargrupper och jobbade efter principerna. Detta gjorde jag även sedan på Englundshus. Vi byggde snabbt upp ett ledningssystem baserat på Lean vilket lyfte produktionen, men gav också en snabb signal vid finanskrisen 2008 vilket gjorde att vi hann säga upp personal, leverera samtliga pågående projekt och gjorde att företaget överlevde. Sista arbetsdagen var den 23 december med en personalfest dagen innan och det utan att jag fick stryk. Jag trodde stenhårt på Lean.

När jag sedan kom till akademin insåg jag ganska snabbt, men motvilligt, att detta var ett praktiskt system utan någon riktig teoretisk grund. Det gjorde att jag ville kasta av mig prefixet ”lean-jarkko” och motarbetade och tog avstånd från lean för att sedan till slut acceptera för vad det är och återigen kasta mig in detta med liv och lust. När jag säger ’acceptera för vad det är’ så är det verkligen så. Acceptera att det inte är en universalmedicin även om det finns allmänna metoder som går att tillämpa i vilken verksamhet som helst.

Däremot måste tillämpningen anpassas för den organisation man befinner sig i och därför, de som vet detta, Lindbäcks, Scania och Toyota kan de bjuda på att folk kommer och tittar och berätta öppet om sina metoder, eftersom de vet att det inte går att kopiera tillämpningen.

För mig är Lean en management-filosofi som syftar till att styra en verksamhet på lång sikt och nå sina mål. Hederlig Svensk produktionsteknik har jag kallat det. Ibland får jag svaret från studenter att det är ju självklart med exempelvis värderingar som ’kunden i centrum’. Att något är ”självklart” innebär för mig att det är intuitivt vilket jag ser som ett gott betyg till tankemodellen. Därför kallar jag det för systematiskt sunt bondförnuft. Om man tar hjälp från dem som arbetar daglig dags, de med bondförnuftet, med att skapa mervärde för kunderna så kommer det att öka delaktighet och engagemang i deras arbete. Samtidigt är de också de som möter kunden och borde vara de som är bäst på att lösa problemen. De måste bara få mandaten att lösa kundens behov, vilket de inte ofta har i organisationer,

Däremot kan vårt förnuft lura oss ibland och det är lätt för oss att förlita oss på falsk bevisföring och därför behövs det vetenskapligt tänkande. Ta exemplet med Aloe Vera: jag brände mig när jag solade på ett tak i Italien på min bröllopsresa. Jag var röd som en kräfta och det gjorde fruktansvärt ont. Min fru hade hört att Aloe Vera skulle fungera. Hon köpte en tub med sådan kräm som jag la över mig på den tredje dagen. Klådan och det röda försvann. Det hade varit lätt för mig att säga att Aloe Vera som hjälpte mot solbränna men samtidigt så vet jag det inte egentligen. Var det Aloe Vera, hade vilken kräm som helst hjälpt eller var det rent tiden som gått som gjorde att hettan, klådan och smärtan försvann? Vi människor har ju en unik förmåga att se mönster, där de inte alltid finns.

Orsak-verkan samband är inte alltid så lätt att urskilja. Därför behövs systematik. Det systematiska ser jag som ’vetenskapligt tänkande’, dvs. att det är en mental modell eller arbetssätt för att hitta, verifiera och beskriva orsakssamband och föreslå nya förbättrade metoder. Det är precis det som vetenskapen handlar om. I Lean använder vi oss av det för att hitta, analysera och eliminera avvikelser.

Lean är också en förändringsmodell, dvs. hur vi ska skapa en förändringsprocess i företaget som inte är beroende av enskilda Vd:ar och chefer, utan en syn som överlever kvartalsrapporteringen genom att bygga in engagemang, vetenskaplig syn och fokusera på det viktiga: att skapa värde för kunden. Förändringsmodellen bygger också på korta och överskådliga steg istället för stora hopp i utveckling.

Det är också en samling praktiska metoder som utvecklats med tiden, där det kanske inte alltid finns evidens i form av vetenskapligt genomförda försök och utfall, på samma sätt som stora delar av sjukvården fungerar baserat på en kumulativ kunskapsbank. Det betyder inte att man inte ska ifrågasätta och testa. Tvärtom. Det ska ifrågasättas och testas men tills motsatsen bevisats så standard. Dessutom är dessa metoder ganska allmänna. Metoderna syftar till att skapa största möjliga värde med minsta möjliga resurser genom att eliminera ”slöseri”. Glöm nu inte att eliminering i sig inte skapar kundvärde utan är ett medel för att nå syftet: kundvärde.

Lean är alltså en förändringsmodell som består av systematiskt sunt bondförnuft baserat på vetenskapligt tänkande och därtill tillhörande metoder. Svårare än så är det inte.