Hållbart byggande kräver hållbara byggprocesser men också hållbara processer för underleverantörer. Vissa underleverantörer såsom betongindustrin måste arbeta med koldioxidutsläpp från själva tillverkningsprocessen. Vi i träindustrin måste tänka på hur vi säkerställer hållbar utvinning av råmaterial.
Vi inom träindustrin har den fördelen att vi arbetar med ett material som har en naturlig tillväxt och där dessutom materialet binder koldioxid till den bränns eller förmultnar. Därför är det så viktigt att säkerställa återväxten. Jag har tänkt mig tre regler som vi kan tillämpa lokalt, globalt och vid olika typer av skog (urskog, ungskog, energiskog m.fl.) för att säkerställa en mångfald av skog men också en tillväxt.
Egentligen är det tre enkla saker:
1. Kvotering av skogsavverkning
2. Reducera bieffekter av avverkning
3. Skydd av särskilt viktiga skogsområden
Kvotering av skogsavverkning är mer att jämställa med utsläppsrätter eller beredskapslager. Utsläppsrätter är egentligen att jag som den som släpper ut växthusgaser kan köpa utsläppsrätter av någon som lyckats reducera sina men har motsvarande energiåtgång. Beredskapslager var en lag som vi hade till ganska nyligen i Sverige där exempelvis oljebolagen förband sig att ha en viss volym i lager. Man skulle på liknande sätt mellan nationer och skogsägare förbinda sig att ha en viss mängd skog kvar vid varje givet tillfälle. Om jag väljer att avverka mer kan jag ”köpa” avverkningsrätt av någon annan som inte väljer att avverka. På så sätt har vi alltid en viss nivå av skog på vår planet.
Reduktion av bieffekter är egentligen att premiera system som relativt andra system inte skadar omgivande natur eller andra kulturvärden. Ett kalhygge ger större effekt på omgivande natur än blädning, men är kanske mer kostnadseffektivt i vissa geografiska områden. På samma sätt som fisket måste arbeta med att reducera bifångst måste vi aktivt arbeta med att reducera bieffekter av skogsavverkning.
Sedan måste vi slutligen skydda vissa områden där vi exempelvis har urskog eller speciellt viktiga eller utrotningshotade djur. Detta måste helt enkelt göra med reglering från stat och myndigheter, detta ansvar kan vi inte lämna till enskilda skogsägare.
I Sverige har vi kommit en bit på vägen men det jag efterlyser är ett globalt system. Naivt? Kanske. Men ett måste.
