<link>http://www.jarkkoerikshammar.se</link> mån, 05 december 2016 15:44:00 mån, 05 december 2016 15:44:00 http://www.jarkkoerikshammar.se# Navigera i blajet : http://www.filipochfredrik.com/podcast-arkiv/?podsearch=Navigera+i+blajet#/2011/09/navigera-i-blajet/id/357/   Producera mer http://www.filipochfredrik.com/podcast-arkiv/tag/steve-jobs/#/2011/10/job-transtromer/id/353/   Låt det skava http://www.filipochfredrik.com/podcast-arkiv/#/2013/08/alska-bajslukten/id/5052/   Till sist vill jag bara säga att det här med att forskarsamfund är överens innebär inte att det skickats ut någon enkät eller att någon räknat artiklar för eller emot (exempelvis klimatändring på grund av mänsklig påverkan), utan det handlar om att någon måste sätta sig in i ett helt fält, granska och sammanställa den samlade kunskapen för att kunna uttala sig vad forskarsamfundet säger. Ungefär som IPCC har gjort. Det innebär att man måste alltid bör vara försiktig när man refererar till forskningsrapporter. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se#</link> http://www.jarkkoerikshammar.se# mån, 05 december 2016 15:44:00 http://www.jarkkoerikshammar.se# Diu ser behovetm har viljan men det finns fyra sätt att genomföra detta på.... Massiv attack Gerillakriget Passiv stöttning Projekt projektilen Vad här de här fyra sätten gemensamt? Jag kan inte säga det med exakthet just nu, utan det hoppas jag kunna belysa med min avhandling. Mönstret är i alla fall att företagen har bestämt sig, cheferena har bestämt sig för en princip som man tror på och man följer den. Finns det andra faktorer? Förmodligen sådant som hänger med passformen mellan företagskulturen och angrepssättet men också kontextuella faktorer såsom bransch.  Välj ett av sätten och så kan du väl höra av dig och berätta hur det gick. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se#</link> http://www.jarkkoerikshammar.se# fre, 21 oktober 2016 16:21:00 http://www.jarkkoerikshammar.se# <link>http://www.jarkkoerikshammar.se#</link> http://www.jarkkoerikshammar.se# tis, 13 september 2016 07:45:00 http://www.jarkkoerikshammar.se# Inlärning är nåt en står framme och lär ut. Egentligen kom vi fram till redan länge sedan att detta är det mest produktiva antal lärare/barn men inte det mest effektiva flr att bli duktiga på att lära sig; söka information kritisk granska den och göra en slutsats.Om läraren inte tillhör något eller möteslokalen så klart ska jag kunna surfa och kolla annat.Nu kanske detta inte gäller i situationer för vi ska lära oss genom delvis repetition (alfabet, multiplikationstabellen) men dessa är vara en liten del av total undervisningen.Min uppfattning att barn av idag är duktigare på att presentera, formulera dig och har ett global perspektiv. De är generellt något sämre på tidspasdnung <link>http://www.jarkkoerikshammar.se#</link> http://www.jarkkoerikshammar.se# tis, 19 juli 2016 08:31:00 http://www.jarkkoerikshammar.se# kvalitetskontroll Kontorll av bygget mot specifikation <link>http://www.jarkkoerikshammar.se#</link> http://www.jarkkoerikshammar.se# mån, 11 juli 2016 07:23:00 http://www.jarkkoerikshammar.se# <link>http://www.jarkkoerikshammar.se#</link> http://www.jarkkoerikshammar.se# sön, 03 april 2016 07:36:34 http://www.jarkkoerikshammar.se# <link>http://www.jarkkoerikshammar.se#</link> http://www.jarkkoerikshammar.se# sön, 03 april 2016 07:04:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2016/myter-inom-foeretagsledning-3-av-4-faa-naturlagar/ Photo by Yosuke Muroya taken March 12, 2012. Det finns inga naturlagar inom management De mesta är mänskliga konstruktioner som vi hanterar. Ofta abstrakta konstruktioner som tagit generationer att utveckla. Det intressanta är att vi människor verkar ha en väldig förmåga att arbeta med dessa abstrakta konstruktioner som exempelvis pengar. Pengar är ingen naturlag; det är vår tilltro till ett konstgjort system med en gemensam acceptans om att de har ett värde men i realiteten har de varken värde (prova att äta) eller finns egentligen inte (koppling till guld har försvunnit sedan länge). Denna förmåga verkar skilja oss från många djurarter (läs exempelvis Sapiens) men likväl så är det inga naturlagar. Alla konstruktioner är ändringsbara. Är det då meningsfullt att exempelvis forska kring mänskliga abstrakta konstruktioner. Forskningen gäller bara i den kontexten? Ja, delvis finns det forskning som är kopplad exempelvis till neurologi (exemplevis beslutsfattandet) men också så det är det för dessa strukturer ändras inte snabbt. Då kan vi ibland, också med hjälp av statistik, behandla stora mängder data och se och kanske förutspå mönster och beteenden. Däremot finns det inga naturlagar som bestämmer hur saker måste se ut i framtiden. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2016/myter-inom-foeretagsledning-3-av-4-faa-naturlagar/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2016/myter-inom-foeretagsledning-3-av-4-faa-naturlagar/ sön, 07 februari 2016 07:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2016/myter-inom-foeretagsledning-3-av-4-inlaerning/ Photo by Yosuke Muroya taken March 12, 2012. Individuell inlärning ger inga fördelar Det talas mycket om att chefen ska anpassa träning och inlärning individuellt för att vi är individuella människor. Det är klart att vi är individuella människor, men det har inte visat sig vara väldigt effektivt att anpassa utbildning, träning eller styrning på individnivå. Ofta pratar man om att en del lär sig genom att göra eller andra genom att läsa (vi känner igen oss i detta) och att vi borde anpassa efter detta. Det finns en hel pseudovetenskap kopplat till detta (lyssna gärna på SR:s dokumentärserie om kommunikologi). Problemet är att vi inte får förbättrade resultat jämfört med likriktad informationsöverföring. Det verkar vara andra saker, exempelvis motivation, som styr om vi tar till oss information och kunskap eller inte. Det är där som krutet ska sättas in: förståelse av helheten och motivation. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2016/myter-inom-foeretagsledning-3-av-4-inlaerning/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2016/myter-inom-foeretagsledning-3-av-4-inlaerning/ sön, 31 januari 2016 06:27:00 http://www.jarkkoerikshammar.se# Standardisering för dig mer flexibel http://blogs.hbr.org/cs/2013/04/standard_operating_procedures_can_make_you_more_flexible.html?utm_source=Socialflow&amp;utm_medium=Tweet&amp;utm_campaign=Socialflow <link>http://www.jarkkoerikshammar.se#</link> http://www.jarkkoerikshammar.se# tis, 26 januari 2016 07:33:00 http://www.jarkkoerikshammar.se# Problem med skrivande http://hbr.org/product/hbr-guide-to-better-business-writing/an/10946-PBK-ENG?referral=01410 <link>http://www.jarkkoerikshammar.se#</link> http://www.jarkkoerikshammar.se# tis, 26 januari 2016 07:32:00 http://www.jarkkoerikshammar.se# Bilden är en skärmdump från Mannerheim-museet. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se#</link> http://www.jarkkoerikshammar.se# tis, 26 januari 2016 07:31:00 http://www.jarkkoerikshammar.se# <link>http://www.jarkkoerikshammar.se#</link> http://www.jarkkoerikshammar.se# tis, 26 januari 2016 07:30:16 http://www.jarkkoerikshammar.se# Problemet med projektledning Brain surgeons are not project managers! De gör ju faktiskt vettigt arbete. En klassisk projektledare arbetar uteslutande med statusrapporter, resursplanering, spreadsheets. En hjärnkirurg arbetar primärt med den värdeskapande aktiviteten, dvs skära i hjärnsubstans. Att han också säger till narkosläkaren att öka knarkdosen gör honom inte till projektledare, annat än i en typisk PMs våta drömmar. Grundregeln är: Om större delen av din arbetstid tas upp av statusrapporter, issue-list uppdateringar, resursplanering och annat jox är du en projektledare och du är TRÅKIG.   Om större delen av ditt arbete går ut på att utföra det arbete som kunden betalar för är du INTE en projektledare, utan en RIKTIG konsult/hjärnkirurg/Cowboy/etc.   http://scottberkun.com/2008/why-project-managers-get-no-respect/ <link>http://www.jarkkoerikshammar.se#</link> http://www.jarkkoerikshammar.se# tis, 26 januari 2016 07:30:00 http://www.jarkkoerikshammar.se# Kvartalsrapportering Mikael vilenius, ncc stänger bäst – avrför är det svårt med kvartals ekonomi och Hur tänker man när något ska överträffa förväntningar? <link>http://www.jarkkoerikshammar.se#</link> http://www.jarkkoerikshammar.se# tis, 26 januari 2016 07:29:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2016/myter-inom-foeretagsledning-2-av-4-rationalitet/ Photo by Yosuke Muroya taken March 12, 2012. Rationella (mänskliga) beslutsfattare finns inte Ingen människa är helt rationell. Forskning inom beslutsfattande har sedan länge lämnat idén om att vi skulle vara rationella beslutsfattare. Vi vill gärna se oss som rationella individer som fattar beslut på fakta. Det är samma sak inom industri, akademi och politik. Inom vetenskapen anstränger vi oss till det yttersta att skala ner ovidkommande fakta för att enbart teoretisera kring absolut fakta. Tyvärr (eller kanske tack gode gud i vissa fall) så är vi inte rationella. Vi har alla våra egenskaper, erfarenhet och värdegrunder som påverkar våra beslut. Det finns dessutom väldigt intressant forskning som visar att vi är till och med så flexibla att vi kan på en hundradels sekund ändra ett beslut (omedvetet) men hävda (medvetet) att vi inte ändrat oss. Även om vi bunkrar upp med checklistor så beter vi oss som människor i slutändan. Detta har forskning kommit fram till redan på sextiotalet men det är ändå en av de mest seglivade myterna som vägrar dö. Varför fortsätter vi ändå att låtsas som att vi är rationella? Vi kan hävda att vi hade ett underlag när vi fattade beslutet. Därmed kan vårt beslut inte heller kritiseras på samma sätt som om vi hade tagit det ur luften eller gått på "magkänsla". Det blir också enklare om vi skalar ner verkligheten till det underlag som krävs för beslutet. Detta eftersom att ta in hela verkligheten skulle bli för komplext och vi skulle förmodligen aldrig komma till ett beslut överhuvud taget. Nu spelar det inte så stor roll om vi fattar besluten rationellt eller inte i de flesta lägen. Där det är viktigt som vid forskning av exemplevis läkemedel då har vi utvecklat metoder som peer-review eller dubbel-blindade tester för att minimera vår personliga påverkan. Detsamma gäller industrin vid exemplvis styrning av kärnkraftverk så stöttas vårt beslutsfattande av maskinella och automatiserade säkerhetssystem. Det intressanta är ändå varför vi fortfarande låtsas som om vi vore rationella beslutsfattande maskiner? <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2016/myter-inom-foeretagsledning-2-av-4-rationalitet/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2016/myter-inom-foeretagsledning-2-av-4-rationalitet/ sön, 24 januari 2016 16:41:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2016/myter-inom-foeretagsledning-1-av-4-optimering/ Photo by Yosuke Muroya taken March 12, 2012. Glöm optimering Ofta pratar vi, både inom industri och akademi, om att optimera en verksamhet vid en förändring. Det kan vara rent av skälet till en förändring.Då syftar vi ofta till att vi ska justera parametrar i verkligehten så att vi får sedan den bästa lösningen. Det låter oerhört bra och är säkert i all välmening. Det vi glömmer är att verkligheten är oerhört komplext. Det är i praktiken omöjligt att optimera en verksamhetsprocess som innefattar människor, maskiner, utrustning och en omoch är i värld. Det är i praktiken omöjligt att säga ens vad som skulle vara optimalt. Det kan finnas vissa enskilda moment som är helt automatiserade och där omvärldsfaktorer är väldigt små - där det kan vara värdefullt att tala om optimering. I en simulering med kontrollerade och definierade variabler (även om de är statistiskt definierade) så går det definitivt att tala om optimering. I en verklighet så kan vi hitta ”tillräckligt bra” lösning under vissa givna förutsättningar. Det kan vi välja att kalla att optimera. Problemet är att optimering syftar i sin natur till att hitta och införa en bästa lösning som håller över tiden. Den är näst intill omöjlig att införa. Varför fortsätter vi då att prata om optimering? Delvis kan det bero på att det är lättare att motivera en specifik lösning, istället för att få en massa diskussioner om andra möjliga lösningar. Delvis kan det vara så att vissa tror att det är psykologiskt rätt att låtsas som att den finns en enda vettig lösning i detta läge och därigenom lyckas med införande av en förändring. Jag tycker att vi ska börja prata om en tillräckligt bra lösning istället. Det går alltid att påvisa en kalkyl på det vi tycker är den optimala lösningen men hur objektiv är den där kalkylen egentligen. Det är nästa myt. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2016/myter-inom-foeretagsledning-1-av-4-optimering/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2016/myter-inom-foeretagsledning-1-av-4-optimering/ sön, 17 januari 2016 06:20:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2016/fem-tips-foer-lyckad-vaerdefloedesanalys/ Bilden är lånad av studenter från en utbildning som jag håller. Detta är ett väldigt vanligt misstag - att man förenklar bilden för mycket. Det blir nonsensinformation som inte kan användas till förbättringar. Jag har arbetat med processkartläggning i snart två decennier. Jag har på senare tid favoriserat VFA som en metod (du kan läsa mer om det här och här). Jag har gjort en hel del misstag genom åren och här kommer några tips. Håll koll på din notation, dvs hur du ritar och beskriver verkligheten. Lär dig och håll dig till din notation. Tydlighet mellan noder och länkar. Noder är där något görs. Länk binder ihop noder. Gör inte en för komplex bild. Gör inte en för enkel bild. Lyckade VFA innebär oftast att man har ett lagom antal noder ungefär 7-15 stycken för att andra ska kunna förstå modellen. Tom Wujec har en riktigt bra Ted talk på detta ämne (här) Tillåt dig själv (om du jobbar själv) eller arbetsgruppen att både göra analys (bryta ner delarna) och syntes samtidigt. Det är ändå nog så svårt att skilja på dom faserna i verkliga livet så försök dig inte ens på det. Informationsmodell och arbetssätt byggs in i samma modell. Detta blir väldigt viktigt exempelvis vid VFA på en tjänsteproduktion där det oftast är information snarare en artefakt (fysiskt papper) eller bearbetat material som triggar en händelse. Låt gruppen utveckla idéer; modellen blir bättre i samtalet eftersom deltagarna bygger vidare på andras idéer. Men håll isär verkligheten (dagens situation) från önskat läge (framtida situation). När gruppen utvecklar idéer utvecklar de också ett gemensamt språk för den processen. Detta är oerhört viktigt för att förstå varandras beteenden och behov. Det bygger en ömsesidig respekt för varandras yrkesroller. Har du fler tips? <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2016/fem-tips-foer-lyckad-vaerdefloedesanalys/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2016/fem-tips-foer-lyckad-vaerdefloedesanalys/ sön, 10 januari 2016 07:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2016/bygglogistikens-comeback/ Jag har under några tillfällen konstaterat att bygg handlar om sälja timmar och material, det vill säga byggbolagen tillhandahåller en tjänst åt beställaren och byggherren (läs här). Om det enbart handlar om att sälja timmar och material med ett rimligt påslag hur kan man då konkurrera på en mogen marknad? Det handlar både om att erbjuda lägsta totalkostnaden för beställaren i anbudsfasen och samtidigt klara av att effektivisera projektet efter att man vunnit anbudet. Delvis handlar det om att kunna hantera betalningsflöden på ett mer effektivt sätt än sina konkurrenter, där själva vinsten diskrepans mellan fakturerat arbete och utfört arbete. Delvis handlar det om att ha ett väl fungerade strategiskt inköp där man lyckas upphandla en billigare timkostnad med en lämplig underentreprenör eller bättre inköp gentemot det pris man angivit i budet. Detta synsätt borde driva fram: Flödesorienterad syn där man prioriterar genomflöde av projekt gentemot nyttjande av enskilda resurser  Styrning och kontroll av temporära värdekedjor (läs här) Dynamisk planering av arbetsplatsen Innovationer av arbetssätt och material som effektiviserar byggandet Bygglogistiken kan bidra till alla dessa delar men har fått liten eller ingen uppmärksamhet inom byggindustrin de senaste tjugo åren. En orsak kan vara att vi under en lång tid haft begränsad konkurrens. Nu när byggandet ökar och vi får internationell konkurrens i sektorn har jag upplevt att jag fått mer frågor om bygglogistik och de är uppe på dagordningen igen. Bygg var en sektor som drev och utvecklade planering, exekvering och kontroll under miljonprogrammets tid där man bland annat utvecklade innovativa planeringsmetoder – vi är kanske på väg dit igen? <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2016/bygglogistikens-comeback/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2016/bygglogistikens-comeback/ sön, 03 januari 2016 07:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2015/att-bli-baest/ Nu senast läste jag en artikel om hur Sverige byggindustrier ska bli bäst i Europa på arbetsmiljö (här). Jag har också arbetat i organisationer som har det som mål eller beskrivet i sin vision att man ska bli bäst. Men vad betyder det? Det låter bra att säga att ”vi ska bli bäst” en eftermiddag i ett konferensrum eller när varumärkeskonsulten pressar ledningen på berättelsen om varför organisationen ska existera. Det finns två frågor som man måste ställa sig om man ska bli bäst; det ena är varför och det andra hur. Varför är egentligen den där berättelsen om hur företaget fyller ett behov på sin marknad. Den berättelsen handlar inte bara om hur ägaren startade med två tomma händer och utvecklade en kick-ass app eller produkt, utan det handlar om hur kunderna upplever och uppfattar att man fyller det behovet. Det kan vi gå in på en annan gång. Den andra frågan är hur man bli ska bäst. Låt oss titta på korvätning. Takeru Kobayashi revolutionerade korvätartävlingar 2001 när han smällde i sig 50 varmkorvar och därmed krossade det tidigare rekordet på 25 och 1/8-dels korv. Här kanske det är läge att berätta om korvätartävlingen. Varje år den 4 juli utnämns världsmästaren i varmkorvsätning På Coney Island. Kobayashi hade gått tillbaka och analyserat hur man ska äta en korv snabbast; tittat på sina konkurrenter och hur man åt i andra ätartävlingar och utvecklade ett nytt sätt att äta: genom att i princip lyfta bort korven från brödet, svälja den och sedan trycka i sig brödet. Konkurrenterna hade tidigare ätit båda samtidigt. Dessutom testade och utvecklade han metoden hemma tills det var dags och dubblerade sedan i princip världsrekordet. Det finns andra exempel med exempelvis Jan Boklöv (v-stilen i backhoppning) eller iPhone (som egentligen inte var en bra telefon från början) med iTunes. I vår bransch finns det två intressanta exempel på hur man kan lyckas tänka om kring korvätande och verkligen bli bäst. Det ena är Lindbäcks bygg som både effektiviserat processerna på byggarbetsplatsen utomhus genom att flytta dom till en fabrik inomhus. Det andra är Partab som flyttat olika skrån (målare, mattläggare, rörkrökare, snickare, plattsättare) till en sekvenserad linjemontering från att alla trängs på samma arbetsplats och väntar på varandra i en komplex växelverkan. Egentligen kan man säga att Industriellt Byggande är ett uttryck för utvecklad korvätning. Strävan efter perfektion är en nyckelkomponenterna i det jag kallar Lean. Att bli bäst kräver uppoffring och strävan efter perfektion i varenda process i organisationen om man ska lyckas i att bli bäst. Det går inte att lämna saker och ting åt slumpen eller som jag brukar säga till mina studenter; statistisk variation. Det krävs att man beskriver sina processer som de är i verkligheten (läs mer om processkartläggning här), samlar fakta om processerna och sedan mäter och städar undan avvikelser allt eftersom (läs mer om avvikelser här). I evigheternas evighet. Det är priset för att bli bäst. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2015/att-bli-baest/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2015/att-bli-baest/ lör, 04 april 2015 06:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2015/tre-enkla-steg-foer-haallbar-skogsbruk/ Vi inom träindustrin har den fördelen att vi arbetar med ett material som har en naturlig tillväxt och där dessutom materialet binder koldioxid till den bränns eller förmultnar. Därför är det så viktigt att säkerställa återväxten. Jag har tänkt mig tre regler som vi kan tillämpa lokalt, globalt och vid olika typer av skog (urskog, ungskog, energiskog m.fl.) för att säkerställa en mångfald av skog men också en tillväxt. Egentligen är det tre enkla saker: 1. Kvotering av skogsavverkning 2. Reducera bieffekter av avverkning 3. Skydd av särskilt viktiga skogsområden Kvotering av skogsavverkning är mer att jämställa med utsläppsrätter eller beredskapslager. Utsläppsrätter är egentligen att jag som den som släpper ut växthusgaser kan köpa utsläppsrätter av någon som lyckats reducera sina men har motsvarande energiåtgång. Beredskapslager var en lag som vi hade till ganska nyligen i Sverige där exempelvis oljebolagen förband sig att ha en viss volym i lager. Man skulle på liknande sätt mellan nationer och skogsägare förbinda sig att ha en viss mängd skog kvar vid varje givet tillfälle. Om jag väljer att avverka mer kan jag ”köpa” avverkningsrätt av någon annan som inte väljer att avverka. På så sätt har vi alltid en viss nivå av skog på vår planet. Reduktion av bieffekter är egentligen att premiera system som relativt andra system inte skadar omgivande natur eller andra kulturvärden. Ett kalhygge ger större effekt på omgivande natur än blädning, men är kanske mer kostnadseffektivt i vissa geografiska områden. På samma sätt som fisket måste arbeta med att reducera bifångst måste vi aktivt arbeta med att reducera bieffekter av skogsavverkning. Sedan måste vi slutligen skydda vissa områden där vi exempelvis har urskog eller speciellt viktiga eller utrotningshotade djur. Detta måste helt enkelt göra med reglering från stat och myndigheter, detta ansvar kan vi inte lämna till enskilda skogsägare. I Sverige har vi kommit en bit på vägen men det jag efterlyser är ett globalt system. Naivt? Kanske. Men ett måste. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2015/tre-enkla-steg-foer-haallbar-skogsbruk/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2015/tre-enkla-steg-foer-haallbar-skogsbruk/ lör, 28 mars 2015 09:06:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2015/haallbar-utveckling-genom-smaa-steg-eller-stora-spraang/ Nu när vi pratar om att använda samhällets resurser för att styra om till en hållbar utveckling ställs de här två synsätten mot varandra. Där tekniksprångsförespråkare menar att små steg står för stagnation och bevarande av status quo. Småstegsivrare menar att de stora tekniksprången är förenat med stora risker och felsatsningar och därför inte borde få lika mycket resurser. I media är ofta de stora tekniksprången som får utrymme då de är förknippade med sensationstänkande. Medan i forskning och branschlitteratur är de små stegen förhärskande. Givetvis förstår de flesta att en kombination av de två behövs, men frågan är fortfarande hur resurserna ska fördelas mellan dessa. Resurser i form av forskningsanslag, stöd i form av bidrag eller prioritering av vissa former genom reglering. Om belyser detta med ett exempel: Just nu är innovation i ropet och eftersom små steg sällan ses som innovationer av politiker och beslutsfattare och därför är benägna att satsa en större del av kakan på de stora tekniksprången eller på nobelprisen. Även om det finns det en överhängande större risk med sådana satsningar. Det kan vara fel. För det första så tror jag att i det korta perspektivet så kan vi minska det ekologiska fotavtrycket snabbare genom att effektivisera dagens system såsom el-nät, jordbruk, konsumtions- och matvanor, eller nybyggnationer av bostäder och andra byggnader. Eftersom jag själv jobbat mycket med Lean[2] vet jag att det finns ofta 50 % luft, eller mer, i de flesta system. För det andra så är det sällan tekniksprången är kommersialiserbara direkt från början då det sällan finns försörjningskedjor, distributionskanaler eller effektiva produktionssystem från dag ett. För det tredje så är det sällan de stora sprången kommer av politiska initiativ eller genom andra institutionella beslutsfattare, utan de kommer bara genom ren och skär kraft från enskilda individer eller organisationer. För mig blir slutsatsen att fördelningen kanske ska ligga på med största delen på förfining av befintliga system, men också stötta med en mindre del nya tänkare med infrastrukturer och andra stöd-system än enbart monetära. En rimlig fördelning vore 99-1. Tråkigt? Ja - kanske, men det enda logiska i min bok. Not: Idén till det här inlägget kommer från min blogg "viktiga frågor" först publicerad 30 april 2013. Not 2: Just inom Lean diskuterar man utveckling genom små steg (Kaizen) och språng (Kaikaku). <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2015/haallbar-utveckling-genom-smaa-steg-eller-stora-spraang/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2015/haallbar-utveckling-genom-smaa-steg-eller-stora-spraang/ sön, 22 mars 2015 10:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2015/haallbart-byggande-i-hela-byggnadsprocessen/ Fotot är taget av Maria Thiessen (Instagramkonto: @soldyrkaren) När jag läste artikeln i byggindustrin (läs här) insåg jag att jag är i rätt bransch om jag vill vara med och omvandla samhället. Självklart måste även byggandet förändras så att vi tar vår del av ansvaret. Byggandet har så många ytor, eller faser, som är kopplat till hållbarhet. Produktionsfasen: vilka material använder vi? Hur framställs material? Hur mycket energi, transporter och avfall blir det i produktionen? Alla de här frågorna måste en ansvarsfull byggherre ställa sig. Sågverken har ett problem i vilka metoder man använder sig av, speciellt när det har visat sig att gamla sanningar om traktat inte kanske är helt entydiga (läs här). Betong har ett problem i att cementtillverkningen (läs här) Bara energitillverkning är en större bov. Det för oss till den andra fasen. Nyttjandefasen: hur använder vi energin till uppvärmning? Hur tar vi tillvara på energi med värmeväxlare? Det hjälps inte men ibland känns vår industri väldigt konservativ, speciellt inom vissa skrån. Det å andra sidan (kanske) kan förklaras med att många av dessa skrå-inriktade företagen, VVS, el, är småföretag som inte kan ta risker och testa eller utveckla nya metoder. Här är det industriella tänkandet med ständig utveckling en nyckel (läs här). Återvinningsfasen: hur återvinner, återbrukar och återställer (för att parafrasera Byggare-Bob) vi materialet när det är dags för att förnya eller förändra. Idag är trä som byggmaterial ett bra alternativ som svar på en del av de frågor som ställs i dom olika faserna. För att trä ska bli ett riktigt bra alternativ måste vi ta tag i de frågetecken som finns trots allt (du kan läsa här om mitt inlägg kring detta) Not: Idén till det här inlägget kommer från min blogg "Viktiga frågor" publicerad 22 januari 2013. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2015/haallbart-byggande-i-hela-byggnadsprocessen/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2015/haallbart-byggande-i-hela-byggnadsprocessen/ lör, 14 mars 2015 06:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2015/val-av-trae-som-byggmaterial-paaverkar-klimatet/ Skogen är en del av lösningen på en våra stora klimatproblem med utsläpp av växthusgaser (läs mitt inlägg). Nu senast är det påvisat att träbroar har mindre utsläpp av växthusgaser under hela sin livstid jämfört med betongbroar. Detta enligt en jämförande livscykelanalys av Tyréns och SP Träuppdrag av Träcentrum Norr (läs artikeln här). Samtidigt är skogsavverkning en del av problemet där skogsavverkning enligt Topher White (Ted Talk) släpper ut mer än bilismen.    Bilden är från Topher Whites presentation. Här är givetvis illegal och legal avverkning av regnskogarna i framför allt Amazonas och Indonesien en ytterst viktig komponent. Det är också positivt att brasilianarna har lyckats stoppa ökningen av avverkningstakten (Se gärna Ted Talk med Tasse Avevado). Samtidigt ska vi inte tro att problemet är bara för länder utanför norden. Vi står också inför utmaningar med vårt skogsbruk och användandet av träprodukter.  Bilden är från Tasse Avevados presentation Först och främst. När det gäller användning av träprodukter måste vi säkerställa en obruten kedja som visar att träråvaran kommer från ett hållbart skogsbruk. Ofta är detta inte så svårt i de nordiska länderna. Vi har regler och krav på skogsägare och entreprenörer som följs upp. Här finns det också system som PEFC och FSC som ska garantera ursprunget. När det gäller skogsbruk så är kanske traditioner och myter det största hindret för ett hållbart skogsbruk i Sverige. Det finns en stark konservatism i branschen som enligt min upplevelse egentligen inte kan ta till sig forskningsresultat. Nu gäller det ju i princip alla branscher men det är en annan diskussion; om varför etablerade aktörer vill behålla status quo.  Exempelvis så är det inte helt klarlagt vad som är bäst för industri, skogsägare och skogen; trakthyggesskogsbruk med kalhuggning eller olika typer av blädningsskogsbruk. Industrin hävdar att blädning skulle göra det svårare att fylla behovet av råmaterial. Samtidigt så har länder i centrala Europa som infört förbud mot kalhuggning efter kriget en snabbare tillväxt av biomassa än Sverige. Lyssna gärna på vetenskapens värld serie om skogsbruk (här) Trä är det material som är förnyelsebart och borde finnas i centrum när det gäller produktutveckling. Med det inte sagt att allt passar med cellulosa och vi får inte blunda för fakta. Förutom materialegenskaper (binder koldioxid, biologiskt nedbrytbart, mfl) måste vi se på hela kedjan (energiförbrukning, transporter, destruktion) för att kunna göra en rättvis bedömning och jämförelse mellan olika materialslag. Här måste också forskningen bidra med enkla och för industrin tillämpliga metoder för utvärdering. Det saknas idag och måste utvecklas. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2015/val-av-trae-som-byggmaterial-paaverkar-klimatet/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2015/val-av-trae-som-byggmaterial-paaverkar-klimatet/ sön, 08 mars 2015 06:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2015/ett-nyaarsloefte/ Oavsett så handlar mejl, rapporter och brev om att kommunicera. Om vi vill kommunicera med vår omgivning ska vi göra det så enkelt som möjligt för mottagren att förstå oss. Det gäller förstås både i tal och skrift. Här är några tips som jag samlat på mig och lovar att tänka på under nästa år. Jag ska använda korta meningar. Det är så lätta att tappa bort syftet med långa meningar. Det blir svårt för läsaren att fatta. För mig som inte har svenska som modersmål är det extra lätt att tappa bort sig. Jag ska använda färre komma, semikolon, m.m. Tydligen är det så att vi stannar av vid läsandet och det stör rytmen. Samma sak gäller vid förkortingar som ABC (activity based costig), KSV (kostnad såld vara), FVL (färdig varulager) och så vidare. Det förenklar för skrivaren - inte för läsare. Jag ska använda aktivt språk. Det gör jag enklast genom att använda pronomen. Det blir också tydligt vem som är avsändare (jag tycker), eller källa (vår projektgrupp). Jag ska lyfta fram det jag vill ha sagt. Det ska jag göra genom att fet stil eller understrykningar i texten för att lyfta fram det jag vill ha sagt. Jag ska också använda punktlistor och numrerade listor. Punktlistorna ska också vara punktlistor. Inte stycken. Till sist så lovar jag att använda stavningskontroll. God fortsättning på det nya året! Det finns mer att läsa om detta på harvard business review (här) <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2015/ett-nyaarsloefte/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2015/ett-nyaarsloefte/ lör, 10 januari 2015 11:17:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/varfoer-ska-vi-bygga-stora-traehus/ Bilden tog jag från mitt hotellfönster i Umeå den 11 september. I Sverige byggs 90 % av småhusen av trä, men flervåningshus byggs oftare i betong. Cirka 20 % av flerfamiljshus byggs i trä idag. De flesta av dessa är två eller tre våningar. När jag pratar om trähus så syftar jag till stommaterialet. Utsidan behöver inte vara av trä. Men varför ska vi bygga högre hus i trä? Det finns flera svar till frågan. För det första är trä ett bättre alternativ ur miljösynpunkt. Det växer i skogen varje dag, till skillnad från stål som måste grävas upp ur gruvor eller cement som gräver kalkbrott. När vi väl grävt upp malmen så är den uppe. Den kan visserligen återvinnas, men det är likväl en ändlig resurs. Till skillnad från träd som inte är en ändlig resurs på det sättet. Cementtillverkning är dessutom en av de värsta CO2 bovarna. Vid förbränning av kalk behövs det energi och det släpps ut koldioxid. Cementen ligger precis efter energitillverkning och i samma härad som transporter och bilism (IPCC, global CO­­­2 emissions). Det är rent av så att träd binder koldioxid under sin livscykel tack vare fotosyntesen. Koldioxid är uppbundet i trädet tills vi förbränner det och släpper tillbaka kol i atmosfären. För det andra är trä lätt (vikten) i jämförelse med dess styrka. Det vill säga att vi kan bygga relativt lätta konstruktioner med trä som blir lättare att tillverka, transportera och återvinna. Att vi kan bygga lätta konstruktioner blir en viktig fråga i förtätningen. Delvis kan vi göra påbyggnationer på redan existerande betongbyggnader då dessa klarar av att bära en eller två våningar i trä. Detta är otroligt viktigt i städer där marken är svåråtkomlig och dyr. Dessutom när vi har en bit mark som kan utvecklas mitt i stan vill vi minimera tiden för bygget (vi vill störa kollektivtrafik och boende så lite som möjligt). Det bästa sättet att göra det är att förtillverka utanför staden och sedan fraktas till arbetsplatsen. Därför lämpar sig trä väldigt bra för industriellt byggande (mer om det senare). För det tredje så verkar människor må bättre av att bo i trähus. Enkäter som besvarats har visat att människor i träbyggnader, eller byggnader med väldigt mycket trä, verkar rent psykologiskt må bättre. Jag vet inte hur det är med den saken, jag kan tänka mig att dessa boende var redan positivt inställda till trä innan och har förstärkt i sin upplevelse. Detta forskningsresultat vore därför väldigt enkelt kolla med en blind studie. Jag vet att bland annat Linköpings Universitet är engagerat i ett sådant projekt och de ska bli kul att ta del av deras resultat. För det fjärde så har vi svaren på tidigare tekniska osäkerheter. Brand är givetvis en het fråga (ursäkta ordvitsen). Eftersom jag inte talar om fasader utan stommaterial så är trä fördelaktigt. Vi vet idag exakt hur processen går till och hur lång tid det tar innan vi får en kollaps. Detta tack vare att det bildas en förbränd kolyta på trä som hindrar ytterligare syre att komma in och värmen förkolnar trädets struktur men en viss hastighet. Då blir det väldigt enkelt att beräkna och kontrollera förloppet. Akustikfrågor är däremot svårare i träbyggnader, eftersom det är just en lättare konstruktion men idag kan vi bygga till och med den näst högsta klassen. Fukt i träkonstruktioner är en annan viktig fråga, men den är lika viktig i alla byggprojekt. Däremot bör vi ha en mer kontrollerad process än traditionellt betongbygge. När det gäller underhåll så har det visat sig att trähus i Sverige har ingen nackdel när det gäller underhållskostnader jämför med hur med andra stommaterial (Kolla gärna in Erika Levanders undersökning här). För mig är det solklart att vi ska bygga fler hus med trä som stommaterial. Vad tycker du? <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/varfoer-ska-vi-bygga-stora-traehus/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/varfoer-ska-vi-bygga-stora-traehus/ sön, 21 september 2014 07:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/det-riktigt-laanga-valet-(eller-varfoer-jag-inte-kan-roesta-paa-sd)/ Foto: David Monniaux Riksdagspartierna skiljer sig ideologiskt åt en del, medan praktiskt politiskt inte speciellt lång ifrån varandra. Med det menar jag att om vi får en regering ledd av socialdemokrater eller en regering ledd av moderater blir det inte en speciellt stor skillnad i vardagen, inte i alla fall på kort sikt. Därför anser jag att valet bör baseras på mina mest grundläggande värderingar och det som är de allra viktigaste frågorna. Om vi börjar med de grundläggande värderingarna så anser jag att alla människor är lika värda. Däremot hyser jag starkare känslor till de människor som jag antigen känner eller bunden via släktskap än totala främlingar. Men mina egna känslor för mina närmaste ska dock rimligtvis inte styra politiken. Om alla är lika värda, ska alla behandlas med lika stor respekt. Alla ska mötas av samma rättvisa oavsett om man betalar mycket skatt, lite skatt eller ingen skatt. Väldigt enkelt på ett plan, men svårt på ett annat baserat på resonemanget om personliga känslor och relationer ovan. Jag ser också nationalstaten som en mänsklig konstruktion, det vill säga att det finns inga naturliga eller genetiska skillnader mellan oss människor som kommer från och lever i nationalstaten Sverige och de som inte gör det. Det finns ens inte några naturliga preferenser när det gäller språk, mat eller kultur baserat på det faktum att vi är mantalsskrivna i Sverige. Kulturella preferenser är ett kontinuum, det finns alltså inga tydliga gränser, inga ettor och nollor. Den som bor i Haparanda har mer kulturarv att dela med den som bor i Torneå än den i Malmö. På samma sätt som malmöiten delar mycket med köpenhamnaren och Göteborgaren med Norrmän. Att vi läser samma språk i skolan är en konsekvens av en medveten satsning om att få alla att ska känna sig som svenskar. Vi hade ju inte ens samma tid på klockan förrän för ungefär hundra år sedan. Nationalstaten är alltså ett relativt nytt begrepp och grundar sig på gränser som har förhandlats fram efter krig. Frågan är om det finns någon annan riktigt viktig sak som nationalstaten uppfyller förutom att skapa en tillräckligt stor enhet för att få samhällsfunktioner och eventuellt försvar att fungera. Alltså om jag tycker att alla människor ska behandlas lika och att nationalstaten är en mänsklig konstruktion som inte egentligen betyder något. Då kan jag ju inte rösta på SD som menar att det finns ett egenvärde i nationalstaten och en, av dom, väldefinierad svenskhet. Jag kan inte tycka att jag som har haft turen, för det handlar ju bara om tur, att födas i Sverige ska vara mer värd än andra. Okej då – om jag nu inte kan rösta på SD. Vad ska jag då välja? Eftersom enligt mitt resonemang spelar det ingen roll med de vardagliga praktiska frågorna i och med att det inte är någon väsentlig skillnad (i alla fall på kort sikt), då måste jag ju välja ett parti som söker svar på de riktigt viktiga frågorna. Då kan inte frågorna handla om jag får några hundra mer i månaden i plånboken, inte om vi ska bygga en järnväg för att bygga den, eller om vi ska ha lite mera kilometerskatt. Det är till och med visat att några hundralappar mer i månaden inte kommer göra att jag känner mig mer lycklig som människa, mer än de tre första månadslönerna (Läs gärna Michael Dahlens Nextopia, s 64-78). Sedan är jag lika olycklig eller lycklig som innan. Jag har vridit och vänt på frågan och kommer alltid till samma slutsats att de viktigaste frågorna är de som handlar om mänsklighetens fortlevnad och egoistiskt nog mina barns framtid. Vilka faktorer är det då som påverkar mänsklighetens fortlevnad? De fyra enskilt viktigaste faktorerna är: krig, svält, sjukdomar och miljöförstöring. Alla dessa har påverkat så att civilisationer som vi känner till har gått under. Det har dock varit lokala företeelser (Påskön, azteker, osv, läs bland annat Jared Diamonds Undergång: civilisationers uppgång eller fall, 2005). De två absolut viktigaste av dessa fyra faktorerna är fattigdom och miljöförstöring. Fattigdom leder till svält, krig om resurser, men också gör att resurser inte går att använda till exempel att bekämpa sjukdomar. Fattigdom leder också till ytterligare miljöförstöring. Dessutom för första gången i mänsklighetens historia står vi inför en utmaning med global miljöförstöring, som tidigare enbart hänt lokalt, och med all säkerhet med brist på mat och fattigdom som en av konsekvenserna. Samtidigt har vi resurser globalt som skulle kunna fördelas lite jämnare, samt att utvecklade samhällen föder mindre barn (läs blogginlägget om städer här) och orsakar därmed mindre fattigdom och lokal miljöförstöring (utvecklingsstadiet hittills har dock gett mer global miljöförstöring, vilket västvärlden och nu Kina visar). Slutsatsen blir alltså att jag bör välja det parti som långsiktigt verkar för miljöns bästa och att bekämpa fattigdom. Hur ska det göras? Då måste man lyssna på respektive partis analys och plan för att hantera miljöförstöring för att sedan kunna göra det riktigt långa valet. Det absolut viktigaste är dock att välja och sedan gå och rösta! <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/det-riktigt-laanga-valet-(eller-varfoer-jag-inte-kan-roesta-paa-sd)/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/det-riktigt-laanga-valet-(eller-varfoer-jag-inte-kan-roesta-paa-sd)/ sön, 07 september 2014 09:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/bokrecension-ledarskap-200-raad/ Alla vi som studerat eller arbetat under 80- eller 90-talet har ett förhållande till Percy Barnevik. En hyllad företagsledare, en Zlatan för oss i företagsvärlden, omskriven i Times och Forbes. Utnämnd till bästa ledare i världen. Detta under en period när globalisering slog igenom ordentligt på den breda fronten. Percys framgångssaga signalerade om att det var möjligt för oss alla att lyckas, inte bara i Sverige, utan i världen. Sedan nedtagen på jorden i samband med pensionsskandalen på ABB i början av 2000-talet och nu tillbaka med välgörenhet med bland annat Hand-in-hand. Jag har själv donerat pengar till hand-in-hand och kan därmed vara färgad i mina åsikter, dessutom påminde min gamla lärare i kvalitet, Professor Bengt Klefsjö, otroligt mycket om Percy rent utseendemässigt på den tiden. Bara en sån sak! Boken är egentligen en utveckling av de punkter, eller goda råd, som Percy, skriv i slutet av sin självbiografi ”Jag vill förändra världen”. Min första tanke är att han vill krama ur en till managementbok och kunna tjäna mer pengar på det. En sådan där managementbok som finns på alla flygplatser och som alla köper bara för att ha ifall det finns tid över på flyget – en bestseller alltså. Å andra sidan så verkar Percy vara ärlig i sitt uppsåt med att överskott ska gå till välgörenhet, så jag släpper den misstänksamheten och kastar mig över boken. Boken är indelad i en beskrivning av själva Ledarrollen, Genomförande (execution), Att leda förändring, Organisation, Personlig effektivitet; Controlling, budget, planer och mål; Strategi; Anställning, avsked; Personalutveckling, rekrytering; Kriser, risker och varningssignaler, Företagsförvärv, Kommunikation; Kunder och säljare; Forskning och utveckling, IT-frågor, vissa personalkategorier; Inga suboptimeringar, små huvudkontor; Amerikaner, kineser, östeuropéer; Socialt ansvar i utvecklingsländer, Olika egenskaper, Ägande och ägarkontroll och sist slask kapitlet Övrigt. Bara indelningen gör det lätt att använda som en uppslagsbok, både för den erfarne och den nya chefen. Råden är givetvis handfasta och konkreta utan att gå in på hur. Det går givetvis inte att gå in på ”hur” eftersom ”hur” måste lösas i varje situation. Egentligen är detta hemligheten med alla management- och Lean-böcker. Man kan avslöja allt utan att för den skull gå in på hur och därför kan ingen någonsin kopiera ett framgångsrecept. Därigenom blir man inte speciellt transparent egentligen. Men det ligger i naturen i den här kategorin av böcker. På samma sätt som alla på en teater låtsas att den fjärde väggen inte finns – låtsas vi att boken kommer att lära oss hur. Fast vi vet bättre. Det är en tyst överenskommelse. Därför är det svårt att förhålla mig kritiskt granskande till boken. Det är ju endast en samling anekdoter, som jag själv också tycker fungerar bra, men utan någon egentligt bevisvärde. Däremot är råden just handfasta och jag tycker att kapitlen påminner mig om det som är viktigt i ett företaget i slutändan. Sälj det kunderna behöver, tillverka det så effektivt som möjligt och håll koll på kassaflödet. Jag njuter av kapitlen ”Controlling, budget, planer och mål”, ”kunder och säljare” samt ”huvudkontor – ska vara små”. Bläddra igenom dessa om du inet hinner med annat. Min rekommendation blir bläddra (låna gärna på bibliotek) eller köp på flygplatsen nästa gång du mellanlandar. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/bokrecension-ledarskap-200-raad/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/bokrecension-ledarskap-200-raad/ sön, 31 augusti 2014 09:38:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/staeder-aer-framtiden/ Foto av @franklinvenezuela @Flickr: Vista de los Cerros de Caracas. Lugar: Municipio Libertador, Distrito Capital, Caracas, Venezuela. Jag ändrade världsbil för ungefär tre år sedan; från att jag levt på myten om livet på landet, insåg jag att framtiden ligger i städerna. Det är av två anledningar. För det första finns det en möjlighet för oss människor att belasta jorden betydligt mindre när vi bor i städer. För det andra så blir vi rikare både ekonomiskt och själsligt som individer betraktat i städer. Missförstå mig inte. Jag älskar natur, öppna landskap och mjölkbönder - jag bor ju i Kalix. Min ståndpunkt är snarare en logisk konsekvens av ett resonemang som utgår från två utvecklingsfaser i städernas livscykel: Utvecklingsfasen och mognadsfasen. Utvecklingsfasen illustreras för mig av kåkstäder. Vi kan alla tycka illa om kåkstäder eller rysa när vi ser skitiga barn i plåtskjul utanför megastäderna; Mexico city, new Delhi, Sao Paolo eller Shanghai. Dålig tillgång till vatten, el, mat och arbete. Varför tror du att människor dras till städer, vad är det som gör att man lämnar sitt liv på landsbygden och flyttar till en tillvaro som verkar så mörk? Delvis är det att man tvingas till det då farmen, jordlotten, kan endast mätta ett antal munnar och skulle man överstiga den så skulle fler svälta. Men det är många som väljer det av fri vilja, lockade av andra saker.  Det verkar vara så att människor får längre livslängd när de flyttar in i städerna. Nästa generation lever längre än den första, får det bättre ekonomiskt ställt och kvinnorna föder färre barn. Att föda färre barn blir ofta en konsekvens av att man får det bättre. De kvinnorna som föder barn lever också längre. Givetvis måste allt göras för att förbättra situation i dessa plåtskjulförorter. Nästa generation får det också bättre (i genomsnitt), och får en chans att utvecklas och kanske flytta in ett steg närmare ett rikt liv. Det är inte konstigt att för första gången i mänsklighetens historia bor det fler människor i städer än på landsbygden. Dessutom minskar skogsskövling för svedjebruk när människor flyttar in i städer. För att lösa dessa problem, kopplade till utvecklingsfasen, måste städerna arbeta med fördelningspolitik, praktiska och snabba lösningar för byggande och distribution av vatten, el och avlopp. Transporter i form av kollektivtrafik och logistik av mat. Planering av marken, men också planering av det sociala. Städerna är faktiskt bättre rustade för att lösa dessa problem än nationalstaterna. Här gäller det också att hitta lösningar så att det inte blir alltför svårt att lösa i mognadsfasen. Utgångspunkten måste också vara att planera staden för kollektivtrafik och inet privatbilism. Mognadsfasen är det själsliga, för mig, men också ett hållbart ansvarstagande. Det verkar också som om städerna tillåter individualism på ett annat sätt än landsbygden. På landsbygden måste alla jobba mot samma mål och är beroende av varandra, vilket gör att sådana som sticker ut kan förstöra det känsliga laget som krävs för att lyckas med nästkommande års matproduktion. Detta synsätt, i Sverige kallat Jante-lagen, fyller en funktion på landsbygden. Men i städerna där vi har fått det bättre och är ute längre lika beroende av varandra tillåts tankar och uttryck utvecklas. Religionsfrihet, åsiktsfrihet, frihet om sexuell läggning och frihet att utrycka sig själv med kläder och beteende tycks frodas och utvecklas i städer. Vi är helt enkelt friare i städerna.  Hållbart ansvarstagande innebär att vi måste bygga lösningar för att försörja städer på ett effektivt sätt med mat och vatten, kanske även odla i städerna, men också hantering och reduktion av avfall och avlopp. Vi måste bli bättre på att återvinna energi. Mognadsfasens städer drivs av att ha så många människor som möjligt på så liten yta som möjligt, hänsyn tagen till sociala och ekonomiska faktorer. Detta för att effektivisera användande av resurser såsom transporter, uppvärmning och minska det ekologiska fotavtrycket. Vi måste använda metoder, produkter och material som gör så lite påverkan som möjligt. Genom att människan tar så lite ytan som möjligt för boende och verksamhet tillåter vi ökad flora på landsbygden; både för effektivt jordbruk och andra arter att utvecklas och frodas.  Oavsett vilken mognadsfas staden befinner sig i så kommer de stora utmaningarna ligga i logistik och fördelning av resurser, men också byggande. Vi måste bygga i material som inte belastar kommande generatioenr i samma utsträckning. Därför är träbyggande viktigt (mer om detta senare). Not: Inspiration till det här inlägget kommer från min blogg "viktiga frågor" publicerad den 15 maj 2013. Lyssna gärna på poddar från The long now foundation (http://longnow.org) och följ Hans Rosling (@HansRosling) på twitter, professor på Karolinska för mer inspiration. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/staeder-aer-framtiden/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/staeder-aer-framtiden/ sön, 24 augusti 2014 08:07:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/industriellt-byggande-eller-industrialiserat-byggande/ Industrialisering påbörjades under 1800-talet och kanske tidigare men tog egentligen fart som produktionsmetod när bilindustrin utvecklades snabbt i början av förra seklet. Henry Ford är en föregångare inom fältet och många av metoderna som han utvecklade togs upp av andra branscher. Anledningen till den snabba utvecklingen var att tillverkningen blev säkrare; svarvar och fräsar blev mer precisa och standardisering av mått och enheter slog igenom. På så sätt kunde man börja tillverka utbytbara delar, istället för att utföra hantverksmässigt unika delar för varje bil. Det i sin tur gav möjlighet till specialisering av yrkesgrupper (svetsare, montörer) och därigenom specialisering av tjänstemän (konstruktör, chef), det vill säga en specialisering av management. Detta gjorde det möjligt att börja masstillverka bilar och reservdelar (det sistnämnda är en oerhört viktig del varför marknaden kunde växa så snabbt men glöms ibland bort). Med detta kom möjlighet till att systematisera kunskap och kunskapsåterföring, med sofistikerade metoder för bland annat planering och produktutvecklings som sedan tagits upp av andra branscher. Även byggbranschen tog upp dessa, vilket bland annat miljonprogrammen visar. Det svenska byggandet, liksom byggandet i hela västvärlden, har inte utvecklats i samma takt som övriga samhället; kvalitetsproblem, höga kostnader, liten produktivitetsutveckling och stora problem med olyckor och dödsfall har identifierats av många. Dessa problem är sådant som lösts med industrialisering i andra branscher. Därför är det kanske inte så konstigt att vi har fått dessa begrepp om industrialisering till byggandet i Sverige; för att visa på att vi menar allvar med att lösa problemen. Men om det inte handlar om tillverkning inomhus kontra utomhus – vad handlar det om då? I min mening så innebär Industrialiserat byggande att vi accepterar att grundförutsättningarna som sanningar. Förutsättningar om upphandlingar, hur vi projekterar, och genomför projekt inom ramen för befintliga ramverk såsom Allmänna Bestämmelser. Vi accepterar att marknaden ser ut som det gör för att det är den bästa lösningen och att nästan alla byggare har en affärsmodell som bygger på ”Allt inom bygg”. Det finns många anledningar till den affärsmodellen såsom konjunktursvängningar och resursflexibilitet. Inom ramen för den förhärskande affärsmodellen införs anpassade metoder från den mekaniska industrin och andra industrier. Lean Construction är en sådan rörelse som syftar till att effektivisera byggandet och har också hittat många lösningar som har visat sig effektiva. Fokus har varit på metoder och diskutera ständiga förbättringar genom att minska slöseri. Partnering är ett annat exempel där det syftar till att skapa en långsiktig relation inom ramen för flexibla försörjningskedjor (jag har skrivit om det här). Generellt kan man säga att dessa metoder ofta har varit enkla och intuitiva att införa, men frågan är om det skapar förutsättningar för hållbara förändringar? Industriellt byggande accepterar inte förutsättningarna utan levererar kundvärde på ett annat sätt. Det betyder att affärsmodellen har ändrats från allt inom bygg till en förkonfigurerad produkt inom ett visst marknadssegment (studentboende, seniorboende, punkthus, m.m.). Entreprenören följer repetitiva processer för att kontrollera och styra planering och genomförande av projekt, där projekten kan översättas till produkter. Det här styr allt från försäljning, materialförsörjning och leverantörsutveckling, till leverans och montering på arbetsplatsen. Det har också gjort att en stor del av produktionen sker inomhus, inte som ett mål, utan som en konsekvens av att försöka styra processen och säkerställa jämn kvalitet. Regelverket (AB) som är uppbyggt kring en projektunik projektering passar inte så bra i denna värld där man arbetar med produkt- och marknadsutveckling. Det blir också svårare för en beställare som är van att fatta beslut sent i byggprocessen men som måste nu, innan man ser produkten, fatta beslut (det har bl.a. Lindbäcks löst på ett snyggt sätt med showrooms – Youtube länken finns här). Det är det jag menar med att Industriellt byggande ser annorlunda på både marknad och byggprocessen. Jag tycker inte egentligen någon av dessa termer är jättebra, även om det fyller sitt syfte. Industrialisering känns inte så där hypermodernt för resten av samhället. Plattformsbyggande eller min favorit Systematiserat byggande hade varit bättre alternativ som begrepp. Industrialisering ger tyvärr ofta intrycket om att det handlar om stora volymer, stora batcher och massproduktion utan kundanpassning. Det vill vi inte. Vi vill systematisera kunskapsåterföring och arbetet kring förbättring av produkter och tjänster som på sikt ger den kvalitet som kunder förväntar sig. Varje gång. Det är ju det vi vill. Eller? <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/industriellt-byggande-eller-industrialiserat-byggande/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/industriellt-byggande-eller-industrialiserat-byggande/ sön, 17 augusti 2014 12:02:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/strategi,-taktik-eller-nonsens/ Vi ska ha klart för oss att historien spelar en viktig roll i hur termen används. Många av de akademiker som la grunden för organisationsteori och teorier inom logistik och varuförsörjning gjorde det på 50- och 6o-taletn Många av dessa hade fått sin grundskolning inom det militära, speciellt inom logistik som är ju från början en disciplin tätt sammankopplat med militären. Militären har ju alltid förstått att få fram förnödenheter och ammunition till fronten är A och O om man ska lyckas hålla tagen terräng. Vilket bland annat Napoleon fick lära sig den hårda vägen när han tog sig ända fram till Moskova. Men ändå inte vann kriget eftersom logistiken inte fungerade. Dessa unga män (de var oftast män), skolade inom militären, påverkade av andra världskriget och kanske krigen i Korea, åverkades av dessa konceptualiseringar i sitt försök att beskriva teorier inom akademin. Exemplvis Forrester (1961) är ett typiskt exempel på detta. Det var ju ett bra och enkelt sätt att beskriva verkligheten i en modell. Inget fel i det. Men hur ser då denna konceptualiseringen ut? Strategi beskriver egentligen vad det är vi vill uppnå och hur vi ska nå dit. Taktik är hur vi använder våra resurser för at uppnå en strategi, det vill säga hur vi väljer att använda våra schackpjäser i ett parti. Operativt är ju de faktiska sakerna som görs: På ritningsbordet. I verkstaden. På bygget. Det är ganska bra konceptualiseringar för de flesta förstår rent intuitivt vad vi menar.  Konceptualisering är bra när vi vill föröska förklara något för någon annan, men det finns en uppenbar risk med det. Verkligheten ser inte ut så. Det är bara en konceptualisering. Verkligheten består av tankar, aktiviteter och beslut som fattas med olika långa tidsnivåer som perspektiv. Sammanflätade, utan inbördes hierkarkier eller beroenden. Jag själv har använt koncepten för att beskriva strategiska, taktiska och operativa processer i min avhandling (här) men det jag egentligen menar är att det finns olika tidsaspekter eller horisonter som aktiviteterna och besluten syftar till. Problemet blir också när vi för det första tror att dessa koncept är sanningar, men de finns ju inte. För det andra så tror vi att vår mentala bild stämmer övverrens med andras mentala bilder. I nom näringslivet kan det bidra till att våra anställda inte känner igen sig och fattar felaktiga beslut. Inom akademin blir konsekvensen att vi drar felaktiga slutsatser av vårt insamlade empiriska material om vi tror att de faktiskt existerar. Vi kanske tror att de är generalla men är i själva verket är specifika för den kontexten. Jag ser inget annat alternativ än att skrota dessa termer och beskriva mer specifikt de beslut eller organisationsmodeller som vi hanterar, eftersom de i själva verket har devalverat sin egen betydelse. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/strategi,-taktik-eller-nonsens/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/strategi,-taktik-eller-nonsens/ sön, 10 augusti 2014 13:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/foersoerjningskedjor-eller-naetverk/ Jag presenterade (här) min avhandling i på University of Reading veckorna innan jag skulle försvara min avhandling vid min disputation. En av frågorna under den påföljande frågestunden var om jag tycker att det är 'supply chains' eller 'supply networks' som är den bättre termen. Jag svarade något fegt att jag kan tycka att termen ”network" skulle kunna vara bättre men att jag har valt att använda ”chain” eftersom den mesta litteraturen använder den. Till detta fick jag kommentaren att det var en feg inställning och att vi borde inom bygg betrakta det som nätverk. Nu när jag har funderat på frågan så inser jag att den term som bör användas är beroende av vilket perspektiv vi väljer. Nätverk som term passar bra när vi ska beskriva relationer, kopplingar, möjliga vägar. Termen kedja passar bra när vi ska beskriva eller förbättra en viss produkt som tillverkas. Ofta visualiserar vi våra försörjningskedjor som ett rotsystem eller träd (se bland annat bilden på Är försörjningskedjan inom bygg verkligen fragmenterad?). Detta stämmer också innan vi ska tillverka vår produkt inom bygg. Låt oss ta rollen som beställare. När projektet startar har vi flera möjliga vägar att gå både beroende på vilken entreprenadform vi väljer men också vilken huvudentreprenör och konsult vi ska använda. På samma sätt, i anbudsfasen, använder sig entreprenören sig av sitt nätverk av underentreprenörer och material leverantörer för att få ett anbudspris. Flera tänkta underentreprenörer och leverantörer lämnar pris och övriga villkor. Nätverket är fortfarande löst sammansatt. När beställaren upphandlar entreprenör upphör nätverket att avspegla verkligheten och vi får en kedja. På samma sätt i näst följande steg uppströms när en entreprenör upphandlar underentreprenörer och leverantörer. Vid upphandling formeras kedjan. På samma sätt när en tänkt produkt består av ett nätverk av tänkta resurser som skulle kunna tänkas leverera delkomponenter, men vid leverans formeras det till en kedja. Den fysiska leveransen, eller till och med informationspaketet (exempelvis en ritning) görs de facto av en viss resurs och då skapar de resurser en kedja i ett tänkt nätverk. Det är alltså ett nätverk som sedan formerar en kedja vid upphandling. Då skulle bygg skilja sig på det sättet att eftersom kontrakten formeras vid varje projekt pendlar försörjning mellan nätverk och kedja. Medan exempelvis den tillverkande industrin arbetar med längre tid på kontrakt (eftersom man kan tillverka liknande produkter efter en fastställd specifikation) så pendlar den inte lika ofta mellan nätverk och kedja. Med andra ord så fungerar termen nätverk bra när vi ska beskriva relationer, maktförhållanden, en tänkt produkt eller ett framtida behov. Termen nätverk fungerar också bra om vi ska beskriva alla underentreprenörer och leverantörer på en gång. Det används vanligtvis genom exempelvis bill-of-material diagram. Men termen kedja fungerar bra när vi ska beskriva eller analysera förhållanden vid leveransen av en viss produkt eller projekt. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/foersoerjningskedjor-eller-naetverk/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/foersoerjningskedjor-eller-naetverk/ sön, 03 augusti 2014 20:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/tengils-maen-paa-gaza,-krim-och-hos-astrid-lindgren/ Fotot är av en tavla på Astrid Lindgrens Värld.  Besöket blev en väldigt trevlig dag för hela familjen, även om jag var skeptisk innan. Vi svenskar tycker jag alltid tänker för smått när det gäller sådana här temaparker och det blir för puttenuttigt men både Astrid Lindgrens Värld och Borås djurpark har överraskat mig positivt. Parken är indelad i olika områden för olika böcker, såsom Pippi, Ronja eller min personliga favorit Karlsson på taket. Från bröderna Lejonhjärta finns det en del som är Körsbärsdalen och en del som är Törnrosdalen (som är under uppbyggnad). I pjäsen får barnen vara med i teatern som del i händelserna mellan det att Bröderna hamnar i Nangijala och slutstriden mot Tengil. Där finns skräddare, hovslagare och annat folk, ungefär som i ett rollspel, men där finns också Tengils män; onda knektar i svarta kläder. Dessa knektar kommer med jämna mellanrum och avbryter lekarna och det var då jag märkte det. Dessa vuxna människor gick in i sina roller på ett positivt sätt för skådespelet, men ökade den hotfulla stämningen efter varje avbrott och blev mer och mer fysiska, medan de goda skådespelarna och barnen tittade i marken efter att blivit instruerade till detta. Stämningen, rädslan bland barnen var tät och gick att skära med kniv, även om alla visste att det var på låtsas. Helt plötsligt såg jag i barnens ögon att det var på allvar. Det fick mig att tänka på Stanford experimentet. Standfordexperimentet, som är kritiserad för tveksamheter i vetenskapligt genomförande och etik, fick ny uppmärksamhet när det framkom oegentligheter i hantering av krigsfångar både på Adu Ghraib fängelset och Guantanamo basen. Alla frågade sig hur de ”goda” allierade kunde bete sig så mot andra medmänniskor. Delar av detta försökte förklaras just med utfallet från Stanfordexperimentet. I detta socialpsykologiska experiment på Stanford University (1971) delades frivilliga studenter, som försökspersoner, slumpmässigt in i två grupper: fångvaktare och fångar. Syftet med experimentet var att studera hur människan agerar i fångenskap och hur sociala roller påverkar ens beteende. Ganska snabbt anpassade deltagarna sig i rollerna, med fångvaktare med sadistiska tendenser och fångar accepterade förnedrande behandling. Experimentet gick överstyr, med bland annat revolt, och fick avbrytas i förtid redan dag sex. Fotot har jag tagit på Astrid Lindrens Värld. Det var ju precis detta som var på väg att hända på Astrid Lindgrens Värld fast i en annan skala. Jag fick tänka på hur snabbt vårt civiliserade yttre kan falla och vi blir de som vi förväntas att vara. Jag kom också på mig att tänka vilket sätt detta spår i palestinierna på Gaza remsan och ockupanterna från Israel. Hur kommer det att påverka deras självbild år framåt. Hur kommer separatistbarnen och vitryssar beskriva sig själv i framtiden? Därför är det så oerhört viktigt att vi inte faller in i att endimensionellt beskriva vissa som goda eller onda. Det är enkelt, men dessa frågor är komplexa, det är inte enkla svart-vita beskrivningar av onda och goda, verkligheten är grå och mångfasetterad. Det enda som gäller är att beväpnad aggression sällan är det enda alternativet, att mänskliga rättigheter och konventioner för krigsföring skall alltid följas. Oavsett vem man håller sitt hjärta närmast. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/tengils-maen-paa-gaza,-krim-och-hos-astrid-lindgren/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/tengils-maen-paa-gaza,-krim-och-hos-astrid-lindgren/ sön, 27 juli 2014 08:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/integration-inom-bygg/ Fotot är taget på Kalix Kommunbibliotek från orginal fotot av Sten Ekman (sten.ekman@yahoo.se).  Integration, som är att bilda en helhet av delar eller införliva något mindre i något större, kan givetvis betraktas ur många perspektiv men jag har valt att betrakta det från försörjningskedje-perspektivet. Det perspektivet kallas ofta supply chain management och förkortas SCM, så även här. Det teoretiska fältet har ett gediget teoretisk material utvecklat speciellt inom versktads- och processindustrin. Jag har dessutom valt att göra avstamp från leverantörens perspektiv istället för entreprenören (se Är försörjningskedjan inom bygg verkligen fragmenterad?). Kritik mot den nuvarande tankemodellen inom integration är att det handlar om optimering av metoder, men att den inte tar hänsyn till människan. Metoderna beskrivs ofta med hjälp (power point inspirerade bilder) med fyrkantiga lådor och pilar mellan dessa lådor, men det är sällan människor av kött och blod i dessa bilder. Människor som egentligen utför aktiviteter och beslut i dessa system. Jag kan gå så långt i min syntes av den ”hetaste” teorin att jag betraktar SCM som en infrastruktur och mycket av forskningen har gått ut på att optimera den infrastrukturen. Optimering av infrastrutkutren genom att hitta modeller för att beräkna optimala lager, optimalt genomflöde eller optimala kostnader. Omvänt kan vi säga att vi inom SCM vet hur vi ska mäta men vi kan inte beskriva kausalitet. Detta kan vi uttrycka som att vi har kunskapen för att diagnosticera men inte för att bota, eftersom vi inte kan hjälpa företaget och organisationerna med att tillämpa infrastrukturen. Den här kritiken stöds av många andra inom fältet som menar att det saknas bevis för att integration ger fördelar till företagen. Infrastrukturen är viktig. Mycket har hänt tack vare exempelvis IT som beslutsstöd, men att den här infrastrukturen inte bidrar till förbättring om vi inte tittar närmare på våra processer i företaget. Processerna som pågår på strategiska, taktiska och operativa nivåer och de är människor som utför besluten, aktiviteterna och styr processerna. Därför kanske en av anledningarna till att integration inte har haft större framgång är att vi inte har hittat den optimala infrastrukturen (därför fortsätter många att utveckla infrastrukturen). Men det kan också vara så, vilket jag hävdar, att marginalnyttan med optimerad infrastruktur minskar tills människan och de processer som ingår i företaget system också kan utvecklas eller optimeras, så att dessa kan utnyttja infrastrukturens fulla potential. Först därefter kan vi fortsätta utveckla infrastrukturen för att komma vidare. Slutsatsen är alltså att det finns processer som kan driva integration och utveckling framåt. Processerna pågår på olika nivåer i företaget. Processerna påverkas av infrastrukturen men också av den kontext vi befinner oss i (en vilja att integrera) men också hur företaget som ska integrera sig är beskaffat (organisation, affärsmodell). Teoriutvecklingen i min avhandling har skett främst genom metodutveckling inom SCM. Mer om det senare. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/integration-inom-bygg/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/integration-inom-bygg/ sön, 20 juli 2014 08:10:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/bokrecension-the-year-without-pants/ Jag har följt Scott Berkun under några år både som författare och twittrare. Till och med min hemsida är inspirerad av hans (här). Jag har också tidigare recenserat en av hans böcker (här). Det kan därför hända att jag är lite partisk. Ha detta i åtanke. Boken kan läsas ur tre perspektiv. Det första perspektivet är hur Wordpress.com som bolag är organiserat och hur det framgångsrika företaget utvecklar plattform för webb-kommunikation. Från början var Wordpress främst ett verktyg för bloggare men har utvecklats med tiden och är idag den marknadsdominerande applikationen. Det andra perspektivet är en beskrivning av en företagskultur och visar ett exempel på hur man kan arbeta med att skapa en stark företagskultur. Det tredje perspektivet är hur framtidens arbete kan se ut, främst för tjänsteproducenter, där arbetskraften finns globalt och det är inte lika viktigt att ha ett faktiskt kontor eller fast geografisk plats. Eftersom de flesta företag, även de som tillverkar produkter, har en hel del tjänsteproduktion (produktutveckling, marknadsföring, ekonomi, stabsfunktioner) så handlar det egentligen om alla företag. Bokens titel syftar också till det sistnämnda perspektivet. Om man inte är på ett kontor med andra så kan man ju lika gärna arbeta utan byxor. Den som är i IT-branschen, men även för andra, är boken en intressant betraktelse över Wordpress (egentligen Automattic Inc.) organisation. Arbetsgrupperna är ofta inte fler än fem personer och det finns ingen tydlig struktur på vad gruppen ska prioritera eller om den ska arbeta med nyutveckling eller underhåll (vilket leder till att de flesta arbetar med nyutveckling). De centrala IT-verktygen och möjliggörare för distribuerat arbete är chatten (e-mail används i princip inte internt), där chatt-historiken är sökbar och transparent för alla och ett bloggverktyg där alla på företaget arbetar med frågor och svar (också sökbar och transparent). Grupperna är själva ansvariga (i alla fall delvis) för underhåll och support för de funktioner som utvecklats. Denna organisation innebär ibland dubbelarbete (vilket förekommer även om man är organiserat traditionellt) och att två grupper utvecklar samma sak. Men det bryr sig inte ledningen om utan uppmuntrar grupperna att jobba vidare. Idén är inte ny; redan i boken In search of Excellence av Tom Peters och Bob Waterman (1982), liksom Lee Iacocca (1984) i Iacocca: An Autobography, beskrev nyttan av att ha internkonkurrens. Istället för att försöka organisera för att förhindra internkonkurrens så lät man det blomstra och belönade sedan den som lyckades. Berkun gör också en bra beskrivning av en longitudinell (det vill säga att den följer en utveckling över tiden) fallstudie som skulle göra många av mina forskarkollegor och mig avundsjuka, både med hänsyn till läsbarhet och tillgång till data från ett sådant företag. Det är en bra beskrivning med bilder och ord, som varvas med egna tankar och analyser av situationer. Själva hantverket i beskrivningen ger en bra känsla av vad som pågår på Automattic och ger läsaren möjlighet att själv göra en analys parallellt med Berkuns analys. Precis som en fallstudie skall vara. Det enda är att jag saknar att Berkun kunde utveckla sina tankar kring organisationen av ett tjänsteproducerande företag lite mer. Han har två kapitel (Future of Work, Part I och Part II) som är en sammanställning av analys och reflektioner hur företag kan tänkas komma att organisera sig i framtiden. Detta blir då lite mer spekulativt men inte så förankrat i den fallstudie som han beskriver utan mer generella betraktelser. Det innebär att den gedigna beskrivningen inte stöder dessa spekulationer riktigt tydligt och det blir nästan som en reklampaus för bra idéer som Berkun samlat på sig, snarare en riktig analys. Även om Berkun själv skriver att de som siar om framtiden oftast har fel hade det varit givande att få sådana tankar från honom. Min rekommendation blir Läs (men låna gärna på bibliotek). <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/bokrecension-the-year-without-pants/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/bokrecension-the-year-without-pants/ tor, 10 juli 2014 14:09:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/aer-foersoerjningskedjan-inom-bygg-verkligen-fragmenterad/ Jag har skrivit tidigare om varför entreprenörer inte utvecklar sina underentreprenörer eller leverantörer (du hittar det här). Jag har fått en del motargument efter det som säger att det inte möjligt att utveckla det fragmenterade leverantörsnätverket. Argumenten är att för det första så vet man inte vet vilka leverantörerna och underentreprenörerna är. För det andra så är relationen väldigt temporär till sin natur för att skapa flexibilitet. Men om jag utgår från mina egna studier, där jag har studerat försörjningskedjan ur leverantörsperspektiv, verkar det som om nätverken inte alls är fragmenterade eller temporära. Där verkar försörjningskedjan stabilisera sig snabbt bakåt. Den svarta bollen markerar entreprenören, de röda markerar bollarna Tier 1 leverantörer/underentreprenörer, osv. Bollarna till vänster är alltså leverantörer. Bollarna till höger kunder. Relationen mellan tier 1 och tier 2 verkar vara fasta både när det gäller leverantörer och underentreprenörer. Att leverantörer av fönster, dörrar eller trämaterial har fasta leverantörer som inte byts ut mellan projekten känns intuitivt. De flesta jobbar med kanske en eller två fasta leverantörer i sitt led, främst för de strategiska ingående materialen. Detsamma kan gälla underentreprenörer för exempelvis installationer då verkar de arbeta med samma grossister. I leden bakom tier 1 verkar det alltås vara väldigt fasta relationer och långsiktiga avtal. Hur kommer det sig då att vi envisas med att försörjningskedjan inom bygg som fragmenterad? Så är det inte med om vi ser på industriellt byggande med återkommande processer och en stor andel återkommande delkomponenter och delsystem (Se Lindbäcks Bygg, Moelven Byggmodul och Martinsons). Om vi tar en titt på traditionellt husbyggande kanske vi kan hitta andra förklaringar. En av anledningar till att vi beskriver försörjningskedjan som fragmentiserad ur entreprenörens perspektiv är att den egna processen bryts och outsourcas vid olika punkter och därigenom kan den verka ostabil. Processer på den egna arbetsplatsen betraktas som utbytbara vid upphandling. Entreprenören kan välja att upphandla: materialleverans, resning av stommen, stomkomplettering, utvändigt färdigställande eller invändigt färdigställande. På det sättet kommer man att ha olika nivåer av outsourcing och koppling till sina tier 1 leverantörer. Det kommer att vara olika leverantörer och entreprenörer på arbetsplatsen beorende på var entreprenören väljer att bryta sin process vid detta specifika projekt. Var entreprenören väljer att dra gränsen varierar med tillgången på egen produktionspersonal (snickare) som oftast ska beläggas i första hand. Beläggningen på den egna personalen varierar under året (sommar och vinter) och mellan högkonjunktur och lågkonjunktur. Upphandling styrs mot mer outsourcing när det är brist på egen produktionskapacitet. Detta innebär att om vi betraktar försörjningskedjan ur entreprenörens perspektiv så kan den verka förändras väldigt mycket mellan projekt, men om vi ser den ur leverantörens eller underentreprenörens perspektiv så är den relativt fast bakåt i värdekedjan. Det finns även andra anledningar till att vi kan få uppfattningen om att försörjningskedjan ses som fragmenterad; entreprenören ser försörjning som en svart låda och vill inte att veta vilka andra leverantörer eller underentreprenörer som finns bakom tier 1. En del underentreprenörer har en väldigt kort produktionstid (&lt; 1 dag) vilket gör dem svårfångade. Till sist finns det inte någon tydlig segmentering av strategiska och icke-strategiska leverantörer. Mer om detta senare.   Fotnot: Tier översätts med lager eller skikt, men jag har inte hittat något klockrent uttryck på svenska. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/aer-foersoerjningskedjan-inom-bygg-verkligen-fragmenterad/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/aer-foersoerjningskedjan-inom-bygg-verkligen-fragmenterad/ sön, 06 juli 2014 08:34:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/foersoerjningskedjor-behoever-inte-utvecklas-inom-bygg/ Givetvis kan det låga deltagandet bero på att det inte var de mest intressanta artiklarna eller de största profilerna på den här sessionen. Det går exempelvis jämföra med IPD (Integrated Project Delivery) där sessionen var fullsatt. IPD handlar om hur man som entreprenör kan arbeta tillsammans med beställaren för att leverera ett projekt. Det kan vara anekdotiskt eller så finns det en anledning till att fokus är framåt i försörjningskedjan och inte bakåt inom bygg. Min första tanke var att det ena handlar om att öka intäkterna och det andra om att minska kostnaderna. Men det är enklare än så. För att förstå detta lite mer så måste vi förstå intäktsmodellen inom bygg. Som vår adjungerande professor Will Hughes från Reading University brukar säga så handlar intäktsmodellen inom bygg om att ta betalt för material och timmar. Beställaren betalar för det som entreprenören har som kostnader med ett procentpåslag (risk) och ett påslag för administration. Det innebär att beställaren betalar det som det faktiskt kostar. Det innebär alltså om materialet eller underentreprenaden ökar eller minskar i kostnad så kommer inte entreprenören att tjäna mer eller mindre. Därför lönar det sig inte heller att utveckla leverantören och processerna. En del hävdar att entreprenören skulle tjäna ännu mer pengar om deras leverantörer och UE skulle vara duktigare men så är alltså inte fallet.  Tankemodellen inom bygg är alltså att det är självklart att utveckla leverantörer inte lönar sig, eftersom man ändå får betalt för vad det verkligen kostar. Tvärtom så är det en risk att utveckla leverantörer för sin egen skull – de pengarna kunde användas till att utveckla mark istället. Tankemodellen är att man styr sin närmaste underentreprenör eller leverantör med kontrakt, hot om vite och uppföljning. Det är en felaktig tankemodell. Eftersom leverantören eller underentreprenören inte utvecklas så kommer deras leveranser innehålla en större del variation som kan påverka projektets utfall i ledtid och kvalitetsavvikelser och därigenom orsaka direkta kostnader. Exempelvis så kostar förseningar mycket mer (eftersom vite bestäms på hela projektets belopp) än leverantörens enskilda del i projektet. Variation av leveransens innehåll påverkar hela projektet, kontraktet beskriver bara vilka ekonomiska konsekvenser en avvikelse får - inte orsaken till den. Därför borde inte entreprenören betrakta försörjningskedjan som en svart låda med ett gränssnitt som ska styras med hjälp av enbart kontrakt. Variation från leverantören eller underentreprenören orsaka långt gående konsekvenser för hela projektet. Enda sättet att minska variation är att utveckla processerna, produkterna och ta ansvar för hela försörjningskedjan.   Fotnot: Konferensen hittar du här. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/foersoerjningskedjor-behoever-inte-utvecklas-inom-bygg/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/foersoerjningskedjor-behoever-inte-utvecklas-inom-bygg/ sön, 29 juni 2014 07:06:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/kan-industriellt-byggande-minska-korruption/ Jag lyssnade på en presentation av Ahmed Stifi (The picture of integrity from Lean Management’s point of view and the relationship between integrity management system and last planner) som presenterade en idé att genom att använda Lean metoder, så kan man minska på korruption. Korruption är då det nionde slöseriet.  Jag hade lite svårt att följa kopplingen till Lean men mina tankar började sväva kring frågan från ett industriellt byggande perspektiv. Även om vi förmodligen är mer skonade i Sverige så har det på senaste tiden dykt upp några fall: Projekt från Kriminalvården, Göteborg, Norrköping och Arenastaden som exempel. Jag ser tre faktorer som kan visa på att industriellt byggande skulle kunna reducera möjlighet till korruption. Dessa handlar om förtroende, utbytbara produkter och upphandlingens funktion. I traditionella projekt, när beställare och entreprenör möts så finns det ett behov att diskutera förtroende. ”Du kan lita på oss”, ”vi är en seriös aktör” eller ”vi har varit X år i branschen” är uttryck som jag inte hört uttalas högt förrän jag började i byggbranschen. Det finns säkert många anledningar, men en är det att det handlar om projekt. Därför är det viktigt att skapa ett förtroende hos beställaren om att entreprenören har förmågan att slutföra projekt. Det är viktigt eftersom förseningar eller byte av entreprenör kostar. När det gäller industriella byggandet så har leverantören visat genom återkommande leveranser att man klarar av det och det blir mer viktigt för beställaren att kolla upp balansräkningen än att prata om förtroende. Den andra faktorn som jag tror kan minska på möjligheter till att gömma korruption är att produkter blir mer jämförbara eller till och med utbytbara. Genom att produkterna är jämförbara kommer valet att bli mindre subjektivt eller åtminstone lättare att följa och det ger också möjligheter till att sätta upp kriterier på ett annat sätt. Det leder oss till den tredje faktorn. Upphandlingens funktion förändras då beställaren inte behöver vara längre lika engagerad i detaljerna i varken projektering eller produktion, det innebär också att valet av entreprenör kommer att handla om prestanda och funktion och därigenom med tydligt och transparent. Det blir också lättare att granska den upphandlande på vilka grunder valet är gjort. Jag vet att affärer görs ibland på helt andra arenor än upphandlingen och därför är det svårt att säga om industriellt byggande kan minska korruption. Däremot kan det bli en mer transparent upphandlingsprocess och därigenom minskade möjligheter till fuffens. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/kan-industriellt-byggande-minska-korruption/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/kan-industriellt-byggande-minska-korruption/ fre, 27 juni 2014 06:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/transparens-inom-forskning-ger-oekad-kvalitet/ Kvalitetssäkring är viktig, inte minst med tanke på det som rapporterats i massmedia angående fusk i forskarvärlden. Några exempel är "Forskningsetikern Birgitta Forsman om forskningsfusk", "Forskarframgången som kom av sig" och "I fokus: Oven Nilsson, Växtforskare". Den främsta kvalitetsstämpeln idag är att vetenskapliga tidskrifter rankas efter bland annat impact factor (jag har skrivit kort om det HÄR). Samtidigt har alla artiklar i en respektabel tidskrift en double blinded peer-review process, där artikeln granskas av andra forskare inom samma fält. Idag sker den granskningen på forskarens fritid, eftersom ingen ersättning utgår, med blandad kvalitet som resultat. Ett ökat antal publikationer och forskare som får mindre och mindre tid att kvalitetskontrollera resultat. Hur ska vi säkerställa att resultaten håller? Jag har funderat på en lösning, inspirerad av IPCCs hantering av klimatrapporter (lyssna på "Kan vi lita på klimatrapporten?" angående kvalitetssäkring). Min tanke är lika enkel som kontroversiell. Låt antigen redaktören för tidskriften eller den som publicerar, även publicera "Peer-review kommentarer", Redaktörens kommentarer och författarnas svar på både review kommentarer och redaktörens kommentarer. Om en artikel går flera vändor så bör det hanteras via flera versioner. Den publikationen behöver ske enbart on-line och enbart efter att artikeln har publicerats. På detta sätt kan vi andra gå tillbaka och se hur artikeln har utvecklats och verifiera hur kommentarer har hanterats, ett slags Q&amp;A på nätet. En enorm tillgång till kunskap och skulle på samma gång kunna tillfredsställa förfrågningar om data kring misslyckade resultat. idag är det ett stort problem att endast lyckade resultat publiceras. Nackdelen med detta är att delvis, så är en review subjektiv och det saknas vetenskapliga metoder för detta i dagsläget. Review processen kommer därför att behöva vara mer rigorös i framtiden. Detta ger att granskningen kommer att ta längre tid, men å andra sidan med förmodligen bättre kvalitet. En annan nackdel är också att den enskilda forskaren kan känna sig utpekad och kanske till och med dum, vilket kan vara jobbigt i en värld där du ska ha ett knivskarpt intellekt och göra allting färdigt på ditt rum innan du går ut med resultat. Tuff skit. Säger jag. Genom att ha en mer transparent granskningsprocess som går att följa, skulle forskarsamhället delvis lära sig mer (av andras misstag) och kvalitetskontrollen skulle bli bättre. Detta skulle också skilja oss från andra som inte har samma rigorösa process och därmed inte samma trovärdighet. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/transparens-inom-forskning-ger-oekad-kvalitet/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/transparens-inom-forskning-ger-oekad-kvalitet/ sön, 06 april 2014 09:17:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/vaerdefloedesanalys-och-simulering/ Jag har tidigare skrivit om Värdeflödesanalys (VFA) vill därför presentera den forskning kring VFA och simulering som vi gjort på LTU. Syftet med artikeln är att presentera en metod som små företag kan använda sig av för att kombinera VFA och simulering. Anledningen till att vi har utvecklat en sådan metod är att både bygga in statistisk variation i bilden och möjlighet att testa förändringar innan de införs via handlingsplanen. VFA är en enbart ögonblicksbild av verkligheten. Som bekant är verkligheten sammansatt av en massa variationer. Det tar (nästan) aldrig exakt den tid att tillverka dörren, fönstret eller stolen som vi har i våra kalkyler. Det tar i snitt en viss tid och det medelvärdet använder vi sedan i vår VFA. När VFA modellen är klar mynnar det ut i en handlingsplan som syftar till att genom små och iterativa steg närma oss ny-läget. Simulering å andra sidan är ett ”expert-system” som gör att verksamheten inte varken känner sig delaktig eller känner att man förstår det resultat som simuleringen visar, eftersom det är ofta bara siffror och statistik. För gemene man är det sällan en kommunikativ modell av vad vi vill uppnå med vårt flöde. Genom att kombinera de här två världarna har vi tagit fram och testat en modell på en fönsterfabrik med goda resultat. Slutsatserna, som baseras enbart på en fallstudie och har därför inte så hög tillförlitlighet, är att vår metod fungerar och dessutom hjälpte företagsledaren att förstå vilka konsekvenser det nya arbetssättet skull medföra. Vi tycker oss dessutom se att företagsledaren fick en större insikt i problemet och en förståelse av situation som denne inte haft annars. Största fördelen är att vi får ett underlag som baseras på siffror och därigenom kan snabba på beslutsprocessen. Not: Artikeln Discrete event simulation enhanced value stream mapping : an industrialized construction case study är publicerad i tidskriften Lean Construction Journal vol 10 2013. Artikeln har sidorna 47-65. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/vaerdefloedesanalys-och-simulering/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/vaerdefloedesanalys-och-simulering/ mån, 31 mars 2014 07:23:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/mitt-rum/ Kontor fyllda med saker har gjort mig alldeles förvirrad. En del tycks klämma in pärmar, böcker och papper så att kontoret är alltid fylld till en bristningsgräns. Dessa är lite mer ovanliga idag, på grund av eller tack vare (beroende på betraktarens perspektiv), eftersom så många sitter i landskap med mindre möjligheter till att samla artefakter. Jag har haft för mig att dessa människor vill signalera om att de har fullt upp och att artefakterna är ett bevis på vad man gjort.  När jag började på universitetet såg jag kontor som tog detta till nya höjder. Här på universitetet är signalen, förutom att jag har mycket att göra, också kolla vad jag har läst mycket. Självklart måste jag utmana detta tänkande i vanlig ordning. Jag tänkte mig att jag kunde använda mig av 5S både för att sortera kontoret, böckerna men också informationen (mejl, filer, m.m.) och kunskap. Dock fanns det vissa saker som inte var så lätta att hantera: myndighetsansvaret (jag måste spara forskningsmaterial) och att komma ihåg vilka böcker jag läst och att snabbt få tillgång till de viktigaste (referenshantering). Det första jag började med var att ta bort bokhyllor. Jag tänkte mig att en bokhylla (som nu är ett hyllplan) och en skrivbordshurts vore lagom. På det sättet säkerställer jag att jag inte sparar för mycket. En kontorsstol, lampa och fack för korrespondens. En Whiteboard behövde jag också, samt en tavla för visuellhantering av min egen planering, som samtidigt gör att mina kollegor vet hur jag ligger till. Hela inventarielistan finns längst ner. Tavlan innehåller veckoschema, att-göra-lista, projektplanen och en status-markering (grönt/gult/rött). En tavla används för personliga minnessaker, jag är ju inte känslolös. Teckningar från pojkarna, tackkort, vykort, m.m. blanda på den tavlan. Ibland kan jag låta mina ögon vila på den tavlan och låta sentimentala vågor skölja över mig. Böcker blev en enkel sortering: De jag använder dagligen eller minst en gång per vecka, på den egna hyllan. De som jag använder mer sällan än en gång per vecka fick biblioteket ta hand om. Väldigt ovanliga böcker finns Libris som täcker nationellt alla bibliotek med möjlighet till fjärrlån. Jag noterade också efter hand att biblioteket köpte in böcker som jag fjärrlånade flera gånger per år. Hur många böcker använder jag dagligen eller en minst gång per vecka? Ingen. Ordböcker och uppslagverk finns på nätet. Pärmar är PIA (produkter i arbete), det vill säga under tiden som ett forskningsprojekt pågår eller artikelskrivande så tillåts det finnas pärmar. Men så fort projektet är färdigt skickar jag innehållet till soporna. Det som är forskningsmaterial skannas in och arkiveras i rätt mapp. Kopierade artiklar m.m. slängs eftersom de finns ju på universitets elektroniska lagring, på Google Scholar, eller någon annan av databaserna i världen för vetenskapliga artiklar. Tomma pärmar bär jag tillbaka till det gemensamma förrådet för kontorsmaterial. Lösa blad eller papper behövs inte annat än i pärmar eller temporära lager. Ska antigen slängas eller arkiveras efter arbetet. När det gäller stödmaterial i form av pennor, block, hålslagare fixade jag det nödvändigaste, liksom det som behövs för korrespondens (extern och intern) i form av brev. Alla får ett minimilager, en beställningspunkt och en orderkvantitet (helst en). Om det blir över, dyker upp eller försvinner justeras det egna lagret mot det gemensamma förrådet för kontorsmaterial. Jag har noterat också att avståndet till biblioteket (ca 400 meter) och det gemensamma förrådet för kontorsmaterial (100 meter) är passande för mikropauser och att röra på sig efter en stunds skrivande. Genom att lagra dokumenten elektroniskt uppfyller jag myndighetskravet förutom de material som inte är elektroniskt. Men eftersom det finns regelverk för hur dessa dokument och andra artefakter hanteras så är det bara att märka materialet och lämna över det till arkiveringsansvariga. Till artefakter räknas givetvis labbtestresultat och prover också. Värre var det med referenshanteringen. Hur skulle jag komma ihåg böcker, innehåll, anteckningar mmm? Först började jag laborera med Word och Excel (tänkte också på att bygga en accessdatabas för dessa) men upptäckte snart att det finns verktyg för detta. Initialt Endnote ® men nu har vi gått över till Refworks ® som funkar i princip på samma sätt. Här lagrar man information om allt man läst, kompletterar med anteckningar och en markerad PDF fil om det behövs. Egna anteckningar gick jag över till Evernote ® år tre, men innan dess hade jag fört forskardagbok i Word. Nu hade jag informationen utan att behöva det fysiska objektet. Dessutom finns allt detta i molnet och jag kan få tillgång till dem hemma, på resan eller på jobbet. På det här sättet behöver jag inte ha städdagar, det sker i samband med att jag avslutar ett projekt eller en artikel, eller ett undervisningspass. Jag behöver knappt någon bokhylla utan kan låta rummet var luftigt, ljust och fräscht. Passar inte alla. Passar mig. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/mitt-rum/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/mitt-rum/ sön, 23 mars 2014 13:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/it-och-lean/ Dessa två grupper av människor; IT-motständare och Lean-motständare, menar egentligen samma sak. Enligt deras synsätt går det inte att kombinera två synsätt och därför är det lätt att säga att dom har fel. Felet är att de utgår från att filosofin är det centrala i organisationen. Det centrala målet i organisationen är att leverera kundvärde. Sedan kan man använda olika filosofier och metoder för att uppnå det målet. Det gäller att vara pragmatisk. Om vi tar den ståndpunkten att kundvärdet är det centrala - då kan vi se fördelar med IT som stödjer Lean metoder eller Lean som stödjer IT. Det finns stora fördelar exempelvis med IT som stöd för Lean. Exempelvis finns det inte väl utvecklade verktyg för; spårbarhet, Performance dashboard vid distribuerat arbetssätt, hantering av arbetsinstruktioner med versionshantering, resursplanerings- och fördelningsverktyg. Svagheter med tankesättet är också att informationshantering utan IT-stöd kan bli långsam, exempelvis information om förbättringar i produktion, reducering av ledtid med 30 %, kommuniceras inte till marknad kontinuerligt. Den svagheten gör också att processövervakning för identifiering av flaskhalsar och beslut baserat på fakta blir inte lika effektivt som det kunda ha varit med IT-stöd.  En annan sådan svaghet är distansöverbryggande informationsöverföring. Nu kan vissa hävda att man inte ska arbeta distribuerat, men den verkligheten stämmer inte överens exempelvis vid mjukvaruutveckling. Jag kan tänka mig en rad applikationer som är byggda på manuell informationshantering, men som inte skulle ha varit manuella om inte dåtidens japan både haft analfabetism och saknat IT. De applikationer som skulle utmärkt går att överföra till modern IT-stöd är Kanban (som är just en informationsbärare av order information), andon snöre för att stoppa vi avvikelser, automatiskt kartläggning av avvikelser, leverantörsstyrda lager och delning av efterfrågeinformation, delning av produktfakta, simulering, uppföljning av kvalitetsarbete genom hela företaget. Ett enkelt exempel är möjligheten att använda smart-telefonen (som nästan alla har) till att fota en avvikelse som då innehåller data om avvikelsen (fotot), position (gps eller wifi), vem det är som har upptäckt avvikelsen och kanske någon kommentar (text). Den kan både skickas automatiskt till leverantören och inom organisationen för uppföljning. På det sätter slipper vi både manuell hantering och fysiskt papper.   Jag ser inget motsatsförhållande mellan Lean och IT, eftersom det senare är ett sätt att flytta, lagra, aggregera och analysera information på ett mindre slösaktigt sätt än vid manuell hantering. Man måste bara undvika att det centrala blir IT och inte kundvärdet, men så kan det bli även med andra metoder. Det centrala är inte SMED (metod för ställtidsreduktion) utan att hitta ett sätt att snabbt ställa om produkter för att kunna vara flexiblare mot kunden. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/it-och-lean/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/it-och-lean/ sön, 16 mars 2014 07:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/teknikfientligt-koketteri/ Jag har läst precis i veckan på Ny Teknik om hur ämnet teknik inte fungerar på skolan. Bland annat. Jag kommer ihåg mina egna lektioner i teknikämnet,som oerhört tråkiga. Fysik, matte och till och med kemi var roligare. Vi höll oftast på och läsa (!) om någon motor eller motsvarande. Samtidigt hade Wozniak och Jobs skruvat färdigt och börjat sälja Apple produkter, mobiltelefoner började användas och programmering blev känt genom Bill Gates. Det jag försöker säga är att teknik; allt runt omkring oss är oerhört spännande, ganska lätt att förstå, plocka isär, sätta ihop men vi gör det så förbaskat tråkigt. Inte undra på att barnen kräks. Om vi bara hade skruvat ihop en dator då (en ipad idag) – då hade jag nog ändrat åsikt om ämnet. Ofta beror det nog på att lärare inte vet själv hur det fungerar. Varför är exemplvis inte programmering en del av undervisningen idag? Kan det vara så att det går en rät linje mellan tråkig teknikundervisning och de människor som koketterar med sin teknikfientlighet? Vilka är dessa människor då? Inte de som inte kan, men skulle vilja lära sig. Utan de som är stolta över att de inte kan. Här kommer mina egna observationer. Ofta är det människor men en bra grund inom något annat. Det är kanske duktiga skådespelare, komiker eller företagsledare. Aldrig musiker – för dom måste behärska tekniken. Eftersom de är duktiga i något annat så har de ett grundmurat självförtroende och behöver inte skämmas för sin ovilja att lära sig. Ofta har de en position på sitt jobb, organisation eller samhälle. De är kanske läkare, rektorer eller företagsledare. De är sällan operativa – får de måste kunna tekniken. Eftersom de har den positionen kan de delegera åt någon annan att göra det där besvärliga åt dem. Ofta är de äldre. Inte alltid av ålder, men ofta av mental inställning. Motivet är att eftersom de är så pass gamla behöver de inte ägna tid åt att lära sig de nya sakerna: Gåspennan eller reseskrivmaskinen har en helt annan känsla än datorn. Jag har träffat tjugofemåringar som inte vill lära sig mer, eller pensionärer som hungrigt suktar efter ny kunskap.  Nonsens. Vinylspelaren är inte bättre på annat än att skapa nostalgi. Det handlar enbart om lättja. Eftersom det kostar på en ansträngning att lära sig nya saker och ju mindre man hänger med i utvecklingen desto mer kostar det att komma ikapp. Har dessa människor tänkt på vilka signaler det ger sina medarbetare eller ännu värre våra barn? Det enda konstanta är förändring och det gäller att hänga på för sin egen skull. Tänk om generationerna före oss hade varit så teknikfientliga? Inget Göta kanal, inget AGA, Alfa Laval, Tetra Pak, Ericsson eller ABB. Jag måste erkänna en sak. Jag var själv på väg dit. Det är ganska bekvämt att bestämma sig att jag kan inte det här, jag har inte tid, eller hit men inte längre. Sedan så gräver man ner sin maginotlinje. Jag insåg att det var början på slutet min egen utveckling. Därför har jag bestämt för att vi ska ha, om inte den senaste, men nästan senaste tekniken hemma. Jag ska lära mig om appar och molnlagring. Jag hoppade på både Spotify och Netflix tidigt. Jag ska byta telefon en gång per år och dator vart annat år. Bara för att lära mig. Det kostar – men jag håller hjärnan i trim. Hellre en ny padda än hålla på med korsord. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/teknikfientligt-koketteri/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/teknikfientligt-koketteri/ sön, 09 mars 2014 08:05:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/faar-morgonpigga-mer-gjort/ Det finns nästan ett underliggande antagande om att morgonpigga får mer gjort på en dag. Själv har också haft den uppfattningen tidigare. Men om man bryter ner verkligheten så dyker det upp andra tolkningar av det vi ser. Det finns två frågor. Är det verkligen så att vi har olika dygnsrytmer och det andra är om vi får mer gjort på morgonen?  För det första så verkar vi människor ha olika dygnsrytmer. En del verkar vara mer aktiva på morgonen och en del andra på kvällen. Det verkar faktiskt som att både djur och växter har biologiska klockor för sömn och vakentid, men att de måste uppdateras hela tiden för att "gå rätt". Det har en studie om grottfiskar visat (den hittar du här). Dessutom verkar sovklockan styras av ett ämne melanopsin som styr detta, det har en annan studie visat som publicerats i Science (den hittar du här). Folk som är morgontrötta är alltså inte mer lata än de som är kvällströtta (dooh!). Hur kommer det sig då att vi tror att vi får mer gjort på morgonen. Delvis har det säkert en historisk förklaring. Förr vi hade bara ljuset eller månsken som belysning och då är det faktiskt mer sannolikt att få något gjort dagtid, även om det skulle vara mulet. Delvis kan det vara våra strukturer. Det verkar som att de flesta är igång ungefär lika lång tid. Natt och kvällsaktiva gör saker på kvällarna istället. Däremot gör våra strukturer i samhället (skolan och jobbet börjar cirka 8) så att de flesta är på jobbet vid den tiden och därför är det lättar att få tag på folk och man inte blir stående väntandes på information eller beslut (vilket kan vara fallet på kvällen). Så kvällströtta är inte odisciplinerade och skulle få lika mycket gjort om vårt samhälle inte styrdes av reglerna om att arbeta från morgonen. Det jag undrar är bara hur det går för barn som är morgontrötta i skolan? Det är inte anpassat efter deras individuella behov med risken att man inte får utveckla sin fulla potential då man är halvt sovande de första timmarna. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/faar-morgonpigga-mer-gjort/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/faar-morgonpigga-mer-gjort/ sön, 02 mars 2014 08:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/vaerdefloedesanalys-en-skitig-metod/ Jag har testat olika metoder för att kartlägga och analysera processer. IDEF0, Flödescheman, Användningsfall och 'Brown paper' för att nämna några. Styrkan med IDEF0 och flödescheman (ABC-flowcharter om någon kommer ihåg) var att det blev snygga beskrivningar av informationsflöden. Användningsfall var textbeskrivningar av samma flöde. Styrkan med brown paper var att man inte var så noga med notation utan det skulle verkligen så verkligt ut med inklistrade dokument, uppskattningar osv. Jag tror att Cap Gemini var de som myntade uttrycket brown paper - lite som en motreaktion mot IDEF0 och flödeschemans prydliga värld. Ingen av metoderna var speciellt bra på att beskriva materialflöden eller tjänsteproduktion i samma bild utan man fick göra ett materialflödesschema som en separat modell. Värdeflödesanalysen kombinerar material och informationsflöde i samma bild. Det ritas för hand (vilket poängteras noga) för att inte skapa en alltför tillrättalagd känsla. Man kan säga att Värdeflödesanalysen kombinerar flödeschemans flödestänk, textbeskrivningar som kompletteringar och brown papers skitiga uttryck. Jag har beskrivit hur vi gjort värdeflödesanalys hos fönstertillverkare, dörrtillverkare och komponenttillverkare och har kommit fram till följande. Arbetsgången, som jag kört flera, är ganska rättfram. Först beskriver vi dagsläget. Tänkt dig att du följer en detalj genom flödet. Notera noggrant varje processsteg, alla problem och svårigheter. Skriv ner det på ett papper. Här är det viktigt att vara vid processen. Det är ingen bra idé att sätta ett gäng chefer som beskriver hur de hoppas att verkligheten ska vara. Därefter ett ideal-läge där vi beskriver hur bra flödet, som vi följt tidiagre undre dagen, kan vara om 10 år om vi bara gör det kunden vill betala för? Det tredje steget är att beskriva Framtidsläget. Vi vet var vi vill befinna oss om 10 år. Hur långt hinner vi realistiskt på 12 månader, dvs inom en budgetperiod? Det sista steget i den här fasen är att göra en Handlingsplan. Vad måste vi göra och vilka problem måste lösas för att vi ska nå framtidsläget om 12 månader? Styrkan ligger i att man arbetar ofta i grupp och därigenom hittar ett gemensamt språk och en förståelse för flödet. Genom att följa ett objekt bryr vi oss inte om tillfälliga organisatoriska gränser utan fokuserar på värdet och hur det ska maximeras. Styrkan ligger i också att, även om man använder Microsoft Visios snygga notationer så liknar de också handskrivet, så ser det verkligt ut. Jag tror att tanken är att just inte få det alltför tillrättalagt. Svagheterna med tekniken är att det är svårt att beskriva komplexa processer med många externa beroenden, eftersom bilden tappar sin styrka om man gör den för komplex. En annan svaghet är också att fokus blir ofta antigen på ledtid, värdeskapande tid eller reducering av aktiviteter genom att hitta standardiserade lösningar som supermarket för buffert eller kanban snurror för att det är enkelt att åskådliggöra. Det är inte helt säkert, rent analytiskt, att det blir den bästa lösningen. Svagheten ligger också att det är en ögonblicksbild utan en förmåga till en dynamisk variation (Jag har publicerat en artikel om detta – den hittar du här). Det allra bästa är dock att man har ganska kul när man arbetar med värdeflödesanalysen och att det känns som om man får skit under naglarna. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/vaerdefloedesanalys-en-skitig-metod/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/vaerdefloedesanalys-en-skitig-metod/ sön, 23 februari 2014 08:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/e-post-gav-handskar-foer-18-000-kronor/ Det flesta organisationer har flera kanaler för skriven kommunikation (möten har jag diskuterat här). Instant messenger för direkt kommunikation. E-post och mejl för relativt direkt kommunikation, som kräver någon form av dokumentation eller bilaga, eller då vi inte kan eller vill nå mottagaren via telefon. Intranät för indirekt, ofta envägs kommunikation för informativa syften genom att lägga ut resepolicy och annan liknande allmän information. En del organisationer har tydliga syften med varje kanal. Andra har det inte. Om vi behandlar e-post som skriven direkt-kommunikation så ökar det förmodligen produktiviteten per e-post användare. Om vi behandlar e-post som en allmän informationskanal så ökar det förmodligen produktiviteten initialt, men sedan avtar med antalet e-post användare, eftersom bakgrundsljudet kommer att ta värdefull arbetstid i anspråk. Jag ska ge ett exempel. Jag har under den senaste veckan fått ett antal vettiga och riktiga mejl. Jag har också (liksom alla andra 250 i vår organisation) fått: Ett (1) mejl om tappade handskar. Ett (1) mejl om upphittad nyckel. Tre (3) mejl om olika presentationer, licentiatpresentationer och försvar av doktorsavhandlingar. Ett (1) mejl om uthyrning av lägenhet. Två (2) mejl om workshops som inte hade alls med mig att göra. Två (2) mejl om en bil med lyset på parkeringen. Ett (1) mejl från någon som slutar (inte från min avdelning och som jag aldrig har hört talas om) och som ville berätta det. Innan jag går på uträkningen så vill jag bara påpeka att vi har andra kanaler för kommunikation som ett väl fungerade intranät och ett veckobrev där all den informationen kunde ha lagts ut. Totalt elva (11) mejl som kunde ha distribuerats via de andra kanalerna. Om varje mejl tar i snitt 5 minuters avbrott från andra arbetsuppgifter så innebär det på 250 anställda (5 x 250) 1250 minuter.  Vilket ger 20,8 arbetstimmar. En halv veckas arbete för ett mejl! Elva mejl i snitt per vecka ger 229 timmar per vecka. Vilket ger på ett år med cirka 46 arbetsveckor (semester, jul m.m. borträknat) 10 542 timmar. Detta ger nästan sex stycken (5,7) helårs anställda. Om vi räknar på det tappade handskarna, så innebär det med en grov beräkning med en kostnad av 900 kronor per timma och anställd, en prislapp på 18 000 kronor för dessa skinnhandskar (5 x 250 / 60 x 900 = 18.750 kronor). Då hade det varit bättre för organisationen att köpa handskar för 500 kronor och skicka räkningen till avdelningen. Sifforna kan diskuteras. Är det verkligen 5 minuter? En del lägger mindre tid, en del kollar upp registreringsnumret via trafikverket och mejlar även om detta till den andra (därav två mejl om lyset på bilen). Även om jag lägger e-post läsning på bestämda tider (enligt tidigare inlägg) och om vi räknar att läsning via intranät också skulle ta tid, vilket enbart skulle motivera 1 minut per mejl i genomsnitt, så leder även det till en helårsanställd. Ett bra tips är att tänka dig för innan du skickar ut ett massutskick nästa gång. Jag vill citera spiderman i detta läge. Med stora krafter följer stort ansvar. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/e-post-gav-handskar-foer-18-000-kronor/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/e-post-gav-handskar-foer-18-000-kronor/ sön, 16 februari 2014 08:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/tio-tips-foer-foeredrag/ Jag har delat upp tipsen i tre faser; förberedelser, genomförande och efterarbete. Förberedelser 1. Planera din tid fram till dragningen och skjut inte upp. Grovt kan man säga att 1 timma presentation kräver 10 timmars förberedelser (om du kan ämnet).  Ta reda på var du ska hålla presentationen (lokal, utrustning, karta, reseplaner) och kontaktuppgifter till koordinator, beställare, tekniskt ansvarig på stället (om du ska visa bilder). 2. Förbered genom att ställa ett antal frågor till dig själv och den som anordnar föredraget: vad vill du ha sagt, vem är publiken, finns det flera talare och vad ska de prata om? 3. Gör en skiss och en disposition av ditt ämne och budskap. Jag använder power point i detta läge, eftersom det är lättast. Sätt igång och skriv ner 50 frågor, som den tänkta publiken kan ha om ditt ämne. Sortera frågorna i den följd som du tänker dig ha presentationen. Skriv ner svaren. Ditt föredrag är färdigt. I det sista momentet använder jag Word. Gör en presentation (mer om detta senare). 4. Träna själv. Testa framför människor som du litar på kan ge dig riktigt kritisk feedback. Du behöver inga ryggdunkar! Revidera ditt manus och presentation flera gånger. Genomförande 5. Åk i god tid, helst dagen innan om du ska resa långt. Kolla att du har med dig tekniken (bärbar, kablar, fjärrkontroll, batterier). Lägg upp det så att du kan undvika all tänkbar stress. 6. Meddela koordinator att du är på plats, sök upp rummet och lär känna det. Kolla tekniken både innan ni sätter igång men också just precis innan. Tekniken är det som är svårast att kontrollera i förväg. Om det är någon som talar före dig, se till att du kan lyssna på det (i alla fall slutet) och kan koppla mot det i din start. 7. Sätt dig längst bak, se hur det kan se ut när du håller ditt härliga snack, och slappna av. Kom ihåg att det ska vara roligt! Själv brukar jag vilja gå omkring och vandra utanför och gå igenom föredraget i huvudet. Kör sedan hårt, ha kul, andas och stressa inte i onödan. Efterarbete 8. Om någon ska hålla en presentation se till att du tar dina grejer så fort som möjligt och gå åt sidan, så att hen kan komma åt att förbereda. 9. Gör dig tillgänglig för publiken för frågor. Om någon vill utveckla samtalet så kan du be dem mejla eller skriva ner sina frågor på deras visitkort så att du kan svara på frågorna senare. Tacka koordinator och tekniskt ansvariga personligen (om de förtjänar det). 10. När du kommer hem; svara de som du har lovat att svara (här är det bra om du fått visitkort). Skicka presentationen (jag gör ofta om den så att jag fyller i med lite text eller frågor som dykt upp under presentationen) till koordinator om det förväntas. Svårare än så behöver det inte vara. Nu kanske du undrar hur presentationen ska se ut och hur du ska framföra budskapet? Mer om det senare. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/tio-tips-foer-foeredrag/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/tio-tips-foer-foeredrag/ sön, 09 februari 2014 06:30:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/aennu-en-forskningsrapport/ Grunderna för vetenskapligt tänkande (förra inlägget hittar du här) är att forskarna gör modeller av verkligheten. Modellen, eller teorin, gäller under vissa förutsättningar och är inte bättre en dess senaste observation. På samma sätt som en hockeyspelare inte är bättre än senaste matchen eller en musiker inte är bättre än senaste spelningen.Det innebär att forskare arbetar med sannolikheter; det är väldigt sannolikt att solen går upp imorgon, men det är inte helt säkert. Om solen inte går upp imorgon, då måste vi revidera vår modell om universum baserat på den observationen. Nu är inte det någon bra liknelse eftersom utan solen kommer det inte heller att finnas någon forskare som kan revidera modellen. Det här är just det som kan göra folk frustrerade över att det inte ges några fullständiga svar från forskningen utan snarare nya frågor och problematiseringar (jag har skrivit om det här).   Tvärsäkra forskare ska man akta sig för, eftersom det inte ligger i forskningens natur att vara tvärsäker. Däremot är det så att vissa forskare och rapporter har större förtroendekapital än andra. Är det ett uttryck för elitism och att forskare håller varandra om ryggen? Det kan det vara. Normalt har det göra med rapportens bakgrund. Om den är publicerad i en högre rankad tidsskrift och kvalitetssäkrad har den ett större förtroendekapital än om den inte är kvalitetssäkrad och publicerad av något privat institut eller företag. Tidskriftens ranking avgörs med så kallad impact factor, vilket innebär att tidskriften rankas efter hur ofta forskningen citeras i andra artiklar. Fler citeringar borde tyda på att forskningen är mer relevant och riktig. Kvalitetssäkring sker med så kallad peer-review förfarande, vilket innebär att sakkunniga forskare inom fältet granskar artikeln och bevisningen. Ofta är både forskaren och sakkunniga är anonymiserade. Tyvärr händer det att man inom specialiserade områden känner till varandra, skrivandet, och därmed kan bli färgade, eller som det kallas att ha bias. Redaktören på tidsskriften bestämmer, utifrån sakkunnigas utlåtande, om artikeln publiceras eller inte. Exempelvis så har jag skrivit ett antal rapporter som är publicerade på LTU, som inte har speciellt stort förtroendekapital. Trots att jag tycker att de är bra och relevanta. De har inte gått igenom en peer-review process. De är inte publicerade på en tidskrift och dessutom skrivet av en icke-disputerad. Då är det inte speciellt tillförlitlig forskning. Enkelt uttryckt så är rankingen följande (men varierar inom vissa fält): (1) Tidskrift, (2) Konferens, (3) Bok och sist (4) rapporter. Kom ihåg det nästa gång du hör en larmrapport. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/aennu-en-forskningsrapport/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/aennu-en-forskningsrapport/ sön, 02 februari 2014 08:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/vetenskapligt-taenkande/ Bilden ovan är taget av Luc Viatour / www.Lucnix.be I min enkla definition av Lean (den hittar du här) så beskriver jag inte det enbart med innehåll som strukturerad uppföljning eller systematiserat förbättringsarbete. Jag tycker att det finns mer i vetenskapligt tänkande att hämta förutom systematiken. Idéer som att basera beslut på fakta, standardisering, tillåtelsen att ifrågasätta och att ompröva kan vi också tillämpa. Vad är då vetenskapligt tänkande enligt min filosofi? Vetenskapligt tänkande är att, på ett systematiserat sätt, samla information om vår omvärld för att försöka förstå och katalogisera det. Med hjälp av den informationen kan vi skapa en modell av verkligheten, som gäller tills något annat påvisas. Den första delen handlar om att vi medvetet går ut och samlar empirisk data. Empiri innebär att vi samlar data genom observation. Det innebär att vi inte går ut på måfå och samlar data, utan att vi gör det i ett visst syfte. Det vill säga vi har en idé om hur det borde fungera, eller att det finns problem som ska lösas. Ofta finns det en hypotes, eller ett antagande, om hur det borde fungera. Så är det exempelvis om vi har en svarv som inte fungerar som den ska. Vi tror något (smörjning, spån, etc) orsakar avvikelsen och så börjar vi samla information om stopptider, materialtyp och arbetssätt för att kunna få en helhetsbild. Sedan skapar vi en modell av hur vi tror att det fungerar och den världsbilden gäller tills motsatsen bevisats. Detta gör vi genom ytterligare observationer som förkastar vår modell, eller teori. Det innebär att vi ska ständigt ompröva vår syn baserat på fakta. Detta skiljer sig från att tro på något. Religion är ett exempel, där vissa sanningar anses vara så grundläggande att de inte behöver bevisas. Men vi behöver inte gå så långt. Inom industrin tror vi ofta saker om våra anställda, maskiner eller kunder, samtidigt som data skulle säga något annat. I bland beskrivs detta synsätt att vi ska ifrågasätta som att det ska vara “högt till tak”, det vill säga att alla tillåts ifrågasätta, även chefens teori. Därför kan det vara bättre med mindre hierarki i organisationer, eftersom du kan få fram andra hypoteser som kan prövas istället för att tro på något.  Samtidigt låter man “fakta” tala för sig och det gör det mindre stigmatiserat att ifrågasätta någon. Detta synsätt passar också in när vi pratar om standard inom Lean, det vill säga att ett visst arbetssätt gäller tills vi vet något annat, något bättre och först då gäller den nya standarden. Detta schema är jämförbart med hypotesprövning inom forskning. Det är alltså inte bara det systematiserade arbetssättet vi kan ta med oss från forskningen. Det är också att basera beslut på fakta, standardisering, tillåtelsen att ifrågasätta och att ompröva. Om du vill förstå lite mer om synen på vetenskap och olika vetenskapsgrenar kan jag rekommendera SR filosofiska rummet avsnittet vetenskapskriget från söndag den 6 Januari 2013. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/vetenskapligt-taenkande/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/vetenskapligt-taenkande/ sön, 26 januari 2014 07:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/vem-ska-egentligen-goera-tidplanen/ Examensarbetet (som du hittar här) har studerat ett husbyggnadsprojekt där studenten har teoretiskt jämfört tidplaner för olika typer av förtillverkade väggar. Väggarna kommer till arbetsplatsen med lastbil redo för att lyftas på plats med kran. Studenten har visat att genom att fokusera på ledtiden (du kan läsa förra inlägget om ledtid här) istället för att optimera användandet av gubbarna på arbetsplatsen, så blir det både snabbare och mer ekonomiskt. Detta är väldigt kul och belägger mina och många andras tankar. Jag har också skrivit en artikel tillsammans med en kollega om detta vid brobyggande (den hittar du här) men där är orsaken att entreprenören köper in stora kvantiteter för att minska inköpskostnader, med längre ledtid som följd. Men om vi gör ett grovt antagande att detta förfarande, när entreprenören fokuserar på att hålla resurserna upptagna med jobb eller fokuserar på att köpa in stora mängder, gäller för alla moment inte bara väggmontering. Då innebär det att det planeringssättet gör att alla byggjobb tar längre tid än de behöver egentligen göra. Konsekvensen blir då att huset, bron eller hallen kommer inte kunna tas i bruk lika snabbt och beställaren får inte hyresintäkter, trafik eller kunder lika snabbt som den borde. För att inte tala om ökade räntekostnader, eftersom byggkreditiv är mycket dyrare än vanliga bygglån, vilket leder till dyrare byggande. För mig innebär det slutsatsen att entreprenören, som erbjuder timmar och material mot en ersättning, inte ska göra tidplanen. Det ska beställaren göra. Nu hävdar vissa att detta görs redan idag, eftersom beställaren bestämmer huvudtidplan. Det är dock en sanning med modifikation eftersom den tidplanen sätts utifrån entreprenörense tolkning av produktionstiden. Därför kommer den tidplanen inte baseras på flödesoptimering, utan på resursoptimering, och kommer att bygga in de säkerheter entreprenören är van att göra. Planeringen borde ta utgångspunkt från att blir klar så snabbt som möjligt med hela projektet, det vill säga utgå från flödesoptimering, och därför kan inte entreprenören ta det ansvaret. Med detta sagt så borde detta gå att tillämpa även i andra branscher där någon säljer en tjänst, på samma sätt som entreprenören. Det borde innebära att IT-konsulten inte heller ska göra tidplanen. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/vem-ska-egentligen-goera-tidplanen/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/vem-ska-egentligen-goera-tidplanen/ sön, 19 januari 2014 08:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/daerfoer-aer-ledtid-saa-viktigt/ Om vi hade fullständig information om framtiden, det vill säga ingen osäkerhet eller x-faktor, och om den förutsägningen inte kunde variera spelade ledtider mindre roll.  Eftersom vi inte vet exakt hur kunden kommer att bete sig i framtiden, även om vi kan ge en sannolikhet för det beteendet, så kommer vår produktionskapacitet eller lagertillgänglighet baseras på en gissning eller prognos (vilket egentligen är samma sak - den ena är systematiserad). Det innebär att vi kommer att ha tillgång till felaktig kompetens (tjänstetillverkning), felaktig maskinkapacitet (produktillverkning) eller fel grejer på lager. Men ju kortare ledtid, desto mindre grejer måste vi ha för parera för variation. Kortare ledtid ger alltså färre grejer på gång samtidigt (eftersom varje grej tar en kort tid finns det inte anledning att starta för många samtidigt), som leder till lägre beräknade lagernivåer, vilket i sin tur binder mindre kapital. Det blir enklare att planera eftersom vi kan ha en snabbare återkoppling av informationen och vi får en mer flexibel produktion eftersom det blir närmare det verkliga kundbehovet.  Ledtiden påverkar alltså hur snabbt ett företag kan reagera och leverara till kunden, oavsett om det är en lastbil, IT-projekt eller en vetenskaplig artikel. Så länge grejen finns hos oss och inte tillgänglig för vår kund så får vi ingen ersättning. Kortare ledtid innebär att vår kund kan minska sitt säkerhetslager och vi får betalt snabbare. Värst blir det om grejen är färdig och ligger hos oss utan att skickas vidare till kunden, för då kan den bli trasig, bäst-före-datum går ut eller kunden hinner ändra sitt behov och lastbilen, it-projektet eller artikeln blir obsolet. Första prioritering för alla organisationer borde vara att få ner ledtiden - eftersom så mycket annat kommer med det. Vi måste vässa våra processer i alla steg. Vi måste arbeta med kvalitet. Vi måste förstå vad kunden vill ha. Därför blir min första fråga på ett företagsbesök (nästan) alltid om just ledtiden. Vilken är din ledtid? <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/daerfoer-aer-ledtid-saa-viktigt/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/daerfoer-aer-ledtid-saa-viktigt/ sön, 12 januari 2014 09:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/fem-’startups’-foer-en-svensk-smaastad-2014/ Bilden ovan är skapad av Stefan Krause, Germany (Own work) [FAL], via Wikimedia Commons. License se FAL. Jag har samlat idéerna utifrån det faktum att det ska vara möjligt att starta som en bisyssla vid sidan av ditt ordinarie arbete (har du inget så är det bara att köra på för fullt). Det ska också vara en begränsad investering och det ska kännas rätt i tiden.  1. Den lokala puben är dryckes-varianten på pizzerian som finns i varje småstad. Det behövs ingen stor lokal (ju mindre desto bättre), några pumpar och stolplatser, gärna i anslutning till pizzerian. Tidigare hade detta varit omöjligt med tanke på nykterhetsrörelsen, men idag är vi vana att besöka en pub på våra resor till storstäderna och det skulle vara fullt socialt acceptabelt att smita in och ta en eftermiddagsöl utan att för den skull stanna hela kvällen. Vill du så småningom utveckla så går det att komplettera med pubmat eller några spelmaskiner. Hårdrock i högtalarna går hem i de flesta svenska småstäder. 2. Ett lekland inomhus med bollhav, klätterställningar och rutschkanor som föräldrar, mor- och farföräldrar kan gå med barnen för att driva några timmar. Timmarna utomhus har minskat och barnvakterna känner att det är skönt att hitta på en aktivitet istället för att sitta framför tv:n eller paddan. Givetvis måste du hitta en central lokal, till skillnad från storstäderna så är det inte dyrt, men garanterar ett genomflöde. Du måste hitta egna leverantörer av redskap eftersom att ingå i en franschise är svårt med tanke på kundunderlaget. Detta kan kompletteras med wifi och fika senare. Detta går också att köra med väldigt begränsad personal. Genom att återinvestera så kan du bygga upp verksamheten med nyheter. 3. 24-7 gym betyder att gymmet är öppet 24 tummar om dygnet, 7 dagar i veckan. Kunderna kommer in med hjälp av ett kort (varför inte ett kreditkort för pay-per-stay). Fördelen med detta är att det inte behövs personal – förrän du vill utveckla verksamheten. Det viktiga är att hitta en källarlokal centralt, köpa några maskiner som du kan utöka efterhand som kunderna strömmar till. Även om yrkeslivet i småstäderna betonas av tidiga mornar och mera 9-5-mentalitet så håller detta på ändras och hälsotrenden är tydlig, speciellt bland den äldre generationen som har gått i pension. Detta kan kompletteras med personlig tränare (om du har själv ett intresse) eller gruppträning. 4. En lokaltidning på nätet är att driva en plattform för det lokala intresset av nyheter. Visst gillar vi aftonbladet, expressen och NSD, men det finns inget som att läsa att någon repat en bil i centrala Kalix. Delvis kan du använda social medier för att driva upp antalet läsare både bland boende och utflyttade. De större nyheterna går att länka från länstidningar och de mindre lokala nyheterna kan du skriva själv eller genom att anlita lokala skribenter. Den stora kassakon finns i reklam och familjesidor. Speciellt familjesidor för födelsedagar, begravningar och bröllop är ett organiserat sätt att samla facebook-event mer seriöst. Ingen vill väl kalla till en begravning via facebook (än). Det kräver givetvis en publicistisk tanke och ett seriöst intresse men det är ingen rocket-science. Fördelen är att det inte behövs ett större kapital till en början (en hemsida) och du kan växa i den takt som du orkar. 5. Ett bageri, helst med surdegsbröd, är något som alla längtar efter. Alla är less på brödet från Coop eller Ica som i bästa fall inte smakar något och i sämsta fall är knappt ätbart. Det finns ett klientel som kan tänkas gå och köpa bröd på morgonen (eftersom många är pensionärer som bor i tätorten) och det går sälja vidare till det lokala hotellet, lunchstället eller kanske t.o.m. Ica. Investeringen kräver ett visst kapital men å andra sidan är det fullt möjligt att kombinera med ett vanligt jobb (var dock beredd på några år med tidiga mornar).  Förutsättingen är givetvis att du brinner för någon av idéerna och att du drivs av att det är kul att genomföra detta. Anars går det inte. Du kan inte räkna med stora vinster, men i bästa fall kan du livnära dig på sikt eller åtminstone finansiera en utlandsresa eller två ifall det är en bisyssla. Det finns inga genvägar till rikedom – speciellt om du bor i en svensk småstad 2014. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/fem-’startups’-foer-en-svensk-smaastad-2014/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2014/fem-’startups’-foer-en-svensk-smaastad-2014/ sön, 05 januari 2014 09:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/stordriftsfoerdelar-i-fikarum/ Jag har haft fördelen att få följa två stora organisationsändringar kopplade till ändring av fikarum, Det ena där organisationen flyttades fysiskt och fick ett nytt fikarum. Det andra där en sammaslagning av enheter och fick ett nytt fikarum. Båda organisationerna arbetar med kunskap, förmedling av kunskap mot en ersättning, en genomströmning av personal och där allt drivs av projekt. På ena stället gav det större fikarummet effekt på det andra var det snarare kontraproduktivt.  I båda fallen så trodde ledningen att ett större fikarum skulle innebära att fler utbyten skulle ske om man flyttade genomströmningen av människor (idéer) till en större enhet än flera små och dessutom räknade man med mindre kostnader i att sköta maskinerna. Frågan är om kostnaderna minskar, eftersom det verkar finnas en trappstegseffekt där ett tillräckligt stort fikarum kräver personal på helhet för att ta hand om disk, sopor, påfyllnad av kaffe och leder till att den personalen inte hinner arbeta med annat än fikarummet, där man tidigare även kunde ha andra arbetsuppgifter. Specialisering som en följd av stordriftsfördelar leder till ofta till att det kräver en organisation för att hantera från en viss nivå till en annan och det kan vara svårt att förutsäga det utan en ordentlig uträkning och där statistisk variation får större effekt ju större fikarummet blir (vilka tider går de flesta och fikar och hur påverkar numerären av de som inte befinner sig i mitten av kurvan, det vill säga spridningen). Det verkar också finnas en omvänd u-kurva som beskriver informationsutbytet. Det vill säga att till en viss storlek av fikarum och genomströmning av personal ökar informationsutbytet men när det når en kritisk punkt så minskar det utbytet med storleken på genomströmning. Minskningen kan bero på att det blir inte lika intimt och man väljer att 'ta ett möte' efter fikat, eftersom det är så många andra människor där. Andra som man inte känner till och vill därför inte prata om eventuellt känsliga saker. Det är kanske rent av en konkurrent som sitter där. Vid mindre fikarum så vet man vilka alla är och deras funktioner och också vem som inte hör dit. Den sociala kontrollen minskar helt enkelt med större fikarum. Båda organisationerna brottades med dessa frågor, likväl var det mer lyckat på det första jämfört med det andra. Orsaken var att där det lyckades handlade det mer om intern utbyte av kunskap, det vill säga att individerna var väldigt beroende av varandra och projekten var beroende av att erfarenhetsutbyte gjordes internt med jämna mellanrum för. På det andra stället är man mer beroende av extern kunskapsutbyte, det vill säga att det hade ett större värde för individerna att ha ett stort externt informationsutbyte och att projekten styrka låg i extern erfarenhetsåterföring. Det vill säga att människornas behov av informationsutbyte styr korsbefruktningen, inte genomströmningen, även om det i båda fallen blir ljusare och fräschare tack vare det nya. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/stordriftsfoerdelar-i-fikarum/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/stordriftsfoerdelar-i-fikarum/ sön, 29 december 2013 08:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/fem-tips-foer-lyckade-moeten/ Jag har tidigare skrivit om hur du får till ett effektivt möte (inlägget "tio tips för effektiva möten" hittar du här). Men bara för att ett möte är effektivt behöver det inte bli produktivt. Ibland är det motsatsen. Här kommer fem enkla tips för att få till ett produktivt möte: 1. Börja med att sitta tillsammans. Möten går att och måste ibland av nödvändighet skötas via Skype, Hangout eller Facetime eller något liknande, vi arbetar trots allt i en global värld. Men för att få till det riktigt förtroliga samtalet bör vi sitta, eller ha suttit, fysiskt tillsammans. Se också till att mötesförhållanden är optimala. Mat är ett bra sätt att för oss människor att närma oss varandra. Lokalens utformning och sittplatsernas placering är också av betydelse. Var närvarande och kolla inte Facebook eller Twitter. 2. Hälsa ordentligt på varandra. Träffas ni första gången så ansträng dig att uttala namn rätt. Själv har jag för vana att lära mig det landets hälsningsfras (Sava, Salam Aleikum, Terve, Nihao) för att visa att jag bryr mig. Det får förstås inte bli pajigt och kännas naturligt. 3. Smörj samtalet. Hitta gemensamma ståndpunkter eller perspektiv på frågan, men också utanför arenan. Det kan vara hockey, teater eller musik. Uppmuntra varandra under samtalet genom att använda 3-1: metoden vid kritik av den andras förslag. Metoden innebär att man säger tre bra saker och ger en förbättringsmöjliget till motpartens ståndpunkt. Det får givetvis inte bli formatiskt. Försök att hitta alternativa möjligheter genom att frasera ”Vad skulle hända om vi gör X istället för Y?”. 4. Låt alla komma till tals. Alla måste få ge sina synpunkter. Ett sätt om ni är flera är att låta frågan ”vandra runt bordet”, det vill säga att får möjligheten men också tvingas till att uttrycka en åsikt. Här kan det finnas kulturella skillnader i hur man avbryter eller bekräftar varandra. Exemplvis kommer jag från en stor släkt i Finland och där pågick det flera parallella samtal, medan min fru kommer från en liten släkt i Sverige där alla förväntas vara tyst och lyssna färdigt. Det viktiga är att förstå kulturen du befinner dig i. 5. Lyssna. Lyssna. Lyssna. Det bästa sättet för att förstå själv, men också få din samtalspartner att förstå för- och nackdelar med deras ståndpunkt är att ställa frågor och lyssna på svaren.  Endast genom att lyssna kan du ställa relevanta frågor för att verkligen förstå vad den andra menar och på det sättet utforska din egen ståndpunkt. Då utvecklas idéer. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/fem-tips-foer-lyckade-moeten/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/fem-tips-foer-lyckade-moeten/ sön, 22 december 2013 07:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/personlighetstester-i-kvadrat/ Många av oss har varit på teambuilding eller en inspirationskurs för att lära känna oss själv och de i vår närmaste grupp eller rent av en rekryteringssituation där vi fyllt i ett antal frågor om oss själva i olika situationer. Därefter presenteras vår personlighet i en fyrfältsmatris (analytisk, relationsvårdande, resultatdriven eller visionär) eller djur (sköldpadda, giraff, haj, bläckfisk) som ska beskriva våra huvuddrag. Ofta poängteras det att man har dragning åt något håll eller lutar mot någon annan vilket gör att man kan öka antalet dimensioner och på så sätt förklara människor som inte är urtypen av något. Ofta skrattar vi nervöst för det verkar stämma in på oss eller våra arbetskamrater. Problemet är att det skaver lite när man tänker på att man inte alltid funkar så (över tiden) eller att man tagit en annan roll på tidigare arbetsplatser (kontexten). Först känns uppdelningen i en fyrfältsmatris väldigt vetenskapligt och det är säkert det som gör att vi känner förtroende för den här typen av system. Men hur delarna hänger ihop går det inte säga något om vetenskapligt. Vi kan inte heller säga något om varje kategori; en som är resultatdriven i Sverige, kanske uppfattas som relationsvårdande i USA och en visionär från japan känns kanske analytisk för oss i Sverige. Det blir även ännu svårare om vi ska försöka beskriva någon som är visionär: vad innebär det? Har personen många idéer eller få idéer men som sträcker sig över tiden. Hur beter sig en sådan människa och går det att exakt beskriva hur en sådan människa beter sig på en arbetsplats, umgås eller levererar resultat. Förmodligen inte eftersom det inte finns en universell definition av visionär som är lika för oss alla. Dessutom är människan och hennes själsliv en komplex varelse där vi antar olika roller och beteenden beroende på kontexten, kulturen, gruppen, hur vi själva mår den dagen eller känner för att göra. Innebär det att vi ljuger om vi är motsägelsefulla eller är olika personer vid olika tillfällen? Förmodligen inte eftersom vi är inga tv-personligheter eller filmstjärnor med ett visst varumärke eller budskap utan vi är just motsägelsefulla och olika dag för dag. Det är alltså ett relativt mått beroende på kultur, sammahanhag, i relation till någon annan, och existerar bara i ett samspel. Självklart ska jag också poängtera att det finns bra och omfattande personlighetstester, men att den omfattning och rigorösa och systematiska angreppssätt används sällan av kurser eller enskilda rekryteringsfirmor. Risken med den här typen av modeller är att de antigen blir för generella efterhand som vi adderar dimensioner. Då påminner det nästan om astrologi, eller kanske kinesiska stjärntecken med djur, där vi väljer vilket som passar oss och vår självbild. Då har inte testet åstadkommit annat än kostat pengar. Den andra stora risken är att rekryteraren går in med en föreställning om hur en sådan person är (enligt testet) och intervjun bekräftar det man tror sig se. Jag tror att det är bättre och använda tiden till att ha flera personer som intervjuare och på så sätt skaffa sig kunskap om individen och dess beteende. Prata med referenser och jämför dessa med vår samlade uppfattning. Mycket talar om, rent vetenskapligt, att för att fatta beslut om så komplexa system med omfattande data (eng: rich data) är det bäst att ställa frågor och försöka förstå motiv, drivkrafter och åsikter. Då kan vi bättre förstå om individen kommer att passa in i rollen och vi kan börja därifrån. Kanske med en provanställning som minskar båda parternas risktagning. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/personlighetstester-i-kvadrat/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/personlighetstester-i-kvadrat/ sön, 15 december 2013 09:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/behoever-jag-aega-min-bil/ Ungefär samtidigt som Spotify kom Voddler (en sajt för att strömma film som nu är marginaliserad av Netflix) och jag började ifrågasätta mitt samlande av böcker, film (dvd och tidigare VHS) och musik (cd). Jag bestämde mig att från och med nu behöver jag inte längre äga saker. Jag införde köpstopp av böcker, film och musik på annat sätt än genom elektroniskt. Jag insåg att böcker fanns på bibliotek (idag finns det även möjlighet att ladda ner på padda) och det var mycket bättre än att ha dem hemma. Det sparar plats - vilket var helt i linje med mina Lean tankar. . Nästan all musik fanns på spotify (idag finns t om Metallica, det är väl främst AC/DC som saknas) och fanns det inte så handlar det endast om enstaka låtar (3 stycken på tre år!) som jag kan köpa på iTunes. Film var då lite svårare eftersom jag är emot piratkopiering och det fanns ingen bra sajt.  Idag finns Netflix, Filmnet och viaplay som kompletteras med Headweb för nyare filmer och som täcker hela mitt behov av både film och tv-serier. De saker som jag tidigare sparade på i fysisk form fanns nu någon annanstans och som jag kunde nå via telefon, padda, pc eller smart-Tv:n vid behov. Jag har inte gått så långt att jag sålt av böckerna och musiken som jag investerat i tidigare, men jag har inte köpt något nytt (med undantag av Disneys barnfilmer) Sakta men säkert har faktiskt mitt tycke för att äga saker minskat. När jag sedan i förrgår lyssnade på Filsofiska rummet (podcast) om ägandets kultur så insåg att jag liksom många andra inte längre ser samma starka behov av att äga saker. Vissa saker som brukskläder, husgeråd och annat som jag vill ha tillgång till exakt när jag behöver det och de inte kan konsumeras via nätet, de kan jag tänkas ha kvar. Saker som står för en orimligt stor del av vår samlade inkomst, exempelvis bil, kan jag faktiskt idag tänkas dela med mig med andra. Villan är lite annorlunda eftersom den ses som en investering. Om jag hade valt att inte amortera så är det tveksamt om det finns något behov av att äga ens villan. Det är alltså kostanden i relation till upplevt värde och sättet som det konsumeras som avgör valet mellan privat och kollektivt ägande. Hur kommer det sig att vi kan tänkas göra detta idag. Varför inte tidigare?  Delvis finns det en moralisk aspekt på detta med tanke på de begränsade resurserna på vår planet, men det är bara en del av förklaringen. Vi är inte mer goda eller upplysta än tidigare generationer. Liksom det faktum att det inte är lika coolt att äga saker (vilket hänger ihop med det första). Jag tror att en del av förklaringen är att schema-hantering har blivit enklare men också att vi är van att dela av oss information på nätet och den delningskulturen (fildelning) har smittats över till den fysiska världen. Att schema-hanteringen har blivit enklare är delvis att vi har tillgångar till det som förr var ett fysisk a4-papper för bokningar ligger nu i en app i vår mobiltelefon eller padda som vi alltid har med oss. Tidigare krävdes det en fysisk förflyttning till listan för att kontrollera om saken var ledig (tvättstugan bibliotek, bil) men idag kan vi få tillgång till informationen på ett ögonblick.  Både om sakens nuvarande tillstånd (är den utlånad och när finns den tillgänglig?) och framtid (är den bokad nästa vecka tisdag?). Eftersom informationen är tillgänglig i samma stund som behovet dyker upp, antigen att använda eller att planera för att använda, så krävs det inte att saken är tillgänglig fysiskt. Det andra är att delningskulturen på nätet, det vill säga att vi delar personliga foton, erfarenheter och åsikter på nätet, Saker som egentligen är oss mycket närmare och mer personliga än de fysiska sakerna (bilar, märkeskläder) så blir det ju nästan löjligt om vi kan tänka oss att dela med av våra innersta drömmar men inte vår bil. Därför blir det naturligt att dela med sig av bilen. Svaret är alltså att jag inte behöver äga min bil. Det innebär också att vi troligen kommer att använda oss mer och mer av den här typen delning och till det krävs det mäklare (spotify, netfilx, car-pooling företag, lägenhets förmedlare) som kan vara en person, frivilligorganisation eller vinstdrivande företag som har det som sin affärsmodell. Till den affärsmodellen kopplas det tjänster som underhåll av bilen, säkerställa städning med mera och en rimlig ersättningsmodell (jag väljer ordet ersättning istället för betalning). Men det innebär också att företag som tillverkar fysiska saker måste hitta affärsmodeller där de kan komplettera sitt erbjudande den här typen av tjänster och finansiering. Anledningen är ju att eftersom vi kan tänkas dela på produkterna så kommer det fysiska behovet att minska (någon räknade med att vi kan minska totala bil-flottan med 10-20 procent genom att dela resurser). Den tappen i försäljning måste man utveckla tjänster för. Logistik kommer därför återigen bli en av de mest centrala delarna av företagets affärsmodell, speciellt med återflödet som idag har behandlats styvmoderligt både av akademi och av industri. Behöver du äga din bil? <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/behoever-jag-aega-min-bil/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/behoever-jag-aega-min-bil/ sön, 08 december 2013 08:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bokrecension-david-and-goliath/ Malcolm Gladwells senaste bok och förväntningarna var skyhöga när jag dök in i den (De andra Gladwell recensionerna hittar du här, här och här). Idén med den här boken är att vända på tanken om nackdelar och hinder. Kort sagt innebär det att människor som tidigt får uppleva motgångar gör att de stärks av detta. Gladwell visar detta, genom att beskriva några case; hur människor som har dyslexi, tappat en förälder tidigt eller tillhör en förtryckt minoritet, är tvungen att utnyttja sina styrkor, minimera effekten av hindren och därigenom blir rustade på ett sådant sätt att de har en konkurrensfördel gentemot andra i samhället. Boken inleds med att på ett spännande och för mig ett nytt sätt beskriva den kända kampen mellan David och Goliat. Ett sätt som får mig att förstå att det inte egentligen fanns någon annan rimlig utgång än att David skulle vinna. David använde sina svagheter som styrkor, vilket gjorde att Goliats uppenbara styrkor blev hans fall. Som vanligt har Gladwell ett par argument som stödjer huvudtesen: fördelar med nackdelar, teorin om eftertraktad svårighet och maktens begränsningar. Fördelen med nackdelen är beskrivet med exemplet David och Goliat, men också hur genom att ständigt ifrågasätta regler så kan du ändra spelplanen. Detta visar Gladwell genom beskriva om en kille från Pakistan som ska coacha sin dotters basketlag, som bestämmer sig att göra det utan att skrika åt barnen en enda gång. Han inser snabbt att dessa tjejer, som aldrig har spelat basket, inte kommer att ha en chans om de spelar som de andra. Därför tränar han deras syreupptagning och de börjar spela offensiv checkning och på det sättet hindra motståndaren att komma på deras planhalva, istället för att vandra tillbaka efter ett mål som är brukligt. Detta sätt gör att de vinner och gör de andra rasande eftersom så ska man ju inte spela egentligen. Vidare visar Gladwell på att det inte är antalet elever i en klass (till en viss gräns) som avgör studieresultat. Det är hängivenheten hos de som är lärare och deras vilja att göra något mer. Det verkar faktiskt vara så att efter en vis stund så har det motsatt effekt att minska på klasser. Det sista exemplet är att det är bättre att vara en stor fisk i en liten dam än liten fisk i den stor damm. Det visar han genom att de som bildat sig vidare (Harvard respektive mindre renommerade, men inte dåliga skolor) där den nedre kvartilen (rent IQ mässigt) på Harvard har samma poäng som övre kvartilen i mindre kända skolor, men att dessa presterar sämre (rent vetenskapligt) än de från andra skolorna. Det verkar bero på att man jämför sig med andra i sin omgivning. Därför känner sig de som är sämst på Harvard sig dåliga och de som är bäst på andra skolor duktiga. Teorin on eftertraktad svårighet visar han på ett antal människor som trots svårigheter lyckas. Svårigheten kan vara dyslexi, eller att de tappat ena föräldern tidigt, eller på andra sätt fått utså saker som inget barn ska behöva utstå, samt att de som är ständigt förtyckta, exempelvis afroamerikaner i USA. Dessa människor har kämpat och lyckats ta sig vidare. Men även om de har lycktas så vill de ändå inte att sina barn ska få samma problem. Detta blir en paradox, för deras barn när deras föräldrar klättrat så högt i samhällsstegen och anses vara lyckade kommer inte att få någon morot att kämpa och kommer därför heller inte troligen att lyckas mer än genomsnittet. Å andra sidan behöver de kanske inte det heller. Detta påminner om det som min karatetränare brukade säga: "Det som inte dödar - härdar". Gladwell menar också at talangfulla barn kommer från bra hem, genier kommer från svåra förhållanden. Jag vill också lyfta fram kapitlet om “rörelsen” där jag, som kanske många andra, trott att alla afroamerikaner var med och kämpade för deras rättigheter. Så var det riktigt inte utan, genom list och smarta strategier och lite fuffens lyckades rörelsen för afroamerikaneras lika rättigheter att skapa oro och låta överheten ta till maktmedel. Denna maktdemonstration spred sig via massmedia till amerikanska medelklasshem och tillräckligt många insåg att segregering inte kan fortgå i landet. Detta knyter an till det sista argumentet att makten har endast verkan om vi accepterar det. Om människorna inte accepterar överhögheten och vägrar ge makten, kommer våldsverkaren att tappa den. Makt kan bara förtrycka till en viss gräns innan det vänder. Och när vändingen kommer går det inte att stoppa. Boken är intressant ut många perspektiv. Men det som kanske Malcolm inte lyfter fram riktigt tydligt, även om han nämner det, är att det krävs en viss nivå av utbildning för att lyckas (i jämförelsen mellan Harvard och inte-fullt-så-bra skolor) och att det är faktiskt 9 av 10 som tappar en förälder, eller som har dyslexi som inte lyckas och hamnar på fel vägar. Det gör också att trovärdigheten för tesen faller lite grann. Däremot om man tar tesen för att fundera på hur det kommer sig att så många växer fram trots svårigheter, speciellt genier, så är det givetvis en intressant tankemodell. Min rekommendation blir definitivt läs (men låna gärna på bibliotek)! <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bokrecension-david-and-goliath/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bokrecension-david-and-goliath/ sön, 24 november 2013 23:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bokrecension-blink-den-intuitiva-intelligensen/ Malcolm Gladwells andra hyllade bok driver tesen om att människan inte är en så rationell beslutsfattare som vi verkar tro och hoppas. Boken var nog mer kontroversiell för tio år sedan, medan vi nu mer tycks medge att våra beslut inte alltid är så rationella som vi vill. Gladwell bygger upp argument kring vår förmåga att fatta beslut på intuition, så kallad magkänsla, och menar att första intrycket faktiskt kan vara helt rätt. Han lyfter också upp frågorna när kan vi lita på vår intuition och när bör vi förlita oss på annan sorts beslutsfattande. Slutligen menar han att det går att lära sig tolka och behärska sina snabbomdömen och första intryck. Det första steget om att vi bör och kan lita på vår intuition är genom att förstå ett begrepp som Gladwell kallar thin slicing (vilket översatts till "skära i tunna skivor") vilket innebär att du som människa kan skapa en helhetsbedömning med hjälp av några få mätpunkter. Ungefär som när man var liten och fick ett pysselboksblad där det fanns numrerade punkter från 1-20 och när man drog pennan från 1-20 så dök det upp en bil, elefant eller något annat. Så småningom lärde man sig att se helheten utan att dra strecken med pennan. Detta exemplifierar han genom att en tennistränare kunde förutse dubbelfel väldigt snabbt. Detta för att han troligen tittar på ett par nyckelpunkter (hans öga vandrar på ett antal punkter vilket gör det möjligt att förutsäga nästa händelse). Vilket leder till en av slutsatserna i boken. Träning, systematisk katalogisering av kunskap och erfarenhet bildar expertis som gör att intuition blir mer tillförlitligt än om ett otränat öga försöker se dubbelfel (de kommer att förmodligen ha samma utdelning som att kasta mynt). Exemplet med gissning visar också svagheten med intuition: om vi inte har expertis så finns det en stor risk att vi kommer att bedöma med grundval på fördomar och förutfattade meningar. Det belyser Gladwell exempelvis genom att beskriva hur kvinnliga musiker kommit med i orkester tack vare att provspelning utförts bakom ett skynke där utvärderare inte vetat kön förrän efteråt. Det kan också vara en tänkbar förklaring till överrepresentation av män i ledande befattningar i näringsliv, forskning och offentlig verksamhet. En annan viktig aspekt av thin slicing är att det är erfarenheten som avgör om man kan fatta korrekta beslut, inte mängden av information vid beslutsfattandet. Det kan vara till och med så att om man ökar mängden information vi beslutsfattandet så kommer det inte att hjälpa beslutfattaren. Därför kan strukturella modeller (checklistor, excelark) bara öka andelen information men om du inte kan välja informationen så kommer det inte att hjälpa dig (Detta har några kollegor till mig, Erika Hedgren, Susanne Engström och Lars Stehn skrivit om i sin forskning där de menar att innovation kan hämmas om man inte tar hänsyn till det man inte vet - det hittar du bland annat här, här och här). Speciellt om vi ställs inför en ny situation där vår motspelare agerar på ett sätt som vi inte väntat oss, då blir det strukturella beslutsstöden sämre än intuitionen enligt Gladwell.  Gladwell bygger upp, som vanligt argumentationen på ett bra sätt. Jag har till och med kommit att tycka om hans sätt att referera till andra studier, där han anger referensen, vilka resultat den studien har kommit fram till och hur det kan användas i det här perspektivet. På ett sätt som faktiskt många av oss forskare borde göra istället för att bara ange resultat, namn och år. Jag har haft problem med detta tidigare (recensionerna för Framgångsfaktor och tipping point). Som vanligt kan man kritisera texten för att enbart lyfta fram de exempel som stödjer tesen snarare än betraktat ett fenomen och sedan analysera utifrån det. Vi som läsare vet ju inte hur många exempel Gladwell förkastat innan han hitta de rätta casen. Det är ju inte forskning utan en populärvetenskaplig beskrivning av forskning så det är helt okej enligt mig. Om du kan bortse från det så blir min rekommendation att läsa (definitivt låna ej köpa) istället för att se på tv någon kväll, eftersom det är en roande bok och igenkänningsfaktorn är hög. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bokrecension-blink-den-intuitiva-intelligensen/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bokrecension-blink-den-intuitiva-intelligensen/ mån, 18 november 2013 07:42:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/den-kommunikativa-chefen-som-missade-kommunikationen/ Jag har haft förmånen att få tillgång till en chef och har följt denne ungefär som en fallstudie. Chefen ansvarar för en avdelning på ca 30 personer i en större organisation och som har precis börjat sin Lean resa. Chefen har varit väldigt resultatfokuserad och anses vara allmänt kompetent, både i och utanför den egna organisationen. Här är ett scenario som beskriver hur det kan gå ibland, när man vill mer än man kan. Chefen hade insett att kommunikation är viktigt. Chefen hade hört det vid flera tillfällen och när divisionsledningen tog alla chefer på kurs och tvingade cheferna att läsa Handboken ”Den kommunikativa chefen”, så insåg chefen att nu är det dags att förändra. Boken (du hittar den här), som jag själv endast bläddrat i, ger chefer konkreta råd i kommunikationen med de egna medarbetarna. Handfasta modeller, beskrivningar och tips - precis det som chefen behövde. Chefen kände sig oerhört inspirerad. Nästa avdelningsmöte drog chefen igenom några nyckelpunkter för vad som skulle gälla från och med nu. Avdelningsmötet skulle vara just ett möte mellan medarbetarna och chefen. Det skulle vara en dialog och samtalet ägs av medarbetarna, inte chefen! Vidare skulle inte chefen slösa allas tid genom att informera om 'saker'. Information ska tryckas ut via hemsida och mejl och endast förtydligas med samtal på avdelningsmötet. Det mänskliga mötet skulle vara i centrum. Hur gick det då? När medarbetarna började ställa kritiska frågor kring det nya sättet avbröt chefen samtalen. Diskusisonen tog en annan vändning som chefen inte hade förberettt sig för. Medarbetarna var ju inte alls med på tåget. Ville de inte ha dialog? Det surrade ju bara om ovidkommande saker. Snart började chefen snegla på klockan och fastställde: - Nu hinner vi inte mer med detta! Vi har fler planerade punkter på agendan att arbeta igenom. Chefen fortsatte att informera och mötet avslutades i tid som brukligt så att alla hann till kafferasten. Personalen såg helt förvånade ut. Vad var det som hände? Inte hade chefen bara cementerat sitt egna gamla beteende utan agerandet hade också minskat förtreonde för chefen i gruppen. Hur tror du Lean införandet, eller någon annan förändring, kommer att gå på den här enheten i fortsättningen? <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/den-kommunikativa-chefen-som-missade-kommunikationen/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/den-kommunikativa-chefen-som-missade-kommunikationen/ sön, 10 november 2013 13:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/personlig-effektivitet-tio-tips-foer-effektiva-moeten/ I många organisationer används möten alldeles för slarvigt och det gör att värdeskapande tid slösas bort. Jag har varit med på statusmöten som pågått i timmar och sett hur livsglädjen lämnat mötesdeltagare. Ibland tycks möten få ett eget liv och ett eget självvärde. Det har de inte. DU måste ständigt ifrågasätta behovet och syftet med möten.  Möten både fysiska och virtuella har och kommer att få större betydelse i informationsspridning. Ju mer komplex organisationen, produkterna eller kundbehoven blir, desto mer behov av att förtydliga och förklara för varandra kommer vi att få. Därför behövs möten. Här kommer tio tips till att effektivisera dina möten: 1. Ha ett tydligt syfte och mål med mötet. Ibland kan ett syfte vara att bara prata. Det är helt okej, det är också ett syfte. Ofta bör den dock vara mer konkret än så. Blanda inte ihop flera syften, då det kan vara svårt att välja rätt deltagare. Deltagarna kan också ha svårt att känna sig engagerade på flera syften. Det för mig vidare till nästa punkt. 2. Bestäm dig för vilken typ av möte det ska vara. Det finns i princip tre typer; informationsmöte, arbetsmöte eller beslutsmöte. Informationsmöte är när gruppen behöver dela information med varandra; arbetsplatsträff, ledningsmöte och daglig styrning är bra exempel. Arbetsmöte, eller ibland kallad workshop (workshop kan också vara något annat, men mer om det senare), det är att vi behöver gemensamt arbeta med någon fråga; riskanalys, prototyping, målformulering, granskning av någons arbete är bra exempel (jag tog inte upp brainstorming - du kan läsa kort om det här). Beslutsmöte är det när vi ska fatta någon typ av beslut och det kräver att underlaget ska vara klart till mötet. Vilket är min nästa käpphäst  3. Var förberedd och kräv att andra är det också. Läs igenom materialet i förväg och har du inte fått materialet i tid skulle jag starkt rekommendera att inte gå på mötet. Det blir bara slöseri med tid. Är du ansvarig för mötet se till att distribuera material i förväg och berätta vad du vill att deltagarna ska göra med materialet: Läsa igenom noga, ögna eller kommentera. Visar det sig att någon inte har förberett sig på lämpligt sätt så bör du ta upp det med personen i efterhand. Det finns ingen anledning att förnedra någon offentligt. När majoriteten inte har förberett sig: avbryt mötet. 4. Var noggrann med kallelsen. Det underlättar. Kallelsen bör innehålla rubrik, datum, start och sluttid, exakt plats och namn på kallade (cc bör användas med försiktighet). Om det bjuds på fika eller mat så bör du skriva även detta. Här är det lämpligt att skriva syftet med en mening eller två. Försök vara så tydlig som möjligt. Vidare bör den innehålla en dagordning. Ordet dagordning kan kännas väl formellt ibland, men det går att uttrycka sig i mindre formella ordalag och därigenom få det mer lättsamt. Då kan du ha en körordning klar och på ett enkelt sätt kopiera texten till dagordning och mötesanteckningar. Slutligen bör kallelsen innehålla bilagor, eller hänvisning till bilagor om de skickas (mot förmodan i dagens samhälle) som papperskopior. Detta är enkelt att administrera i moderna e-post program. Kanske för enkelt. Det finns en risk att man skickar med för mycket material. Du bör också skriva vad du förväntar dig att de ska göra med materialet (se 3. förberedelse). Avsluta med att du vill få besked om mötesdeltagarna kan vara med eller inte. Den rutinerade mötessamordnaren har givetvis kollat upp detta i förväg och bett deltagarna boka en preliminär tid i sina kalendrar för att undvika att behöva boka en ny tid om någon nyckelperson inte kan vara med. 5. Kom i tid. Se till att tekniken (projektor, whiteboard, pc) fungerar om ni ska använda sådant. Se till att det finns stolar, bord och att det är möblerat på det sätt som du vill. U-form, gruppvis sittning runt ett eller flera bord eller klassrumsplacering; alla möbleringar har sina fördelar och nackdelar. Därför är det viktigt att veta vilken typ av möte det är. 6. Starta på ett bra sätt. Inled med att önska alla välkomna, gå igenom syftet och målet, presentera deltagarna på lämpligt sätt. Se till att alla känner till dagordningen och håll dig till den. Du behöver inte vara formell, om det inte är ett formellt möte som kräver viss formalia. Om det inte är formellt möte skippa frågor om mötesordförande och sekreterare. Om det behövs någon som för anteckningar - se till det. I formella möten väljs denne och i informella måste du lösa det på något sätt. Om du ska vara drivande passar det att någon annan gör det - annars gör det själv. Fråga någon mötesdeltagare som du litar på eller någon utomstående som kan göra det i förväg. 7. Etablera regler för mötet. Ofta är det människor från olika organisationer eller avdelningar med olika syn på vad som är okej på ett möte. Om du inte vill att folk ska ha på telefoner, datorer eller facebook - säg det. Du kan säga det artigt, men bestämt. Det kan ju visa sig att någon väntar på viktiga besked privat eller å jobbets vägnar och då kan denne tillåtas ha på telefonen. Om alla vill ha på sina telefoner så håller du för tråkiga eller för frekventa möten. 8. Moderera. Det är ditt ansvar att gruppen håller sig till den röda tråden. Det går att göra det utan att döda kreativiteten, men det kräver fingertoppskänsla. Ibland måste gruppen låta ta en omväg eller en avstickare. Låt dem göra det. När tillräckligt många zonar ut, ta tillbaka gruppen till syftet. 9. Avsluta i tid. Före eller senast enligt kallelsen. Om det pågår intressanta diskussioner avbryt på ett bra sätt. Om det pågår diskussion som måste få avslutas utöver tiden (vilket i verkligheten aldrig händer utan handlar oftast om att människor vill få det sista ordet), be dem som är aktiva att stanna efter mötet är avslutat för att fortsätta med diskussionen. Oftast blir det inget. 10. Skicka ut mötesanteckningar, presentationer, fotografier från tavlan, senast en vecka efter mötet. Helst samma dag. Om du håller samma struktur i kallelse, dagordning, protokoll kan du göra ganska mycket med genom att klippa och klistra. Dokumentera det viktiga, fokusera på beslut och hänvisa till bilagor vid information.  Skicka gärna ett förtydligande om du väntar dig att deltagarna skall göra något efteråt och följ upp att alla aktiviteter som är överenskomna blir gjorda. Du tycker kanske att det är självklarheter. Det borde de vara, men det är det inte. Det kan verka lite ålderdomligt och fyrkantigt. Det är det. Eftersom möten har en sådan inneboende kraft som kan så effektivt slösa bort tid så förtjänar de att behandlas med försiktighet och respekt, vilket kan ibland uppfattas som fyrkantigt. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/personlig-effektivitet-tio-tips-foer-effektiva-moeten/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/personlig-effektivitet-tio-tips-foer-effektiva-moeten/ sön, 03 november 2013 09:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/“not-invented-here”-aer-egentligen-“do-it-yourself”/ Jag fick en riktig aha-upplevelse när jag lyssnade på Kristofers Triumfs podcast Värvet #93 med Jenny Wilson (du hittar den här). Då insåg jag att det finns en poäng med do-it-yourself i doktorandperioden, att lära sig något från grunden skapar en förståelse för de större greppen. Därför kan det vara bra att göra en enkät själv, fast det finns andra som kan det bättre och snabbare. Därför kan det vara bra att programmera i matlab® fast man vet att det finns bättre mjukvara som hanterar mera komplexa simuleringsmiljöer. Bara genom att lägga ner en oproportionerligt lång tid för att bottna i detaljer så förstår du problemen och även möjligheterna. Det skapar ett mervärde även om det skenbart är slöseri med tid. ”The devil is in the details” bruka vi säga inom Lean och det är ju precis det som det handlar om. Min framgång i antalet publikationer, med varierande kvalitet givetvis, är att jag tog med mig samarbetstanken från näringslivet och snabbt sökte upp partners för att arbeta med olika texter. I dagsläget har jag 20 stycken publikationer (dom hittar du här), vilket är ganska ovanligt för en doktorand. Det finns givetvis de så är mycket bättre, det är inte det som är min poäng. Min poäng är att jag kände mig frustrerad över att forskningsledningen ville att man skulle arbeta med halvbra verktyg på ett halvbra sätt. Givetvis först för att skapa en förståelse men också för att tillämpa det i forskningen. Jag kände mig bara skeptisk eftersom de fanns de som kunde det redan så mycket bättre och det kändes som om jag slösade tid innan vi kunde skapa något i världsklass. På ett sätt är det rätt att bygga vidare på befintlig kunskap, men det gäller också att förstå från grunden. Det är det som doktorandtiden handlar om, att förstå något från grunden genom att sätta sig ner och förkovra sig i ett ämne så att man känner det utan och innan. Sedan kan man fortsätta mot större och bättre saker. Däremot så är det många som fortsätter att arbeta på det sättet efter doktorandperioden och utvecklar det jag kallar not-invented-here-symptomen och det gäller inte bara forskare. Då måste man inse att för att göra något större, något som betyder något, behövs det ett team. För att något ska bli riktigt bra så behöver man hjälp, för ingen besitter alla de förmågor som krävs för att skapa, paketera, förmedla och distribuera något i världsklass, oavsett om det är en artikel, en produkt eller en tjänst, och som ekar i evigheten. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/“not-invented-here”-aer-egentligen-“do-it-yourself”/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/“not-invented-here”-aer-egentligen-“do-it-yourself”/ sön, 27 oktober 2013 07:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/varfoer-ser-ni-bara-problem/ En ofta förekommande fras under föredraget var från näringslivsrepresentanten: "Det här är väl bättre än inget" eller "Den här lösningen innebär mycket mindre CO2 utsläpp en nuvarande lösning i andra länder - är inte det bra?" Det här möttes av ett nickande och sedan ytterligare problematisering från forskarna.  Det som skiljer företagsledaren och forskaren är att företagsledaren vill kommersialisera något som är tillräckligt bra, medan drivkraften för forskaren är just problematiserandet. Det kan liknas med journalisternas behov av problem beskrivning, fast på ett annat sätt (Peter Wolodarski skriv en bra ledare i ämnet. Den hittar du här). Jag kan på samma sätt hävda att problemformuleringen finns i forskarens DNA, men där journalisten söker ett fall med ett perspektiv försöker forskaren hitta flera fall och därigenom ta fram en generell modell. Det betyder inte att de är mindre entusiastiska. Faktum är att jag såg hur forskarna var entusiastiska. Det visade de genom att ställa upp fler frågor och fler problem. Lätt röda om kinderna. Detta tolkade näringslivet som att de var skeptiska och motvilliga. Nu frågar sig vän av ordning att är inte forskarna intresserade av finansiering och svaret är ja. Däremot är det ytterst sällan ett mål utan ett medel för att få utrymme att utforska vidare.  Då insåg jag att forskarna ska du inte använda vid den här typen av möten när du vill servera en lösning, utan du ska använda dig av de när du vill att någon ska se problemen och göra det fritt och självständigt. Ta gärna med en forskare på styrelsemötets strategidag eller projektgruppens riskanalys. Då får du något som du inte är van med från näringslivet. Det kan vara smärtsamt jobbigt men väldigt upplyftande. Det finns en sanning bakom kritiken. Det innebär inte att forskarna måste vara självkritiska och fråga sig om man alltid ska ta fram problem då risken är att man inte kommer åt kanaler för att sprida sin forskning, få tillgång till empiri eller finansiering. Om man fjärmar sig från samhället vilket existensberättigande har då forskningen? Jag menar bara att vi måste förstå varandra. Gör vi det - då har vi en bra kombo! <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/varfoer-ser-ni-bara-problem/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/varfoer-ser-ni-bara-problem/ ons, 23 oktober 2013 21:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/myten-om-att-storhandla-ett-annat-exempel-paa-batchtaenkande-i-vaar-vardag/ Fredag eftermiddag på matvaruaffären är en plåga eller en social 'happening' för många. Antigen har vi tid och kan ta samtal med människor och känner tålamod i de olika köerna eller så kan det vara oerhört jobbigt; med hungriga barn, sambo, oändliga köer och utan inspiration för vad vi ska laga till middag. Oavsett, så slutar det ofta med att vi rullar ut på parkeringen med en välfylld vagn. Trots ansträngningen kommer vi faktiskt att slänga en hel del. Det slöseriet är grunden för mitt resonemang. Jag tänker på att det här med storhandla inte är kanske speciellt ekonomiskt eller bra för miljö. Vi har sedan femtiotalet, kanske tidigare än så, påverkats genom reklam, hemkunskapsutbildning och tv att tro på att vi tjänar på att storhandla. Budskapet har varit att planera igenom veckas konsumtion och ta sedan bilen till stora köpcentrum för att veckohandla på bekostnad av små lanthandlare och allivsbutiker. Tanken med planering och storköp är att delvis undvika att köpa sådant som vi inte behöver (planering) och sedan göra större inköp (batcher) av mat som fryses, torkas och förvaras. Problemet med detta är inte planeringen utan batchtänkandet. Vi köper 3 till priset av 2, fast vi inte behöver det tredje. Vi köper storpack så att bäst-före-datum hinner gå ut innan vi ätit upp allt. Vi köper storpack, då vi ändå har bilen med oss och orkar bära allt. Enligt statistik slänger vi 100 kg fullt ätbar mat per person varje år.  Dessutom slänger matbutikerna mat för cirka 2 miljarder i Sverige. Ätbar mat. Det låter ju inte speciellt miljövänligt eller Lean. Om vi istället handlar oftare, exemplvis varje dag, men mindre i vår lokala butik på promenadavstånd, utan långa köer, tjänar vi in förmodligen den lilla skillnaden i pris jämfört med stormarknad genom att slänga mindre. Dessutom behöver vi inte ta bilen. Den lilla butiken kan ha fler val men mindre storlekar om vi handlar där. Det viktiga är också att vi få en jämn förbrukning; vi ser när saker börjar bli dåliga i kylskåpet, vi kan justera nästa dags behov efter hur mycket som gick åt vid denna middag, frukost och eventuella matlåda. Det är alltså bättre att lagra maten i butiken än hemma. Eftersom större batcher innebär att vi måste ha större frysar, större kylskåp och skafferier, vilket innebär i sint tur mer energiåtgång både när vi tillverkar hus och kylskåp. Det innebär också större energiåtgång vid drift av större kylskåp och större hem för att rymma dem större kylskåpen. Bättre att ha små kylskåp som är mer fyllda varje dag. Dessutom genom att handla lokalt så slipper vi ta bilen till storköp. Det är sanslöst hur vi lyckats lura oss själva att stordrift alltid ger billigare och att batchtänkande fungerar i våra hem, när det inte ens längre anses fungera i industrin. Det här med storhandla skulle säkert fungera, och fungerar, om vi är själlösa robotar som bara köper det som vi har på inköpslistan och att det inte händer en massa oväntade saker under veckan som att vi blir bort bjuden på middag eller sugen på take-away eller att det fanns en variation i kvalitet och hållbarhet på det som vi köper. Jag vill att vi slutar omedelbart att lura oss själva och våra barn i skolan på hemkunskapslektionen. Köp mindre, men oftare hos dina lokala matvaruleverantörer. Du och miljön tjänar förmodligen på detta, eftersom den rationella konsumenten inte finns. När det gäller planering så kan vi fortfarande planera veckovis och därigenom inte köpa sådant som vi inte behöver. Men planen justeras efter den verkliga förbrukningen hemma och därefter köper vi det som vi behöver nästkommande dag. Not: Idén till det här inlägget är tidigare publicerad på bloggen "viktiga frågor" 20 december 2012. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/myten-om-att-storhandla-ett-annat-exempel-paa-batchtaenkande-i-vaar-vardag/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/myten-om-att-storhandla-ett-annat-exempel-paa-batchtaenkande-i-vaar-vardag/ sön, 13 oktober 2013 06:45:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/skolan-aer-inte-lean-och-laexlaesning-aer-korkat/ Konsekvenserna blir, som vi vet av teorin, att kvalitetsbrister upptäcks sent eftersom hela batchen (klassen/årskullen) måste igenom (terminen) innan vi vet verkliga utfallet. Det har införts stickprov för att kontrollera kvalitet, men kvalitet byggs inte in i processen. Hur säkerställer vi att individen får de kunskaper som krävs (baskrav) och hur överträffar vi förväntningarna, det vill säga utmanar varje individ att nå gränsen till sin förmåga. Det kräver givetvis att varje individ får ett anpassat mål som utmanar. Det går inte med nuvarande batchorienterade synsätt eftersom planering utgår från resurser (lärare, lokaler) istället för flödesobjekt (elever). En annan konsekvens blir att vi får längre ledtider än nödvändigt. Långa ledtider visar sig genom större lager (klasser). I lager gömmer vi saker som onödig väntan på att föregående flödesobjekt (elev) har fått hjälp av den optimerade resursen (läraren), kvalitetsfel (bråk, mobbing, sabb) eller vi inte nyttjar den fulla potential som våra flödesobjekt (barn) och personal har.  Vissa hävdar att resursbristen gör att vi måste hantera större klasser (batcher) eftersom vi har brist på pengar. Jag menar att resursbristen uppkommer på grund av batchtänkandet. Låt mig visa ett räkne-exempel från verkligheten: Snittkostnaden för ett flödesobjekt (grundskoleelev) i hela landet år 2007-2011 enligt SCB var 85 200 kronor. På 9 år blir det 766 800 kronor på total investering vilket då kan, hårt uttryckt, ha värdet 0 om eleven inte har godkända betyg. Detta ger i exempelvis en kommun som Kalix där, enligt Siri, är 10 % utan godkänt slutbetyg; det vill säga cirka 18 elever. Detta ger i runda slängar 13,8 miljoner kronor per år. Det i sin tur motsvarar cirka 17 lärare, om en lärare antas kosta cirka 800 000 kronor per år. Räkne-exemplet visar att det innebär i princip att alla de elever som inte hade fullständiga betyg kunde ha haft en egen lärare. Det är alltså inte en fråga om det finns resurser, utan hur resurserna används. Om vi bortser kostnadsperspektivet så handlar det om missade möjligheter och den personliga förlusten av självkänsla för 10 % av ungdomarna.  Lösningen, genom att se på detta sätt, vore att införa takt på skolan. En individuell takt-tid som ska visa hur mycket som ska uppnås varje dag för varje flödesenhet. Lärarens jobb blir att hitta rätt produktmix för varje dag. Alla ska kanske inte ha matte varje dag, utan det beror på var eleven ligger kunskapsmässigt och vad målet är. Takt skulle också lösa en annan sak som känns absurd och bakåtsträvande, speciellt i unga år: Läxläsning (expressen ledare skriver samma sak här, artiklar om ämnet finns här, här och här). Det är alltså planerad övertid, vilket gör att barnen får med sig en konstig syn resten av livet. Alla förväntar sig att man inte hinner göra sitt jobb på den planerade tiden, utan den ska göras på övertid. Även fast du kunde ha hunnit den under ordinarie tid. Vidare så drabbar läxläsning hårdast de barn som inte får något stöd hemma och de halkar ännu mer efter (NSD refererar till SvD:s artikel här). Det verkar inte heller finnas något vetenskaplig stöd för att läxläsning ger någon vettig effekt. Nu kan vissa hävda att läxläsning är bra för de 10 000 timmarna som Malcolm Gladwell skrev om (bokrecensionen hittar du här) för att bli riktigt duktig på något (Se SvD artikel här). Men då är det faktiskt bättre att förlänga skolåret så att barnen har 6 veckors sommarlov. Det är vettigt ur ett rättviseperspektiv, det är vettigt för de resurssvaga i samhället och enligt Gladwell är det att föredra eftersom det gör också att barnen inte får ett för långt "avbrott". För långa lov tenderar till göra så att barn glömmer både innehåll och arbetssätt. Det är alltså bättre ur alla aspekter, förutom nostalgiska (alla ser ju tillbaka på sin barndoms somrar), att förlänga skolåret istället för att ha icke-professionell läxläsning på övertid hemma. Det vore alltså mycket bättre att fokusera på ledtiden för lärandet. Det flödesobjekt (elever) som klarar av grundkraven snabbare än på nio år får givetvis förkovra sig tills det är dags för gymnasium - till och med läsa sådan litteratur. Vi bygger ytterligare värden. Jag ser ingen anledning att stanna till förrän det är dags för yrkesval. Det finns ett värde att få umgås med dem som är i sin ålder, men lektionsklasserna behöver inte vara det. De som har svårt att hinna med takten ska få extra stöttning och arbeta med skolans hjälp för att klara den utsatta ledtiden. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/skolan-aer-inte-lean-och-laexlaesning-aer-korkat/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/skolan-aer-inte-lean-och-laexlaesning-aer-korkat/ sön, 06 oktober 2013 06:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/personlig-effektivitet-10-tips-om-e-post/ Många, liksom jag tidigare, använder inkorgen både som tillflyktsort men också som en ursäkt för att kunna beklaga sig eller beskriva med 'kvantifierbara' termer hur mycket jag har just nu att göra. - Jag har tvåhundra olästa mejl i min inkorg! Är ett vanligt uttryck för beskriva att man är en upptagen människa, vilket ter sig helt absurt. Antigen så har man svårt att delegera, prenumenerera på för många nyhetsbrev eller en ohållbar arbetssituation. I alla fall borde det inte vara något som vi skryter om. Jag har inte längre problemet med för mycket mejl, däremot använde jag den tills alldeles nyligen som tillflyktsort när jag vill prokrastionera saker som jag drar mig för att göra. Då slinker gärna muspekaren till outlook-ikonen och jag får en anledning att ta tag i en massa andra saker, istället för att göra det jag ska egentligen göra (skriva avhandling). Jag är inte ensam. Enligt forskning.se så har en studie startats då de bedömer att upp till 20 % av svenskarna har problem med att man skjuter upp saker och har därför startat en terapiform via internet. Om du inte har tid att gå terapi så kommer här 10 tips på hur du kan effektivisera din mejlhantering. 1. Ett första steg är att planera din tid, men se till att lämna utrymme i daglig planering att arbeta med oförutsedda saker. Om det inte dyker upp oförutsedda saker kan du använda den tiden till att läsa (förmodligen ligger du efter med det) eller förbättra din verksamhet. När du bestämt dig för hur mycket tid som du kan lägga på mejl, telefon, social medier så lägger du in det i din vecko-kalender. Det kan också innebära att du måste kartlägga vad du lägger ner tiden på per vecka. Det är en rolig och intressant övning som för många ofta blir en riktig 'aha-upplevelse'. 2. Jag har avsatt tid för mejl på morgon, vid förmiddagskaffet, lunch, eftermiddagskaffet och när jag ska avsluta för dagen, det blir ca 30 minuter per dag. 3. Det finns funktioner för att få en signal (pip), ett pop-fönster eller ikon längst ner till höger på skärmen. Stäng av dem. Man kan sällan stilla sin nyfikenhet, utan måste gå och kolla på en gång vad det är för något och då styr du inte längre din egen kalender. 4. Jag arbetar med en trestegs-modell med mejlen. (1) Läs, (2) bestäm om det förväntas något av dig, (3) sedan gör det eller arkivera. På det sättet håller du inkorgen i schack. Det värsta är att läsa och bestämma att göra något åt det senare. Då får du börja om igen nästa gång du öppnar inkorgen. 5. Ibland kan det ju vara så att du inte har tid att utföra uppgiften (den planerade tiden för oförutsedda uppgifter räcker helt enkelt inte till) då brukar jag meddela när jag kan utföra uppgiften och sedan göra mejlet till en uppgift (motsvarande funktion finns i de flesta mejl-programmen) och samtidigt ta bort den från inkorgen. Innehållet finns nu i uppgiften istället. Ofta krävs det ett förtydligande från den som vill att du ska göra något. Kräv det på en gång. Det kräver också att du läser mejlet noggrant första gången. 6. Jag använder sparsamt med cc (karbon kopia) eftersom jag själv inte vill veta allt. Det innebär också att jag oftast inte gör något om jag står som cc (kopia) om det inte står explicit i mejlet att det förväntas något av mig (mitt namn). Jag är fullt medveten om att det är en norm som jag skapat och alla förväntas inte känna till detta. Men jag anser att om man inte besvärar sig att skriva mitt namn, då besvärar jag mig inet att göra det. 7. Svara aldrig automatiskt "ja" på mötesinbjudningar (mer om möten senare). Det finns de som har inställt på automatiskt ja om de är lediga i kalendern. Gör inte det - det är bara dumt. Om det inte framgår tydligt tid, plats och syfte, så ska du be att få det förtydligat samt gärna vad du förväntas göra till och på mötet. Om du inte får svar på dom frågorna (och det inte är din chef): tacka nej och gå inte dit.  8. Jag går ytterst sällan eller aldrig in i polemik eller skriver arga mejl. Det finns få chanser att vinna en sådan diskussion eftersom det inte blir lika nyansera, som ansikte till ansiktte och det brukar oftast bara trappa upp diskussionen med ytterligare missförstånd som följd. Gå till personen eller ring och prata istället. 9. Länkar, roliga mejl (tack gode gud så skämten och bilderna minskat), youtube-klipp (som är kopplade till jobbet) använder jag läs senare funktionen som finns i de flesta program (om det kan tillföra mig något) men oftast slänger jag dem. Använd den bokade tiden till att läsa dem när du har tid. Inte tvärtom. 10. Nyhetsbrev är bra. Det är en värdefull del av min omvärldsbevakning. Däremot har jag skapat regler (det går att skapa automatiska regler i de flesta e-post klienter) som styr mejlet automatiskt till en mapp som jag kallat omvärldsbevakning. Jag har också planerat en viss tid varje vecka för att vittja den mappen. Om jag har skippat att läsa nyhetsbrevet tre gånger för att jag upplever att jag inte har tid att läsa just det nyhetsbrevet så är det förmodligen inte viktigt och då brukar jag av-prenumenera. Jag kan ju alltid gå tillbaka igen om jag skulle vilja prenumenera på det igen i framtiden. Jag tycker också att personlig effektivitet är en viktig del av Lean. Det vill säga; varje enskild medlem av organisationen bör göra sitt bästa för att vara så effektiv som möjligt med sina arbetsuppgifter oavsett om man är operatör, tjänsteman eller chef. Missförstå mig inte. Snabb kommunikation med medarbetare, kunder och leverantörer är viktiga. Viktigare idag än kanske någon gång tidigare. Det handlar om att styra upp din tid och prioritera det som är viktigt. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/personlig-effektivitet-10-tips-om-e-post/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/personlig-effektivitet-10-tips-om-e-post/ mån, 30 september 2013 19:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/seriemoerdare-som-foerebild/ Dexter Morgan är blodanalytiker på mordroteln i Miami. Han är adopterad och uppfostrad av en före detta, numera död kriminalare, som räddade babyn Dexter ur en blodmassaker. Detta verkar ha satt spår i Dexter. Pappan Harry upptäcker vid en tidig ålder att Dexter är en sociopat och mördare. För att kontrollera men också att ge utlopp för drifterna skolar han  Dexter att endast mörda människor som förtjänar att dö: andra mördare. Harry lär Dexter en kodex (läs: standard) som han följer sedan. Här är min motivering till varför Dexter bör få en nominering som den tv-karaktär som är mest Lean: Standard:  Dexter älskar standards. Både han sätt att förbereda och genomföra själva morden går ut på att minska variation genom att använda en standard. Även efterarbetet och samlandet av troféer är noga planerat och genomfört med samma metodik, gång efter gång. Ordning och reda: Ytterligare en sak för att eliminera process-variation. Både verktygen och bevisen hålls i ordning med 5S precision. Knivarna är i samma ordning och han är nogrann med att endast välja ut de verktyg som behövs. Sedan behåller han inte heller onödiga saker utan endast en bloddroppe från varje offer. En normal seriemördare skulle kanske ha behållt en arm eller ett ben. Ständiga förbättringar: Dexter utmanar och förbättrar sina metoder efter hand som verkligheten förändras och den gamla standarden (kodexen) inte alltid fungerar i det specifika fallet. Han lär sig konsekvent av varje fall. Vetenskapligt tänkande: Dexter är ju vetenskapligt skolad eftersom han normalt arbetar med blodanalyser och det syns att noggrant gör sin hemläxa (profil, bevis) efter att ha ställt sin hypotes (han är en mördare) och först när han har bevisen helt klara så skrider han till verket (mördar mördaren). Besluten fattas alltid baserat på fakta. Det Dexter skulle kunna arbeta mer med är att reducera annan slöseri och väntan. Dock är det , för det mesta svårt att göra nåt åt väntan (utanför offrets hem) eller transportsträckorna (följa efter offret) men det är kanske nödvändig muda. Om du vill nominera en egen kandidat gå då till lean.org. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/seriemoerdare-som-foerebild/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/seriemoerdare-som-foerebild/ sön, 22 september 2013 19:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/korkade-rasister-och-dagisbarn/ Metros artikel ”Rasism hör ihop med låg intelligens visar forskning”, Aftonbladets krönikör Alex Schulmans ”Vi skadar våra barn – men det är inte vårt fel” och DN:s ”Aktiva fäder har mindre testiklar” har varit virala succéer på nätet i veckan som gått. Det verkar som att medierna delvis använder ordet forskning för att locka till sig trovärdighet och samtidigt på det sättet skapa en provokation i ett ämne och en slutsats som kan ”verka rimlig”. Det finns fem anledningar till att vara försiktig med provokativa artiklar som kopplar någon slags genetik med en social konstruktion, det vill säga något som varierar mellan olika kulturer och tidevarv. 1. Orden ”forskning visar” eller ”vetenskapen säger” betyder inget om man talar om enskilda studier. De kan i princip vara lika tokiga idéer som någon som sitter i en husvagn med en foliehatt hittar på. Man måste alltid titta på var har artikeln publicerats, det vill säga vilken kvalitet har artikeln. Det finns vetenskapliga tidskrifter som i forskarsamfundet inte har någon som helst trovärdighet. Dessutom måste man se på hur forskningen är gjord, hur stor är urvalet och hur är studien utformad. 2. Forskarsamfundet eller kollektiv forskning är vad majoriteten säger om ett visst fenomen, exempelvis klimatforskning. Det är inte en enkät som skickas ut till forskare, som vissa tycks tro, utan det är en samlad bild av vad vi kan bedöma just nu. Det kan ibland svårt att få en samlad bild eftersom man måste se över hela fältet och läsa en hel del artiklar och värdera dessa. Därför finns det intuitioner och personer som samlar detta, exempelvis IPCC för klimatforskning, och försöker ge en samlad bild. Därför ska man värdera om det är en artikel som hävdar något (det blir kallare) eller tusen (det blir varmare) som hävdar något annat. 3. Det är ofta spännande med konflikter mellan forskare ur ett medialt perspektiv, men i forskarvärlden är det inte konstigt. Eftersom en forskare arbetar med modeller av verkligheten kan man aldrig säga hur modellen kommer att agera i nästa situation och därför arbetar forskning med sannolikheter istället.  Det är väldigt sannolikt att solen går upp även imorgon, men vi kan inte säga det med säkerhet. Därför blir det ofta variationer i hur forskare tolkar på komplexa modeller, men motsatsen är inget konstigt utan en viktig del av forskningen, därför ska man vara försiktig när en del hävdar att ”inte ens forskare är överens” eftersom det inte betyder något för argumentet. 4. Sociala konstruktioner som dagis, en åsikt eller att vara en bra pappa har olika betydelser och olika grader eftersom de är inga absoluta sanningar. I Schulmans artikel så är dagis skadliga för barn under två år; men vad är ett dagis? En samling barn med en föreståndare i en viss lokal. Tar man skada om man har en stor syskonskara också eller om det är kusiner, om föreståndaren är mamma, pappa eller stora syster, eller antalet barn, eller hur lokalen ser ut? Det finns så många variabler bara för definitionen ”dagis” och därför är det svårt att säga något om slutsatsen innan detta är definierat. Sam sak gäller även för om man är en bra pappa (skiljer sig mellan olika länder, kulturer och tidsåldrar) men också rasism eftersom om man ser på 30-talets Tyskland, eller Sverige, för den delen så är det svårt att tro att rasbiologi var utformat av människor med lägre IQ. Däremot är det rimligt att tro att människor med rasistiska åsikter är korkade vilket för mig till den sista punkten. 5. Artiklarna går tillbaka till magkänslan, det vill säga att för ett ögonblick så kan man känna eller tycka att det verkar ganska rimligt att barn som går på dagis (friskola, kyrka, rockkonserter) inte mår bra av att inte vara hemma tills en viss ålder. De kan exponeras mot något som vi kan ha negativa upplevelser av själv eller som går emot någon slags värdering i samhället (kärnfamilj, barnet ska vara med mamma) eftersom det har varit så tidigare. Men när man dissekerar dem så är det kanske inte så självklart som man först tänkte. Magkänslan är inget bra forskningsinstrument. Var alltså försiktig när du läser artiklar av den här typen, speciellt om de är provocerande eller väcker dåligt samvete hos dig själv eftersom rubriken är ofta satt på det sättet. Dela upp artikeln i beståndsdelar och ifrågasätt. Fundera på vad säger vem och vilken typ av bevis finns det för det? Sista av allt, fundera en stund på vad avsändaren vill och vad händer om du delar artikeln okritiskt; du kanske blir en nyttig idiot? not: duktig idiot är ett begrepp som använts av underrättelsetjänster för att beskriva en person som går i andras ärenden utan att vara medveten om det. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/korkade-rasister-och-dagisbarn/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/korkade-rasister-och-dagisbarn/ sön, 15 september 2013 09:31:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/toa-testet-fungerar-aeven-i-ledningsarbete/ Den där berusningen från alkoholen känner man inte ofta av mitt i middagen. Ofta kanske lite som bomull runt huvudet. Men när du reser dig, blodflödet sätter igång, och går på toa så flinar du kanske åt din egen spegelbild, kanske missbedömer lite avstånd och då, först då, förstår du effekten av middagen. Vid middagsbordet, när du sitter ner, med dina vänner så är alla lika högljudda och på din relativa skala så är du inget berusad alls. Samma problem kan inträffa i ledningsgrupper och styrelser. När möten alltid pågår bara i konferensrum och beslut fattas utifrån de underlag som tas dit filtrerade så är det svårt att bedöma sig själv och sin omgivning. Alla är kanske lite för tysta eller högljudda, men det är svårt att avgöra. Det är först när man gör toa-testet som man blir varse om sig själv, sina uppfattningar och relation till den omgivning, eller som vi forskningsvärlden kallar det, kontexten. Problemet löser du med så kallade gemba walks, egentligen handlar det om att gå och se med egna ögon. Detta måste du dock träna både dig själv och verksamheten i. Om du aldrig har varit ute i verksamheten och samtalat med medarbetarna kommer de att uppleva det som konstigt och oroande att du är där och tittar och ställer en massa frågor. Börja med att träna upp genom att dyka upp då och då, gärna meddela i förväg för att sedan inleda diskussion och undringar. Sedan ska man givetvis om verksamheten är större, inleda styrelsemöten med att vandra runt i verksamheten och bilda sig en egen uppfattning tillsammans. Varför inte börja varje styrelsemöte med en gemba walk? Om det finns flera verksamheter kan det var passande att varva styrelsemöten mellan dessa platser, även om det kan vara tidskrävande. Genom att bilda dig en egen uppfattning om läget, även om det är små nedstick i verkligheten, kan du bilda dig en bra uppfattning om enskilda människors engagemang, kunskap och syn på ständiga förbättringar och hur de olika initiativ son tagits fram i ledningsgruppen har förankrats. Då är det givetvis viktigt att jobba med öppna frågor och förstå att du inte kan dra för stora växlar på enskilda händelser (anekdotisk bevisföring) men mer om det senare. Det viktiga är att du får en kompletterande bild till de underlag som presenteras. Dags att gå på toa? <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/toa-testet-fungerar-aeven-i-ledningsarbete/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/toa-testet-fungerar-aeven-i-ledningsarbete/ fre, 13 september 2013 07:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bra-karma-aer-ingen-tillfaellighet/ Jag blev överlycklig när den blå minibussen stannade och ännu gladare efter ett par minuter. Jag fick snabbt mänsklig kontakt, leenden och några historier om stövlar som läkte, misslyckade kast med fiskespöt och ett garvande över hur typiskt det var att "tjejerna i gänget skulle shoppa på ICA Lapporten". Inom ett par minuter var jag en i gänget och vi garvade och skojade hela vägen tillbaka till Abisko. Inga masker, inget avvaktande utan direkt mänsklig kontakt och välkomnande in i gruppen. När jag frågade föreståndaren om de ville ha bensinpengar vid mitt stopp. Tittade hon på mig och sa: - Självklart inte. Det blir bra Karma av det här och nästa gång är det kanske jag som står där. När minibussen åkte vidare tänkte jag på att det är ingen corporate social responsibility policy eller code of conduct som bygger Karma. Det är hur personerna i företaget agerar. Det finns något grundläggande mänskligt, som de flesta av oss uppskattar och genom att förstå det och agera utifrån det- det är då som man bygger ett stabilt ledarskap och ett gott varumärke. Bra Karma är nog ingen tillfällighet. Det sorgliga är att jag inte blir förvånad över att de vräkiga bilarna passerar och att den som stannar är ett gruppboende på utflykt. Det är sorgligt att jag inte förväntar mig mer av mina medmänniskor. Samtidigt skar det som en kniv i mig, för jag tänkte på de där två liftarna vid Riksgränsen som skulle till Abisko, enligt den handskrivna skylten, och som vi passerade med familjen någon dag tidigare. Visserligen skulle vi bara till Katterjåkk, men de hade fått någon kilometer om vi stannat. Det hade kanske gjort deras dag lite lättare. Nästa gång stannar jag. Gör du? <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bra-karma-aer-ingen-tillfaellighet/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bra-karma-aer-ingen-tillfaellighet/ ons, 28 augusti 2013 23:16:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bokrecension-framgaangsfaktorn-som-skapar-vinnarna/ Jag har alltid varit nyfiken på vart de där talesättet om 10 000 timmarna, som krävs för att bli riktigt duktig på något, kommer ifrån. De flesta refererar till den här boken, av Malcolm Gladwell, som kom ut för något år sedan. Därför bestämde jag mig för att läsa den för att bilda mig en egen uppfattning, trots att den börjar bli gammal. Nu visar det sig att originalreferenserna (finns längst ner) är de som bör läsas och boken är mer en sammanfattning. Mer om det senare. Syftet med den här boken är att ge en annan förklaringsmodell, än den vedertagna, på varför människor lyckas. Den vedertagna idén är att den enskilda personen genom visdom, kämparglöd och hårt arbete lyckas trots motgångar och att ofta kommer ur fattiga eller annars tuffa förhållanden; ”the american dream” kort och gott. Gladwells tes är att talang bara ger en liten bit av hela historien; de övriga är kopplat till både den kontext människan befinner sig i, kulturell bakgrund, viljan att lägga ner de timmar som krävs och tillfälligheter. Jag förstår att den här idén känns mer kontroversiell i USA än i Sverige, även om vi också tenderar att låta enskilda personer personifiera framgång. Det vore intressant att göra en analys enligt Gladwells modell på Ingvar Kamprad, Ruben Rausing, LM Ericsson, Niklas Zennström, Camilla Läckberg eller kanske rent av Astrid Lindgren. Vi, i Sverige, tenderar ändå att lyfta fram kollektivet på ett annat sätt; kollektiv i form av sammanhang och kulturell bakgrund. De fyra faktorerna, i Gladwells modell, som stödjer talang är träning, kontext, kultur och tillfälligheter. Talang; menar han hjälper en viss bit på vägen, men att de flesta som når toppen ligger ganska nära varandra utan det är andra faktorer som avgör. En bra liknelse är längd på basketspelare; en basketspelare som är 1.98 är förmodligen bättre spelare än en som är 1.70 på grund av höjden på krogarna och spelets utformning. Men en spelare som är 1.99 är inte givetvis bättre än den som är 1.98. På samma sätt menar Gladwell att en som har IQ 140 inte nödvändigtvis kommer att lyckas bättre som vetenskapsman än den som har 130 eller rent av 120. De genetiska förutsättningarna bidrar till en viss nivå och sedan avtar de beroende givetvis på om det är basketspelare, jockey eller vetenskapsman. Det kräver olika förutsättningar. Däremot för att nå en viss nivå krävs en lägsta nivå av bollsinne, kognitiv förmåga eller något annat. Därefter är det träning, kontext, kultur och tillfälligheter som avgör. Träning är att det helt enkelt krävs ett antal timmar för att bli riktigt bra på något, oavsett om det är att spela fotboll, fiol eller matematik. Kontext är det sammanhang som vi befinner oss i. Kort kan man säga att någon från ett I-land har förmodligen bättre möjligheter att nå framgång än någon inom ett u-land, inte för att vi är smartare, utan i vårt sammanhang kan fler få flera möjligheter till överlevanda, skolgång och arbete.  Kulturell bakgrund är hur vi ser på det här med att träna, hur vi värdesätter hårt arbete och hur man ska ta sig fram. Ett av exemplen som Gladwell tar upp är att risodling är direkt kopplat till hur mycket man jobbar med den, jämfört med veteodling som är mer beroende av andra faktorer (väder) än enbart antalet timmar som läggs ner. Detta skulle därför leda, enligt Gladwell, till en annan syn på arbete och fritid som skiljer öst och väst.Denna vilja att lägga ner de 10 000 timmar som krävs är alltså kulturellt betingat, eget intresse och ens föräldrars syn på arbete (vilket i sin tur ofta är kulturellt betingat). Den sista faktorn, menar Gladwell, är slumpen, eller tillfälligheter. Det vill säga att du ska vara född under en viss period för att ha möjlighet på att ta tillvara på tillfälligheter som erbjuds. Ett av exemplen är hockeyspelare (när på året man är född spelar roll vilken årskull och därmed andra fördelar jämfört med sina kompisar), datagenier och företagsledare där alla verkar vara födda på mitten av femtiotalet (Microsoft Gates, Googles Schmidt, m.fl.) och jämför man världens rikaste genom alla tider så verkar förvånansvärt många familje-rikedomar komma från mitten av 1840-talets Nordamerika. Det största problemet med boken, som har en intressant tes, är inte att vissa bevis är rent anekdotiska och svepande. Som exemplet med datagenier, förmodligen är de flesta framgångsrika företagsledare på de största företagen födda ungefär vid samma tid (mitten på 50-talet) eftersom de rent karriärmässigt behöver den tiden för att ta sig fram. Problemet är inte detta eftersom det är populärvetenskapligt. Problemet är definitionen på framgång. Vad är framgång, hur ser vi på andras och vår egen framgång, eftersom den definitionen blir godtycklig (Steve Jobs ansågs inte riktigt framgångsrik av breda massan förrän iPhones segertåg)?  Eftersom definitionen blir godtycklig blir det också lätt att plocka fram exempel som motsvarar den definition som valts för boken. Abstraktionsnivån blir alltså godtycklig. På en övergripande nivån tycks tesen stämma. Men om framgång är att vara lycklig och nöjd med sig själv så är det något annat, däremot menar vi oftast just det som Gladwell pekar på; nobelpris, OS-medalj eller miljarder på banken och på den nivån stämmer tesen med de exempel som lyfts fram. Oavsett det problemet, så känns detta som en bra sammanfattning och ett försök att förklara de vetenskapliga artiklarna för den breda allmänheten och framför allt sy ihop dem. När man gör en populärvetenskaplig tolkning kan man inte säga i varje mening, att denna forskning säger si eller menar så, men att det inte är helt säkert, för då skulle ingen icke-vetenskapsman orka läsa den. Detta angreppssätt retar säkert många vetenskapsmän, vilka också kritiserat Gladwell, på samma sätt som de har kritiserat hans förmåga att ta resultat från olika forskningsfält och slå samman de på ett sätt som inte är brukbart inom forskningen. Gladwell bidrar till en förståelse av vår omvärld genom att generalisera resultat och sätta samband som kanske stämmer. Eller kanske inte.  Men i brist på annat så är det just en tänkbar möjlighet. Denna holistiska syn är ju svår för en vetenskapsman som är djupt rotad inom ett fält. Den är också svår att göra och därför borde de forskare vara tacksamma, även om Gladwell inte får till alla detaljer rätt. Rekommendation bli att läsa (definitivt låna) och hinner du med enbart några sidor på någon en timmas flygning så välj kapitlet om regeln om 10000 timmarna och Matteus regeln.  Prova gärna också originalreferenserna om du får tag i dem. De ska jag göra. Referenser från  Framgångsfaktorn som skapar vinnarna Daniel J. Levitin. This is Your Brain in Music: The science of human Obsession (New York: Dutton, 2006), s.197 K. Anders Ericsson, Ralf Th Krampe och Clemens Tesch-Römer, “The Role of Deliberate Practice in Acquisition of Expert Performance”, Psychological Review 100, no. 3 (1993): 363-406. Andrew Leonard, “BSD Unix Power to the People, from the code” 16 maj 2000 I Salon. The Road to Excellence: The Acquisition of expert Performance in the Arts and Sciences, Sports and Games. Hillsdale, N.J,: Lawrence Erlbaum Associates, 1996), s 51-126. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bokrecension-framgaangsfaktorn-som-skapar-vinnarna/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bokrecension-framgaangsfaktorn-som-skapar-vinnarna/ sön, 04 augusti 2013 10:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/leans-tre-ansikten/ Den första gruppen är Följare. Det inte skrivet med nedlåtande ton, utan snarare en beskrivning av ett mentalt tillstånd. Dessa har ofta en VD, eller produktionschef, som har varit på ett inspirerande seminarium, läst en bok eller pratat med någon gammal klasskamrat. Och nu vill de införa det här i sin organisation. De här personerna hade kunnat gå i vilken riktning som helst och det är snarare slumpen att det blev Lean, beroende på en trend. Förmodligen kommer de att rikta in sig på något annat inom 18-24 månader när Lean inte var det bredspektrum penicilin som de hoppats på och resultaten uteblir. Första pilotprojektet hade förmodligen gått bra, men sen verkade det sakta rinna ut i sanden när ledningsgruppen tappar fokus. Den andra arketypen är Desparodos. Jag säger inte att detta är banditer, utan de får symbolisera ett företag för vem sanden i timglaset håller på att rinna ut, eftersom de verkar ha problem med finansiering och kassaflöde, kanske också kunder som är missnöjda med ledtider eller kvalitet. Desperados är företag som är nära bankrutt av någon anledning. Företagsledaren vill gärna ta in Lean för att få akut hjälp. Men det blir ofta svårt för dem, eftersom Lean är en långsiktig förändring av företagets kultur och tid är en lyx för de här företagen. De borde istället fokusera på försäljning och kassaflödesfrågor. Jag säger inte att Lean inte är bra för att hantera kriser. Tvärtom. Däremot att starta ett förändringsprogram när chefen behövs i skyttegraven är kanske inte den bästa timingen. De upplysta har ofta nyckelpersoner som gått mellan olika organisationer, antigen internt eller externt där de kommit i kontakt med Lean ofta från ett kvalitets- eller produktionsperspektiv. De har bundit sig för detta långsiktigt, och använder förmodligen inte ens terminologin Lean utan kallar det sitt sätt. Det finns ett fokus på delaktighet, ansvar, ledarskap och kontinuerliga förbättringar och lärande. Detta kombineras genom att fokusera på avvikelser. Vilken är du? <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/leans-tre-ansikten/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/leans-tre-ansikten/ ons, 31 juli 2013 12:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bokrecension-detta-aer-lean/ Detta är den andra upplaga och uppdaterade bok efter den engelska upplagan ”This is Lean – Resolving the Efficiency Paradox” enligt författarna. Syftet med boken, enligt författarna, är att beskriva Lean, hur en organisation blir Lean och bestämma när en organisation är Lean. Det finns två bra saker i den här boken. Egentligen finns det två saker av världsklass i den här boken: För det första en uttömmande beskrivning av flödeseffektivitet (det vill säga hur snabbt som produkter och tjänster når kunden) och resurseffektivitet (det vill säga hur hög nyttjandegrad som en organisation har på sina resurser). För det andra en sortering av begreppen för Lean litteratur och koncept i värderingar, principer, metoder och verktyg och tillföra begreppet ”Lean-verksamhetsstrategi”. Det sist nämnda, Lean-verksamhetsstrategi, är egentligen ett onödigt begrepp men eftersom detta är en ”Lean”-bok så antar jag att de måste använda det begreppet. Det som jag hade velat var att de skulle skriva är att verksamhetsstrategin måste anpassas till affärsstrategin. De kunde till och med ha till och med skrivit flödeseffektiv-verksamhetsstrategi ska vara anpassad till affärstrategin för att vara mer specifika. Nu tycker jag tyvärr att de faller lite i eget grepp när Modig &amp; Åhlström kallar det Lean-verksamhetsstartegin och därigenom hamnar i läget där ”allt som är bra är Lean och Lean är allt som är bra”. Vilket för övrigt är ett bra citat och som jag avhandlat kort i texten ”Har Lean som begrepp kommit till vägens slut?”. Jag är ändå så tacksam för att de skrivit den här boken, speciellt med tanke på begreppen flödeseffektivitet och resurseffektivitet. Det är ofta här diskussionerna hamnar i olika organisationer. Hur ska vi utforma våra processer för att uppnå våra mål? Svaret blir givetvis olika om organisationen vill uppnå flödes- eller resurseffektivitet och utgångspunkten blir ofta om vi tittar på kunden eller oss själva. Har vi utgångspunkt från kundens perspektiv och värde i tankarna (lågpris, kort ledtid, hög kvalitet, etc.) så kan valet bli olika men om vi utgår från oss själva blir svaret ofta resurseffektivitet. Jag handleder precis ett examensarbete för ett byggföretag som ska värdera två olika typer väggar för montage i flerfamiljshus och et blir så tydligt att flexibilitet för att kunna ha hög nyttjandegrad på de arbetande resurserna (snickare, målare, rörmokare) prioriteras före en flödeseffektivitet på en byggarbetsplats. De icke-arbetande resurserna (lager) optimeras inte alls utan får binda kapital och förstöras och orsaka längre ledtid och därmed lägre flödeseffektivitet. Valet av vägg borde vara enkelt i ett flödeseffektivt perspektiv, men då är frågan hur verksamhetsstrategin ser ut obesvarad och kommer att visa sig när man väljer framtida arbetssätt.  Författarna, tycker jag, lyckas beskriva vad Lean är hur ett flödesperspektiv men lyckas givetvis inte leverera något svar på frågorna när och hur en organisation blir Lean eftersom frågorna är felaktiga från början, speciellt med tanke på att Lean är ett så utspätt begrepp och betyder så många olika saker. Frågan är om man ens skulle ha spänt upp dessa två frågor från första början? Jag tycker också att referenshanteringen kunde ha varit mer stringent, även om den blir ”matnyttig” på det sättet Modig &amp; Ålhström beskriver det i kapitlet referenser, för den som inte är van att jobba med andra källor. Jag kan verkligen rekommendera att låna och läsa den, även om du redan läst första upplagan. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bokrecension-detta-aer-lean/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bokrecension-detta-aer-lean/ sön, 28 juli 2013 08:30:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/transparens-vad-aer-det/ Vi i Sverige är relativt vana med transparens, till stor del tack vare en relativt lång demokratisk process utan extern påverkan som krig och tack vare öppenhetsprincipen. Det vill säga att våra myndigheters information är öppen för oss tills motsatsen påvisats, det vill säga sekretess. I många länder är det tvärtom. Sociala medier; twitter, facebook och instagram, tillsammans med en global värld där olika källor kan jämföras on-line har ökat kravet på transparens. Du kan jämföra vad Dagens Nyheter, New York Times all Al-jazera säger om samma händelse eller åsikt. Kravet ökar; myndigheter, företag, forskare följer med eftersom motsatsen inte är hållbar. I alla fall inte på lång sikt. Detta har gjort att transparens är ett oerhört vedertaget men också laddat ord. För oss som är inom forskning är detta oerhört viktigt. Jag tog upp det i en av mina tidigare inlägg; Forskningens Alex Schulman? Det är också oerhört viktigt för myndigheter och tjänstemän. Senaste händelserna vid UD visar att det är oerhört viktigt för våra tjänstemän att förstå att deras uppdrag är att värna om oss medborgare snarare än politikerna. För företag transparens också viktigt. Däremot innebär det inte att man alltid ska berätta allt. Vissa företagsledare tror att det innebär att berätta allt för den anställda, exempelvis om det är en ny kund på gång, eventuell sammanslagning eller tillfälliga ekonomiska problem eller rekrytering av nyckelpersoner. Eftersom alla de händelserna kan delvis påverka en annan part (vad händer om nyckelrekryteringen inte går igenom och dennes nuvarande arbetsgivare får reda på det), delvis kan det vara sekretessbelagt och dessutom är det faktiskt så att de anställda vill inte bli involverade i alla beslut hela tiden. Många anser att de som är satta att leda företaget har kompetens för det och behöver inte hämta samtycke eller bekräftelse från sina medarbetare hela tiden. Däremot vill de flesta veta hur processen går till och var i processen företaget befinner sig. Händer det nåt eller står det stilla i processen? Det är här jag tror man ska vara transparent för att undvika onödigt snack. Transparens i processen genom att berätta var vi är, hur vi ska fortsätta, vilka kriterier som gäller och när resultatet ska vara klart. Det är transparens som alla mår bra av. Det är Lean. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/transparens-vad-aer-det/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/transparens-vad-aer-det/ mån, 22 juli 2013 10:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bibliotek-haer-har-vi-fri-tillgaang-till-information/ Efter lite fixande med bibliotekskortet, som jag noggrant hade med mig därefter varenda gång (ofta två gånger i veckan) en, så var det bara att välja. Max tre seriealbum, men i övrigt var det fritt fram. All världens kunskap på ett ställe. Fantastiskt! Samtidigt hade jag redan tidigare haft en affär med böcker. Båda mina föräldrar var flitiga läsare ur arbetarklassen och satte ett stort värde på böcker, kunskap och bildning. Väldigt tidigt förstod jag också att det fanns makt kopplat till böckerna. Samtidigt som böcker inte var begränsade på samma sätt som film eller teater då allt utspelades i mitt huvud, med min egna fantasi som den enda begränsningen. Bibliotek är, har har jag förstått senare, mycket större än jag och min löjliga förälskelse. Bibliotek är en symbol  för demokrati och för en tanke om att alla ska få samma möjligheter här i livet. Demokrati-genom att alla får en chans att ta del av vilken åsikt som helst, eller nästan vilken åsikt som helst i alla fall. Bara genom att skaffa kunskap kan vi bilda oss en uppfattning och samtidigt låta oss påverkas av andras tankar och det gör att vi utvecklar våra egna. De riktigt stora genierna kommer att söka fram information och kunskap oavsett bibliotek, men det är den stora mängden av oss vanliga människor som behöver den här extra 'pushen' för att ta sig vidare, förkovra oss och utveckla oss själva. Bibliotek är mycket viktigare än jag tidigare tänkt på, speciellt nu när många ur medelklassen, som jag, har råd att köpa de böcker vi vill ha i vårt lilla egna bibliotek och slutar gå till bibliotek. Då kommer det att väckas frågor om vi verkligen ska ha statligt subventionerade bibliotek som ingen besöker, men då glömmer vi bort dem som inte besöker biblioteken, men som borde det. För deras skull måste vi behålla biblioteken. För jag och mitt bibliotek har hittat till varandra igen efter en separation på cirka tjugo år. Någon gång vid tjugo års ålder när jag började få inkomster så började jag köpa de böcker jag ville ha. Böcker, musik och filmer; allt började jag köpa och samla. Jag ville ha dom hemma i mitt eget bibliotek. Ja, jag ville självklart ha ett eget litet bibliotek. Samlandet fortsatte till ungefär för tre år sedan, en sommardag på Gotland i Almedalen, då jag såg en stor banderoll på biblioteket där: "Här har vi fri tillgång till information" För så var det, insåg jag då. Biblioteket i Alexandria hade byggts upp igen; Internet. Här fanns all tillgänglig information. Sedan har det tillkommit plattformar som förenklar tillgång, distribution och åtkomst, såsom spotify, kindle, netflix och ebrary. Allt finns tillgängligt på internet och jag har släppt tanken om att äga artefakter och har inte sedan dess köpt en bok, dvd-film eller cd-skiva. Då insåg jag också att biblioteken kommer att bli än viktigare; delvis för att låta alla få tillgång till kunskapen på internet, men också för att sortera och katalogisera så att vi andra lättare kan hitta. Det blir vår nästa utmaning. Att hitta i den exponentiellt växande kunskapsmassan. Där behövs våra bibliotekarier också mer än någonsin.  Inget har egentligen förändrats; det behövs hårdvara (papper eller surfplatta) och en peng (köpa bok eller E-bok) för att få tillgång till samma möjligheter och ett rikare själsligt liv. Så krama din bibliotekarie, Köp inte nästa bok, utan låna den på biblioteket istället. Elektroniskt går också bra. För demokratins och jämlikhetens skull, men också för att någon fler pojke eller flicka kan stapla in i ett bibliotek och undra storögt vad det är för fantastiskt ställe där man får låna utan motprestation. Not: Detta inlägg är tidigare publicerad på bloggen viktiga frågor. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bibliotek-haer-har-vi-fri-tillgaang-till-information/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bibliotek-haer-har-vi-fri-tillgaang-till-information/ sön, 21 juli 2013 10:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/chef-eller-ledare/ Jag har tidigt, som många andra, lärt mig att skilja på chef och ledare. I min bok är det så här: Chef är en befattning med vissa rättigheter och skyldigheter och du får den av sina överordnade. Ledare är något som man blir utsedd av sin gelikar och är en förmåga och en informell position i gruppen, med den följer inga formella rättigheter eller skyldigheter. Både befattningen och positionen kräver goda förmågor i kommunikation, delegering, konflikthantering och motivering. En förmåga att lyssna tror jag är en av de viktigaste egenskaperna för båda formerna om det ska lyckas. Chefen förväntas dessutom vara arbetsgivarrepresentant; attest av tidkort, budgetera, planera, hantera arbetsmiljöfrågor och utvecklingssamtal och ibland dessutom lönesamtal. Ledaren förväntas få oss att bli bättre människor, göra vårt yttersta för den grupp som vi tillhör. Idag noterar jag att det är populärt att använda begreppet ledare i beskrivning av en befattning; projekteringsledare, teamledare och testledare är några exempel. Projekteringsledare är någon inom bygg som ansvarar för att en eller flera konstruktörer samarbetar under projekteringsfasen för at få ihop en byggnad. Teamledare, ofta inom tjänstetillverkning såsom konsult eller call-center verksamhet, leder en grupp i det dagliga arbetet och testledare, ofta inom mjukvarutillverkning, är någon som håller ihop testarna. Arbetsuppgifterna skiljer sig stort mellan olika organisationer och ibland är dessa positioner också uttalade chefspositioner. Jag gissar på att man tänker sig att begreppet ledare känns mer modernt och man hoppas att chefen och ledaren ska bli samma person. Problemet är att den här sortens blandning av begrepp motverkar sitt syfte. Att vara teamledare innebär ofta att leda utan att vara chef. Det vill säga du förväntas leda dina forna arbetskompisar. Att bli chef över sina forna arbetskompisar är svårt och skapar ofta en klyfta mellan människorna som kan vara ytterst svårt att hantera, både av den som blivit befordrad, men också av arbetskompisarna som har svårt att förhålla sig till sin nya chef. Det blir ännu svårare för någon som ska leda utan att vara chef, utan att få den stöttning som en arbetsgivarrepresentant har. Svårt att leda om du inte har tillgång till belönings- och straffsystem som en chef har tillgång till. Ytterst svårt om det dessutom (och förmodligen) finns en verklig informell ledare i den gruppen. Det som gör en bra chef är oftast att denne håller sig a´ jour med nya regler och krav, både interna (policyer, riktlinjer, budget) och externa (arbetsmiljöansvar, lönesättning, facket). En bra chef har ofta också en grundutbildning i chefskapets krav. Jag vill till och med påstå att chefskapet kräver utbildning men också erfarenhet. Ledarskapet kräver däremot en vilja att leda. En vilja att få sina arbetskompisar att göra sitt bästa varje dag. Ledaren måste nästan vara altruistisk i den meningen att ledaren aldrig kan ta för sig av de fördelar som kommer med positionen, hen måste alltid vilja hjälpa dom andra och vilja att gruppen eller organisationen ska lyckas med sin målsättning (det kan i och för sig vara en annan än den övergripande organisationens). Ledarskapet kräver varken utbildning eller erfarenhet, däremot så tenderar erfarenhet göra att du blir en bättre ledare. I Lean är ledarskapet en av nyckelkomponenterna. Ska vi få till en kulturförändring krävs starkt ledarskap. Det kräver också chefer som håller ihop organisationen. Både chefer och ledare behövs, nej krävs, i en stark Lean kultur. Det blir aldrig bättre av att otränade får göra detta. Det finns en stor risk att man underskattar båda begreppen på det sätt som man använder termen teamledare idag. Sluta med det. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/chef-eller-ledare/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/chef-eller-ledare/ tis, 09 juli 2013 08:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/smaafoeretagare-sluta-gnaella-och-planera-istaellet!/ Det finns ingen tvekan om att småföretagen är navet i vår tillväxt. Det är där de nya jobben skapas, tillväxten frodas och den stora mängden människor som får förverkliga sig själva. Stora företag tenderar till att rekrytera eller skapa själlösa robotar. Företagsledarna, på små företag, har sällan någon stab eller annan stöd för utvecklingsarbete, utan måste göra allt själv. Omfattande regelverk och administrativa sysslor tillsammans med komplexa produkter gör ofta att det inte finns möjlighet att ha personer som täcker varandra utan de flesta blir specialiserade på sina arbetsuppgifter utan möjlighet till back-up vid sjukdom eller semester. Dessutom har det i svenskt näringsliv under en lång tid varit de stora företagen som hyllats och studenter har drömt om att jobba på Ericsson, Scania, ABB eller Astra. Under en lång tid har inte småföretagare fått den ”kred” som de förtjänar, men det håller på att ändras. Idag kallas småföretagare för hjältar, människor börjar inse att det är de små företagen som värnar om orten då brukspatronen flyttar jobben till lågkostnadsländer. 'Going corporate' är ett amerikanskt uttryck där det implicit menas att du väljer hög lön på ett stort företag mot att avstå din själ. Med andra ord har klimatet ändrats och hjältarna måste därmed sluta se sig själva som offer. Det är inte sexigt. Definitivt inte Lean. En sak som jag ser nu efter att ha varit ansvarig för ett litet företag är två saker. För det första så beror det mesta på att företagledare väljer att prioritera skitsaker ofta eftersom det är lättare att ta tag i än att sätta sig i lugn och planera veckans arbete. Att planera kräver att man sätter sig ner och funderar. Det blir svårt i en miljö där man blir ständigt avbruten av frågor från anställda (som kanske kunde, men får inte, fatta egna beslut) och där man vet att planering baseras på många okända faktorer och förmodligen kräver omplanering och ständiga pareringar. Det kan ibland uppfattas som fördelaktigt att inte planera utan parera hela tiden istället. Jag har själv varit där, även om jag har en akademisk bakgrund med planering som ett av huvudområdena. Det visar bara hur lätt det är att ryckas med. Det är kanske rent av så att prioritering av, det snabba, det dagliga och det som uppfattas akut (utan att ofta vara det) är också ett personlighetsdrag? Faktorer som gör att planering ofta faller är oförutsedd efterfrågan, dålig beredning och ovilja att välja bort saker. De som oftast kallas oförutsedd efterfrågan är egentligen väntad, eftersom det dyker upp som extraarbete eller tilläggsorder i samband med ett befintligt jobb. Då faller ofta planeringen eftersom resursen, egen företagaren eller den anställda, är planerad till 100 procent för att optimera resursen.  Att då antigen tacka nej (välja bort saker) till tilläggsarbetet eller föreslå kunden att återkomma senare eftersom man redan har lovat en annan kund att starta det jobbet. Det är få som är tydliga med det utan hoppas kunna lösa det med övertid eller helt enkelt startar jobbet och lämnar det i kö när man åker till nästa jobb för att starta upp det och hoppas sedan vid en oövervakad överblick eller då det uppstår väntan på det andra jobbet återgå till det första jobbet. Det innebär att fler och fler jobb startas med konsekvensen att alla blir försenade (se bilden). Detta spelar ingen roll om man är hantverkare eller web-designer; mekanismen är densamme. Många småföretagare är rädda att säga åt kunden att man inte kan ta det just nu för att man kommer att tappa kunden, men så är inte fallet. Personer som levererar med kvalitet i rätt tid får alltid nya jobb. Dessutom om det är ett sätt att kunna ta mer betalt för jobben då referenserna inser att man faktiskt levererar det man lovat. Ofta hjälper det inte att höja priset på tilläggsarbetet eftersom det bara gör att kunden känner sig lurad, även om viss ökning är tänkbart med hänvisning till övertid, men att förändringen fortplantar sig i planeringen med konsekvens att beredningen av arbetet och administrativa sysslor blir åsidosatta. Det i sin tur leder till att nästa jobb inte förbereds och ett försämrat kassaflöde. Det rätta är att planera för veckan, men även planera för administration, i den utsträckning som kunder kräver, och för beredning av arbetet. Planera in även garantiåtaganden, baserat på historiska erfarenheter, och dyker de inte upp så kan du använda tiden till att utveckla verksamheten eller göra extra jobb. Dessutom bör du inte planera in mer än 80 % av tiden inklusive icke-produktionstid. Detta är omöjligt enligt många företagare eftersom då skulle de tjäna för lite och svaret blir lika självklart: höj priset. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/smaafoeretagare-sluta-gnaella-och-planera-istaellet!/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/smaafoeretagare-sluta-gnaella-och-planera-istaellet!/ ons, 03 juli 2013 08:45:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/brainstorming-funkar-inte-(som-du-tror)/ Brainstorming går i korthet ut på att du sätter en bunt människor i ett konferensrum, med ett bord och helst en, eller flera, white boards eller ett ordentligt blädderblock. Deltagarna ställs inför en fråga, en utmaning eller med en instruktion om att tänka utanför lådan (låter bättre på engelska). Det kan handla om organisationsförändring, lansering av en ny produkt eller till och med en teaterpjäs som det nämns i Alex och Sigges Podcast (avsnitt 55 - där de diskuterar bland annat nyttan av det och rekommenderar artikeln från the new yorker nedan). Därefter ska var och en antigen säga eller skriva ner vad lösningen eller idén är för något och dessa sätts upp på en tavla. Det viktiga är nu, enligt reglerna att inte kritisera varandra, eftersom det en enligt utsago kan hämma kreativiteten. Detta ska stimulera varandra till flera idéer och till slut är alla tömda. Slutligen väljer man att prioritera, sortera eller bara ha dem som det är för fortsatt arbete. Deflesta går därifrån med en glad min och nöjda som om vi skulle ha åstadkommit något. Problemet är att det har vi inte, eftersom brainstorming inte fungerar. Att det inte fungerar är visat redan på 50-talet. De blir faktiskt både fler idéer om du sätter var och en av personerna i olika rum och ber dem skriva lappar var och en för sig och sedan för du dem ihop enligt Jonah Lehrer, the New Yorker (Groupthink: the brainstroming myth). Det blir till och med bättre idéer om detta görs individuellt enligt Susan Cain (Tyst: de introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns, inbunden, 2013). Hur kommer det då sig, eftersom de flesta vet det, antigen genom att det visats eller genom att det känns inte så himla bra efteråt och ärligt talat. Hur ofta leder det till något? Det är två saker: för det första så får vi en känsla av att vi åstadkommit något tillsammans. Det vore ju pinsamt att erkänna att vi brännt lunch till lunch på en kursgård på något som vi kunde ha gjort var och en på kontoret. Det andra är att vi faktiskt kommunicerar och lär känna varandra bättre. Vi tränar på att sammanföra olika språk och tvingar oss att förtydliga vad vi säger och vad vi menar med det. Vi tränar oss också på att lyssna på vad de andra säger. Nu finns det ju mer effektiva metoder för detta och därför skulle jag inte rekommendera den här typen av brainstorming aktiviteter för att öka kommunikation mellan personer och avdelningar. Där finns det andra och bättre verktyg. För att samla idéer eller kvalitativ data på ett mer effektivt sätt skulle jag rekomendera de sju ledninsgverktygen. Det finns beskrivet i en massa litteratur i bland annat De sju ledningsverktygen : För effektivare planering av förbättringsarbetet (Häftad, 1999) av Bengt Klefsjö, Hugo Eliasson, Leif Kennerfalk, Andreas Lundbäck, Magnus Sandström. Där de beskrivs på ett tydligt och enkelt sätt. Nästa gång någon förslår brainstorming så måste du fråga dig syftet med övningen för att inte slänga bort en förmiddag eller två. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/brainstorming-funkar-inte-(som-du-tror)/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/brainstorming-funkar-inte-(som-du-tror)/ tis, 25 juni 2013 08:50:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/forskningens-alex-schulman/ För att förstå hur allvarliga klavertramp jag gjort finns det två saker som måste klargöras; Peer-review och synen på fusk. Det finns flera saker som är viktiga inom forskning. men en av de viktigare procsserna är den så kallade peer-review. Det är ett arbetssätt som används när det ska avgöras om en vetenskaplig artikel ska publiceras eller inte. I praktiken innebär det att sakkuniga, inom samma fackområde som den specifika artikeln handlar om, granskar artikeln och ger sin kritik. Nästan uteslutande så är detta blindat för att den som granskar inte ska veta vem det är som skriver av artikeln och därmed riskerar bias. Den som får ta emot kritiken vet heller inte vem som lämnat åsikter för att säkerställa att sakkuniga kan vara ärliga och orädda. En annan viktig aspekt är forskaretik, det vill säga att det krävs att forskaren är självständig och har hög moral både när man genomför och när man beskriver studien. Fusk anses vara en av de saker som kan undergräva forskarsamhället totalt och måste därför ses mycket allvarligt på i varje tillfälle. Till fusk räknas att medvetet misstolka resultat, att inte korrekt beskriva metod eller resultat, eller kopiera sina egna eller andras texter. Jag befinner mig på 7:e Nordiska konferensen (7th Nordic Conference on Construction Econoics and Organisation 2013) och presenterar min artikel om betydelsen av synen på leverantörskedjor inom bygg (Artikeln) och det börjar inte bra. På första dagen, som är ett arbetsmöte för doktorander inom bygg, så får vi ta del av programmet. Jag ser att den artikel som jag under peer-review processen anklagat för att eventuellt fabricera resultat har blivit accepterat och jag ser också vem som skrivit artikeln; det är en person som jag känner! Jag inser att jag måste göra nåt och under rasten går jag upp till personen och säger att jag behöver några ord med hen. Jag berättar att jag har anklagat hen för fusk men ser på programmet att artikeln blivit accepterad och hoppas att det är utrett och ber om ursäkt. Reaktionen blir: - Är det du din jävel? Vi fick så mycket extra jobb på grund av detta och företaget vi besökte var tvungen att skriva intyg om att vi gjort studien på ett korrekt sätt. Jag kan bara säga att vi var väldigt besvikna! Vi lyckades reda ut och som ordförande på konferensen utrryckte det: det här är ju bara ett bevis på att peer-review processen fungerar. Men det enda jag kunde tänka på var hur mitt agerande skulle tolkas hos deras institution. Jag vågar nog inte åka dit på besök igen. Den andra dagen går bra. Många intressanta presentationer och en bra Key-note sätter tonen för hela konferensen. Min egen presentation går också bra. Efter dagens slut är det mottagning på stadshuset och sedan ett kort stopp på ett litet lokalt hak. Några har tagit för många öl och ljudnivån börjar bli hög. Jag sätter mig bredvid en deltagare och presenterar mig kort. Han blir helt tyst. Sedan börjar han sakta, illröd i ansiktet:  - Sa du Jarkko Erikshammar? Du din jävel dödade min artikel på blind review granskningen. Vi fick så mycket mer arbete efter din över-nitiska granskning. Det visar sig att min namnteckning har varit kvar på dokumentet, och han har hunnit googla mig och blivit väldigt förbannad. Det blev ingen bilnd-review. Däremot hade hans handledare lugnat ner honom och efter tag hade de kommit till insikten att de ambitiösa kommentarerna hade faktiskt förbättrat artikeln. Under kvällen, eftersom våra artiklar är nära varanda i forskningsområdet bestämde vi oss för att skriva något tillsammans. Det slutade bra, även om han pekade leende på mig varje dag under konferensen, med pekfingret och sa: -You, fucker. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/forskningens-alex-schulman/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/forskningens-alex-schulman/ tis, 18 juni 2013 08:25:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/vaerldsklass-avgoers-naer-det-blir-fel!/ Att det kan gå fel ibland. Hur mycket ett företag än försöker hålla hög kvalitet så går saker snett ibland. Slumpen har den effekten. Företag som vill vara världsklass har processer av världsklass men de som verkligen är vinnare är de som världsklass på att hantera när saker går fel. Hanteringen består av att ta hand om kunden, rätt till felet och se till att kunden kommer tillbaka med en upplevelse om att de gjorde allt för att hantera detta. Därför måste det finnas en process om att ta hand om felaktigheten men den måste ackompanjeras av mänsklighet annars kommer det kännas robotlikt och som kund börjar man undra om detta är vardag för bolaget. Vad var det då som SAS gjorde fel igår? Det började när det blev klart att det skulle bli förseningar. Att det är svårt att få fram information är klart, men samtidigt så har SAS möjlighet att trycka ut information på mobiltelefon via textmeddelanden, men nu är det tyst. Inga meddelanden om att det är försenat och man får en känsla av att dom som står lägst framme och gapar (jag var en av dem) får förtur i kön och bokas till nästa flyg. När man ändå har mobilnummer och mejladress till 90%, eller fler, varför inte trycka ut information när det verkligen behövs? Det är sagt förut, men det tål att sägas igen; Inga nyheter är också nyheter. Det andra misslyckandet är när vi väl kommer fram till Oslo 3 timmar efter planerad tid. Nu vet SAS om att halva planet är fylld med människor som behöver nya anslutningar, hotell, taxi, bussar och mat. Det borde veta om att människor är irriterade, delvis för att det är fredag, delvis för att det finns så lite information. SAS vet om att det kommer vara full huggning vid ankomstservice. Samtidigt har man valt att inte ta in extra personal för att snabbt beta av kön och gå vidare. När en från personalen går på rast (egentligen vet vi inte om hon ska gå på rast - men det känns så) och lämnar bara en ensam tjänsteman vid disken så blir det nästa uppror. Min slutsats blir; att det spelar ingen roll om du har suveräna verktyg för business intelligence eller big data processing, om företaget ändå väljer att inte använda informationen och ha tomma platser på kundservice. Genom att ta in två extra personer hade SAS visat att de gör allt (det finns fyra platser) och kötiden skulle ha blivit 25% av vad den blev nu. Det tredje misslyckandet, och det allvarligaste, är att det saknas empati. Ingen säger förlåt eller ber om ursäkt för att det blivit så här. Det spelar ingen roll att personerna inte kan rå för att det blev ett fel på flygplanet, men kedjan har brustit och nu måste alla på SAS ta ett ansvar. Alla vet ju att det är fredag kväll, alla som tittar på mina bokningar och ombokningar (totalt har jag direktkontakt med fyra personer från kundtjänst och gate) vet om att jag har anslutningar med två till plan och de sista två vet att jag missar min fredagkväll hemma, men ingen säger förlåt eller ursäkta. Det värsta är damen i Oslo som är rent otrevlig, säkert på grund av att hon känner av missnöjet och trycket från kön. Det spelar ingen roll, hon är SAS förkroppsligat. Huvudprocesserna; ombokningar, hotellbokning och matkuponger funkar som det ska, men det där som kräver lite fingertoppskänsla och flexibilitet saknas. Det finns en hjälte här i historien och det är killen på hotellet, Radisson Blu Sky City Hotel. Han tar emot mig med ett empatiskt leende och frågar var ju skulle ha varit senare ikväll, samtidigt som han sköter det administrativa på skärmen. Han beklagar att det blivit så här (fast han jobbar på hotellet och inte på flygbolaget) men hoppas att han kan göra kvällen så trevlig som möjligt och beskriver sedan deras standardprocesser med middag, frukost och hur jag får tag i mer information. Han erbjuder att ha fredagsmys med dem i receptionen istället för med familjen med ett härligt garv. SAS borde anställa den killen som managementkonsult istället för de andra med kostym och slips. Han har fattat det hela; information, standardprocesser och lite medmänsklighet ger världsklass även när det går åt pipan. * 2014-01-24 Nu händer det igen, som inte hänt mig någonsin tidigare, att jag blir strandad på Arlanda. Flyget på Landvetter har fått ett tekniskt fel. Det kommer ut information blixtsnabbt via SMS (före tavlan) och efter lite strul så får de igång en desk för att ta emot resenärerna. Läget förklaras också snabbt via högtalarna och inom 30 minuter får jag klart för mig att jag inte kommer att hinna hem, men att jag är ombookad till morgonen efter med hotellövernattning på Arlanda. SAS ber om ursäkt via högtalare, piloten ber om ursäkt liksom kabinpersonalen och jag får en voucher på 50 SEK. Kanonbra. Det enda jag saknar är att någon ser mig ögonen och säger till mig: - "Hörru - vad tråkigt att du inte hinner hem ikväll. Men vi försöker göra allt vi kan" Medmänsklighet. Empati. Sympati. Inte bara fixa och standardprocesser. Men här har jag nog själv lärt mig en hel del för framtiden, oavsett vem jag jobbar med. För alla har ju en kund och alla gör fel ibland. Det gäller bara att ta hand om det på ett bra sätt. Det är då världsklass avgörs. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/vaerldsklass-avgoers-naer-det-blir-fel!/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/vaerldsklass-avgoers-naer-det-blir-fel!/ lör, 15 juni 2013 08:40:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/match-made-in-heaven-lean-och-enterprise-resource-planning-(erp)/ Vi måste komma ihåg att ursprunget är olika. ERP kommer från ett tankesätt att effektiv planering och styrning av resurser från inköp, tillverkning, leverans och fakturering sker genom att integrera alla avdelningar och appar genom ett centralt bibliotek och på det sättet eliminerar isolerade öar av information och skapa transparens. Lean (du kan läsa mitt tidigare inlägg: mitt lean) kommer från ett flödesperspektiv. Motsatserna blir då att LEAN utgår från produktion, ERP fokuserar på planering. LEAN är aktionsorienterat, ERP är dataorienterat. LEAN ska eliminera allt icke-värdeskapande, ERP försöker hålla koll på varje aktivitet och material i produktionen. Det finns fördelar med ERP, effektiv datainsamling, bearbetning och distribution tack vare den gemensamma databasen. Transparensen ökar kommunikation, integrerar processer och avdelningar och gör att man behöver använda telefonen mindre. Det möjliggör och en standardisering och statistisk uppföljning av standardprocesser för jämnare kvalitet och kostnadsbesparingar. Nackdelarna är att det ofta kräver en omfattande och tidskrävande installation, som tar resurser från organisationen. Medarbetare behöver också, förutom läras sig själva systemet, även lära sig de nya standardprocesserna. Risken är också att det göms kostnader i träning av nya processer och system, installation och drift. Behöver organisationen unika processer så leder det ofta till dyra modifikationer. Största nackdelarna med LEAN är att det kräver en relativt stabil huvudplan, kapacitet och efterfrågan matchas, vilket gör att snabb efterfrågevariation kan vara svårt att hantera. Delning av information för uppföljning och kommunikation med andra avdelningar blir ofta manuell. Dessutom finns det viss kritik mot att det finns få analytiska verktyg för mätning och uppföljning. Det innebär att ERP borde kunna stötta LEAN och vice versa. Mina egna reflektioner kring detta är att det blir en konflikt då en ERP-installation är IT-fokuserat snarare är produktionsfokuserat. Människorna som arbetar med IT-systemen är ofta långt ifrån produktion och produktionssynsättet vilket kan skapa irritation över att man inte förstår varandra. LEAN principer (JIT, PULL, m.m.) går att tillämpa med ett modernt system. Dessutom kan du genom att använda standardfunktionalitet, få till en initial standard och uppföljning av den. Det som oroar mig är att få ERP leverantörer pratar om själva förbättringsarbetet, d.v.s. hur ska det lokala förbättringsarbetet drivas så att människor känner sig delaktiga och kan utveckla kreativa metoder för att uppnå kundnöjdhet? Samtidigt vet vi också att en ökad komplexitet ger färre möjligheter till förändring, speciellt om förändringsarbetet blir avhängigt på en IT- eller ERP-specialist som ska vara med som en centralfigur på förbättringsarbetet istället för att vara där som stöd. Det finns också en risk att ett oflexibelt system skapar ett system, en bild eller modell, vid sidan om verkligheten <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/match-made-in-heaven-lean-och-enterprise-resource-planning-(erp)/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/match-made-in-heaven-lean-och-enterprise-resource-planning-(erp)/ tis, 04 juni 2013 23:23:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bokrecension-the-tipping-point-how-little-things-can-make-a-big-difference/ Jag är kanske sist på bollen med att läsa denna bok, men då får det väl vara så. The tipping point, refererar till ett begrepp som myntades av sociologer i USA på 70-talet och syftar till att när ett medelklass område får inflyttning av en viss procent afro-amerikaner, säg 20% av populationen, så tenderar ut-flyttningen av företrädevis vita medelklass människor öka. Det verkar finnas en punkt när balansen tippas över. Gladwell har utvecklat tankar kring hur sådana här sociala epidemier får en tipping point. Hur kommer det sig att Gangnam Style blir en sådan viral succé, hur kommer det sig att Foppa tofflor hamnar i var mans hem under en sommar? En sådan sociologisk epidemi har tre karaktäristiska drag enligt Gladwell; det är smittsamt, små orsaker kan få stora effekter, förändring sker inte sakta över tiden utan under en kort dramatisk period. I dagsläget har Gangnam style haft 1,6 miljarder visningar! Vidare utvecklar Gladwell teorin om att det finns tre förändringsagenter i en sociologisk epidemi; Lagen om de få (Mavens, connectors, salesmen), vidhäftningsförmåga (the stickiness factos) och sammanhanget (the power of context). Lagen om de få utvecklar Gladwell vidare är att det finns något som gör att det finns enskilda människor som gör att dessa saker får en snöbolls effekt och att dessa tre olika typer behövs. Det första kategorin är sådan som länkar (connectors) det vill säga människor som länkar ihop oss varandra med stora nätverk och cirklar. Väldigt social människor som kommer ihåg namn och ansikten. Den andra kategorin, Mavens, är människor som utforskar nya saker, testar och bygger upp en ackumulativ kunskapsbank; de vet var saker går att köpa, vem som har vad och var det billigaste eller mest prisvärda finns. Säljarna är de som sprider ordet vidare. Vidhäftningsförmåga är att det finns sätt att presentera en ide eller en produkt på ett sådant sätt att det fastnar i vårt medvetande Det kan vara små förändringar som göra att detta blir riktigt vidhäftande. Gladwell menar också att dessa som lyckas skapa trender testar olika medvetna ändringar av budskapet för att få till maximal vidhäftning. Med sammanhang menar Gladwell att vi människor påverkas mycket mer av vår omgivning och det sammanhang vi befinner oss i än vad vi trott tidigare. Boken har ett härligt tempo och man kan hela tiden se på sin egen omgivning för att få bekräftelse på det som Gladwell skriver. Boken radar fram exempel som passar in i Gladwells te, men ett problem med den här boken, liksom många andra av den här typen där man försöker se makroförklaringar till enskilda människors beteenden, är att det är för få exempel eller fallstudier. Enskilda exempel där enskilda personer får stå som exempel på hans modell (exempelvis connectors eller Mavens). Vi vet ju att människor är mer komplexa än så och flera av oss har ju förmodligen olika drag av dessa personlighetstyper. Men framför allt blir det för få exempel för att man ska kunna säga nåt säkert. Det andra problemet är att det kan finnas, och förmodligen finns, andra faktorer som påverkar för att en sak ska bli en social-epidemi. Andra socioekonomiska faktorer, människors levnadsstandard, styrelseskick i landet, för att nämna några. Hur stor påverkan har dessa faktorer på en spridning. Exempelvis hur kommunicerar man i det området eller områdena. Gladwell tar bla ett exempel från Amerikanska frihetskriget där två mänrider och var sitt håll för att varna om britternas mobilisering, varav den ena lyckas få till en motståndsrörelse och den andra gör inte det. Det jag tänker hela tiden är på att kanske den andra red in i ett område som hade fler brittiska sympatisörer. Det tredje och största problemet för mig, när jag läser boken är att jag har svårt med författare som okritiskt vandrar mellan olika forskningsfält, i det här fallet biologi/virologi och sociologi, mellan naturvetenskap och socialvetenskap, och antar att samma mekanismer finns mellan en spridning av ett virus (vidhäftningsförmåga) och ett socialt fenomen. Det tål att sägas att det kan funka bra som en analogi men vi kan inte anta sådana samband. Oavsett så är detta en, välskriven, lättläst,  inspirerande och tänkvärd bok i dessa tider då, speciellt via sociala medier, YouTube, saker ibland får fäste och sprids som en löpeld. Jag tycker också att Gladwells tes på något sätt går att använda sig av i vardagen. Därför rekommenderar jag att låna den. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bokrecension-the-tipping-point-how-little-things-can-make-a-big-difference/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bokrecension-the-tipping-point-how-little-things-can-make-a-big-difference/ sön, 02 juni 2013 12:58:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bokrecension-mindfire-big-ideas-for-curious-minds/ Jag läser en hel blogg-artiklar och tweets av Berkun och har kommit att gilla hans rättframma stil. Många intressanta tankar väcks när jag besöker hans webbsida www.scottberkun.com. Därför väcks också en återkommande tanke när jag läser boken Mindfire: vad vill han säga med boken? Att det är ett antal intressanta tankar som samlat ihop som en tjänst för bloggläsaren (vilket jag tackar för) kan ju inte vara skälet att samla ihop essäerna? Bara för att artiklarna separat är intressanta innebär det inte att boken som helhet är det. Det kan finnas en anledning till att ingen redaktör ville ta detta projekt (så tolkar jag att han själv ger ut det; vilket han även gör en stor sak av i inledningen på boken) och det hade kanske varit lika bra att rekommendera ett antal artiklar hemsidan istället.Oavsett så är boken bra resesällskap, även om det finns bättre, och man betar av den relativt snabbt på flyget mellan LLA och ARN. Favoriter är "Cult of busy", "How to be a free thinker", "Hating vs. Loving" och "Why smart people defend bad ideas". Har du inte mer tid så beta av dem i alla fall. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bokrecension-mindfire-big-ideas-for-curious-minds/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bokrecension-mindfire-big-ideas-for-curious-minds/ fre, 24 maj 2013 12:30:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/att-springa-i-en-fraemmande-stad-aer-lite-som-att-forska/ Jag tycker det är så fantastiskt roligt att fara ut och springa i en ny och främmande stad, den här  veckan var det i Cagliari, Sardinien. Lukterna, vägarna, arkitekturen - allt det där är kommer så mycket närmare med löpardojor på än genom bilfönstret. Dessutom är det en extra kick när man kliver upp och sticker ut på en gång innan hotellfrukosten; när staden håller på att vakna. Affärsinnehavare spolar gatan och hissar upp plåtmarkiserna framför skyltfönstren, barn och ungdomar på väg till skolan och gatusoparna är ute. Det är fräscht och morgontrafiken håller precis på att komma igång. Nu när jag var ute senast på väg mot Parco di Monte Claro, så insåg jag att det här med att springa är lite som att forska eller i alla fall som forskarstudier. Du tar en karta från receptionen; ungefär som du väljer ett område inom forskning, och bestämmer dig för vilket område du ska utforska. Sen bär det iväg. Det är lite svårt att bedöma avståndet på kartan, eftersom de har alltid olika upplösningar. Du tar en riktning och helt plötsligt har du passerat det eller har inte ens kommit halvvägs måletför din tur. Men samtidigt gör det inget. Träden, människorna och herrelösa hundar;  allt känns ja, om inte hotfullt, i alla fall lite främmande. Det känns lite segt i benen, du vet inte hur du ska lägga dig i tempo ifall du springer vilse - du vill ju kunna orka springa tillbaka. Trafiken är ibland tät, ibland helt obefintlig. Du korsar igenom andras forskningsfält, träffar på människor och hälsar diskret, ibland stannar du upp och frågar din professor, ursäkta förbipasserande, om vägledning. “Scusi - dove e Parco di Monte Carlo” och snabbt har du fått en ny riktning. Alla detaljer i staden och på kartan gör att du inte ser helheten. Det är bara en massa detaljer och fragment av verkligheten som dina hjärna desperat försöker sätta ihop och se en helhet. Men snart efter en stund, kanske på ditt andra varv eller dagen efter, börjar sambanden bildas i ditt sinne. Ibland felaktigt, ibland rätt och du omvärderar ständigt din världsbild för att kartan och verkligheten ska passa ihop; hur stadsdelarna hänger ihop, vilka vägar som inte passar för din löptur eller vilka som går den snabbaste vägen till parken. I parken börjar du känna igen referenser, ursäkta andra löpare, och ni kanske hälsar på varandra. Ju mer samband du börjar se desto mindre hotfullt och skrämmande känns allting och du börjar kanske känna lite övermod. Kanske ska du springa till den andra parken imorgon- den på andra sidan staden eller ska du bara fortsätta springa här? Här där allt känns tryggt, världsbilden stämmer och varje löptur bygger på den bilden lite mer detaljerat och hur detaljerna hänger ihop i din modell. Ja. Ungefär som forskning... <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/att-springa-i-en-fraemmande-stad-aer-lite-som-att-forska/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/att-springa-i-en-fraemmande-stad-aer-lite-som-att-forska/ ons, 22 maj 2013 10:31:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bokrecension-lean-–-goer-avvikelser-till-framgaang/ En bra och lättgreppbar sammanfattning av Lean som Petersson m.fl. har gjort för både etablerade utövare, de som är i början av resan och studenter på exempelvis universitet. Boken motiverar behovet av Lean, berättar om historien och sedan bryter upp de komponenter som Lean definieras utifrån; principer, standardisering, förbättringsarbete och värdeflöden. Boken avslutas med att problematisera målstyrning och tankar som går inför ett inriktningsbeslut. I ett appendix ges ett axplock av Lean-metoder. Boken, tycker jag, kan läsas från pärm till pärm eller som ett uppslagsverk. Även om den är lite tunn om det ska ses som ett uppslagsverk. Jag tycker att Ny verktygslåda för Lean: för snabbt och flexibelt flöde av John Bicheno (utgiven av Revere AB) är snäppet vassare. Syftet med boken, enligt författarna, är att ta en mindre teknisk diskussion kring verktyg och metoder, ta större utgångspunkt från vad Lean egentligen innebär för dem. På så sätt undvika att använda dessa Lean-metoder osystematiskt och i projekt eller kampanjform när det handlar om långsikt förändring. Detta görs ur ett tillverkningsperspektiv, men kan tillämpas på administrativa processer eftersom båda förädla produkter/tjänster/information för att möta en överenskommen specifikation.  Boken bygger på forskning och praktisk tillämpning. Jag sympatiserar med författarnas utgångspunkt i deras egen definition av Lean, då jag själv försökt på detta bland annat i en youtube presentation (http://youtu.be/y9p9c7kfqUw). För det är verkligen så att varje företag eller organisation måste bestämma sig själv hur deras ledningssystem, förändringsstyrning och förbättringsarbete ska se ut och vad den ska heta; Lean, Sex-sigma eller TQM. Därför är det så viktigt att börja gräva där man står. Det är också det som gör att företag, som redan infört ett Lean synsätt, vågar öppna sig och bjuda in till och med konkurrenter.  Dom vet att både organisation, kultur och kontext (eller kalla det omgivning) inte går att kopiera rakt av med copy-paste. Samtidigt så blir det svårt för författarna att beskriva sitt eget Lean då man utgår från andra beskrivningar, såsom det berömda Toyota-huset eller relationen mellan principer och metoder och hamnar nog, där många av oss hamnar, i den gängse definitionen av Lean. Jag tycker inte att detta gör boken sämre, men fortfarande så skulle jag inte vilja säga att det är en egen definition man gör utan snarare sammanställer flera olika kompletterande syner. Jag tycker att det blir lite svårt att veta, vad som är eget tyckande, vad som baseras på forskning eller vad som är erfarenheter, speciellt då man tryckt på att denna bok bygger på forskning. Enkel referenshantering med fotnoter hade kunnat hjälpa läsaren att sortera och kritiskt granska det författarna lägger fram. Boken passar bra, som en översikt och bland ett antal andra bland annat Detta är Lean : lösningen på effektivitetsparadoxen av Niklas Modig, Pär Åhlström (Inbunden - 2012 - Svenska - ISBN: 9789186797072) och The Toyota Way: - Lean för världsklass av Jeffrey K Liker (Inbunden-2009-Svenska- ISBN: 9789147089024). Det som boken inte klarar av är att kritiskt granska Lean; vilka nackdelar finns det med synsättet och fördjupa diskussionen. Fördjupningen i diskussionen kunde kanske belysas och analyseras med hjälp av fallstudier eller gå ännu längre in i vilka mekanismer som ligger bakom framgångar med införande av Lean. Jag hade velat att författarna, utifrån sitt synsätt, utvecklade tankarna på förhållandet mellan ledning och medarbetare (top-down, down-top), där vi ofta väljer att ställa chefer vid sidan av detaljerna och fokusera på resultatet snarare än dyka ner i skiten. Det är nästan fult ibland att vilja diskutera detaljer bland ledning och topp-ledning. Men också hur de som är operativa måste lyfta blicken och inse att arbetet handlar inte bara om att utföra utan att både producera och utveckla. Båda sakerna berör författarna men inte samspelet eller dynamiken på ett sätt som de skulle ha kunnat göra. Jag rekommenderar boken till de som har börjat resan, men också för de som arbetat ett tag för att få en bra översikt. Speciellt som illustrationerna i boken är väldigt bra och förklarande. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bokrecension-lean-–-goer-avvikelser-till-framgaang/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/bokrecension-lean-–-goer-avvikelser-till-framgaang/ ons, 22 maj 2013 09:00:00 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/har-lean-som-begrepp-kommit-till-vaegens-slut/ När det gäller artikeln (http://www.nyteknik.se/nyheter/it_telekom/internet/article3691286.ece), som är intressant och beskriver egentligen en avhandling från Chalmers av Stiebner, så undrar jag om den kunde ha hetat Toyota Ute - Google Inne istället? Förmodligen inte, eftersom Toyota är i många avseende ett innovativt företag både när det gäller produktinnovationer (hybrider) och processinnovationer och då hade jämförelsen inte fått samma bekräftelse av läsaren. Av samma anledning blir det konstigt när artikeln jämför Lean, som är en förändringsmodell, en tanke och en bunt metoder (Jag har beskrivit de i inlägget: Mitt Lean) med en organisation eller företag som Google är. Google är väl ingen modell för hur man ska bedriva innovationsarbetet? Däremot kan Google agera som en modell eller instans för en sådan modell eller teori. Samtidigt vet vi inte om den modellen fungerar i andra sammanhang, kontext, då det är endast ett case och vi vet egentligen inte vilka faktorer som gör både Google innovativt och framgångsrikt. Däremot noterar jag också vissa saker som jag tycker beskriver Lean (och Toyota) på ett bra sätt: “Enligt Steibers avhandling angav nästan alla som intervjuats på Google att den starka företagskulturen och fokuseringen på personalen som de viktigaste faktorerna för förmågan till nytänkande.”: Både Toyota och andra företag som lyckats med förändringsarbetet och Lean som modell beskriver vikten av en stark företagskultur. Fokusering på personal är också en grundsten, med sitt ursprung från efterkrigstiden i japan där en livslång anställning gjorde att människor inte kunde betraktas som utbytbara resurser, som ofta var tankemodellen i massindustrin i Amerika, utan de skulle hålla hela livet. Förmåga till nytänkande är också central när vi arbetar med kaizen och försöker hitta processinnovationer, men helt rätt innanför de ramar. När man ska gå utanför ramarna så är det Kaikaku som gäller.  “Lika viktigt som företagskulturen är fokuseringen på att få tag i rätt personer. ”Den typ av folk du rekryterar påverkar företagets förmåga till innovation”, som en av de intervjuade säger i avhandlingen.”. Den här synen är väl inte lika förhärskande inom Lean då den antyder att man ska ständigt hitta nya personer som kan tillföra nytt tänkande. Det finns givetvis en risk med denna syn på google om människor hela tiden pressas till att ligga på för att inte förlora sitt jobb till en ny rekryt. Rätt person på rätt plats, men också rotation för att lära sig andra arbeten och att chefer rekryteras inifrån för att stärka kulturen är ofta hur företag med stark Lean kultur arbetar. Det finns givetvis en risk med detta med att man inte får in nya influenser, men är snarare att betrakta som en organisationsbegränsning än en tankemodell eller princip. Jag ser också att det finns kombinationer av detta som kan vara intressant. Google-modellen (som inte får nåt namn i artikeln) är mer öppen för omvärldens intryck och att den anställde arbetar utanför standard, medan Lean hittar flexibilitet och innovation i standardisering. Som sagt var artikeln är intressant men jag blir väldigt oroad när jag ser några av kommentarerna till artikeln ------------------------------------------------- Gigantiskt misslyckat Lean-projekt! Det kanske bästa exemplet på att Lean inte fungerar är resultatet av införandet av Lean på Migrationsverket. Vi kan alla se dess konsekvenser i samhället och Lean-projektet beskrivs inifrån i Merit Wagers bok ”Inte svart eller vitt utan svart och vitt : miggor berättar” som kom ut förra året. Martin 20130510, 21:19  Lean en overhead kostnad som smutsat ned Landstingen!!! Astronomiska kostnader dränker Landstingen med japansk skit typ Lean. Vi vill ha människor som kan tänka fritt och förmåga att utvecklas, därför bör Lean förpassas dit det hör hemma nämligen i papperskorgen. Overhead kostnad 2130510, 15:44 ----------------------------- Där jag inser att dessa organisationer kan ha bränt uttrycket Lean hos sig. Kommentarerna gör också att det blir ett antal värderingar och attribut kopplat till Lean; där den modellen står för en utsugning av personal och dränering av kreativt. Jag blir ledsen när jag läser människornas kommentarer; vilken fruktansvärd situation de har hamnat där de känner sig så manipulerade av sin arbetsgivare. Det i sig har inget med tankemodellen att göra. Om det är så illa som de här kommentarerna ger uttryck för så undrar jag vilken människosyn de här organisationerna har och frågan blir om den synen kom med Lean eller om den fanns där innan. Jag inser att Lean har kommit till slutet på sin resa som begrepp. Efter en tid av missuppfattningar, tolkningar och urvattning av begreppet är det dags att lämna det och vara mer specifik i varje situation. Frågan är bara vilket begrepp som kan användas, som kan täcka både översikten (idén, konceptet, tankemodellen) och metoder (JIT, 5S, SMED) utan att ha med sig den ryggsäck som begreppet uppenbarligen har. Organisationer kommer att i större utsträckning använda begrepp, som vår metod eller vårt verksamhetssystem, ungefär som Scania Production System, The Boliden Way eller Finstandard.  Frågan är bara vad vi ska kunna använda när vi generaliserar begreppet eller synsättet och om det behövs göras? <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/har-lean-som-begrepp-kommit-till-vaegens-slut/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/har-lean-som-begrepp-kommit-till-vaegens-slut/ tis, 21 maj 2013 00:58:00 1188 http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/mitt-lean/ Det har diskuterats mycket om Lean produktion i näringsliv, akademi och offentlig verksamhet. Ibland med okritiska och naiva ögon. För det mesta med en god vilja. Jag använder mig av tankemodellen Lean både i min forskning men också i näringslivet. Därför har jag försökt samla mina tankar kring Lean i det som jag kallar mitt Lean. Själv har jag haft ett problematiskt förhållande till Lean. Jag började med kvalitetsarbete i mitten på nittiotalet och tyckte att de värderingar som fanns där gav uttryck för hur jag tror att man ska leda och organisera ett företag. Mitt stora problem var att jag började på ett It-företag som tillverkade bland annat planeringssystem både för tillverkning och för projektledning. Det i sin tur baserade sig ofta upplagt ofta som ett tryckande system. Tryckande blev min tankemodell under en period. Jag hade det jättejobbigt att tänka om, men när jag väl kommit över det på Scania så blev jag lite av en Lean fanatiker. Jag läste allt som fanns att läsa, drev användargrupper och jobbade efter principerna. Detta gjorde jag även sedan på Englundshus. Vi byggde snabbt upp ett ledningssystem baserat på Lean vilket lyfte produktionen, men gav också en snabb signal vid finanskrisen 2008 vilket gjorde att vi hann säga upp personal, leverera samtliga pågående projekt och gjorde att företaget överlevde. Sista arbetsdagen var den 23 december med en personalfest dagen innan och det utan att jag fick stryk. Jag trodde stenhårt på Lean. När jag sedan kom till akademin insåg jag ganska snabbt, men motvilligt, att detta var ett praktiskt system utan någon riktig teoretisk grund. Det gjorde att jag ville kasta av mig prefixet ”lean-jarkko” och motarbetade och tog avstånd från lean för att sedan till slut acceptera för vad det är och återigen kasta mig in detta med liv och lust. När jag säger ’acceptera för vad det är’ så är det verkligen så. Acceptera att det inte är en universalmedicin även om det finns allmänna metoder som går att tillämpa i vilken verksamhet som helst. Däremot måste tillämpningen anpassas för den organisation man befinner sig i och därför, de som vet detta, Lindbäcks, Scania och Toyota kan de bjuda på att folk kommer och tittar och berätta öppet om sina metoder, eftersom de vet att det inte går att kopiera tillämpningen. För mig är Lean en management-filosofi som syftar till att styra en verksamhet på lång sikt och nå sina mål. Hederlig Svensk produktionsteknik har jag kallat det. Ibland får jag svaret från studenter att det är ju självklart med exempelvis värderingar som ’kunden i centrum’. Att något är ”självklart” innebär för mig att det är intuitivt vilket jag ser som ett gott betyg till tankemodellen. Därför kallar jag det för systematiskt sunt bondförnuft. Om man tar hjälp från dem som arbetar daglig dags, de med bondförnuftet, med att skapa mervärde för kunderna så kommer det att öka delaktighet och engagemang i deras arbete. Samtidigt är de också de som möter kunden och borde vara de som är bäst på att lösa problemen. De måste bara få mandaten att lösa kundens behov, vilket de inte ofta har i organisationer, Däremot kan vårt förnuft lura oss ibland och det är lätt för oss att förlita oss på falsk bevisföring och därför behövs det vetenskapligt tänkande. Ta exemplet med Aloe Vera: jag brände mig när jag solade på ett tak i Italien på min bröllopsresa. Jag var röd som en kräfta och det gjorde fruktansvärt ont. Min fru hade hört att Aloe Vera skulle fungera. Hon köpte en tub med sådan kräm som jag la över mig på den tredje dagen. Klådan och det röda försvann. Det hade varit lätt för mig att säga att Aloe Vera som hjälpte mot solbränna men samtidigt så vet jag det inte egentligen. Var det Aloe Vera, hade vilken kräm som helst hjälpt eller var det rent tiden som gått som gjorde att hettan, klådan och smärtan försvann? Vi människor har ju en unik förmåga att se mönster, där de inte alltid finns. Orsak-verkan samband är inte alltid så lätt att urskilja. Därför behövs systematik. Det systematiska ser jag som ’vetenskapligt tänkande’, dvs. att det är en mental modell eller arbetssätt för att hitta, verifiera och beskriva orsakssamband och föreslå nya förbättrade metoder. Det är precis det som vetenskapen handlar om. I Lean använder vi oss av det för att hitta, analysera och eliminera avvikelser. Lean är också en förändringsmodell, dvs. hur vi ska skapa en förändringsprocess i företaget som inte är beroende av enskilda Vd:ar och chefer, utan en syn som överlever kvartalsrapporteringen genom att bygga in engagemang, vetenskaplig syn och fokusera på det viktiga: att skapa värde för kunden. Förändringsmodellen bygger också på korta och överskådliga steg istället för stora hopp i utveckling. Det är också en samling praktiska metoder som utvecklats med tiden, där det kanske inte alltid finns evidens i form av vetenskapligt genomförda försök och utfall, på samma sätt som stora delar av sjukvården fungerar baserat på en kumulativ kunskapsbank. Det betyder inte att man inte ska ifrågasätta och testa. Tvärtom. Det ska ifrågasättas och testas men tills motsatsen bevisats så standard. Dessutom är dessa metoder ganska allmänna. Metoderna syftar till att skapa största möjliga värde med minsta möjliga resurser genom att eliminera ”slöseri”. Glöm nu inte att eliminering i sig inte skapar kundvärde utan är ett medel för att nå syftet: kundvärde. Lean är alltså en förändringsmodell som består av systematiskt sunt bondförnuft baserat på vetenskapligt tänkande och därtill tillhörande metoder. Svårare än så är det inte. <link>http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/mitt-lean/</link> http://www.jarkkoerikshammar.se/blogg/posts/2013/mitt-lean/ tis, 07 maj 2013 00:00:00