Bokrecension: Ledarskap - 200 råd

Bokrecension: Ledarskap - 200 råd

En bokrecension om Ledarskap – 200 råd av Percy Barnevik, ISBN: 978-91-523-1883-6, häftad (Pris: 327 kr på bokus.com).

Alla vi som studerat eller arbetat under 80- eller 90-talet har ett förhållande till Percy Barnevik. En hyllad företagsledare, en Zlatan för oss i företagsvärlden, omskriven i Times och Forbes. Utnämnd till bästa ledare i världen. Detta under en period när globalisering slog igenom ordentligt på den breda fronten. Percys framgångssaga signalerade om att det var möjligt för oss alla att lyckas, inte bara i Sverige, utan i världen. Sedan nedtagen på jorden i samband med pensionsskandalen på ABB i början av 2000-talet och nu tillbaka med välgörenhet med bland annat Hand-in-hand. Jag har själv donerat pengar till hand-in-hand och kan därmed vara färgad i mina åsikter, dessutom påminde min gamla lärare i kvalitet, Professor Bengt Klefsjö, otroligt mycket om Percy rent utseendemässigt på den tiden. Bara en sån sak!

Boken är egentligen en utveckling av de punkter, eller goda råd, som Percy, skriv i slutet av sin självbiografi ”Jag vill förändra världen”. Min första tanke är att han vill krama ur en till managementbok och kunna tjäna mer pengar på det. En sådan där managementbok som finns på alla flygplatser och som alla köper bara för att ha ifall det finns tid över på flyget – en bestseller alltså. Å andra sidan så verkar Percy vara ärlig i sitt uppsåt med att överskott ska gå till välgörenhet, så jag släpper den misstänksamheten och kastar mig över boken.

Boken är indelad i en beskrivning av själva Ledarrollen, Genomförande (execution), Att leda förändring, Organisation, Personlig effektivitet; Controlling, budget, planer och mål; Strategi; Anställning, avsked; Personalutveckling, rekrytering; Kriser, risker och varningssignaler, Företagsförvärv, Kommunikation; Kunder och säljare; Forskning och utveckling, IT-frågor, vissa personalkategorier; Inga suboptimeringar, små huvudkontor; Amerikaner, kineser, östeuropéer; Socialt ansvar i utvecklingsländer, Olika egenskaper, Ägande och ägarkontroll och sist slask kapitlet Övrigt.

Bara indelningen gör det lätt att använda som en uppslagsbok, både för den erfarne och den nya chefen. Råden är givetvis handfasta och konkreta utan att gå in på hur. Det går givetvis inte att gå in på ”hur” eftersom ”hur” måste lösas i varje situation. Egentligen är detta hemligheten med alla management- och Lean-böcker. Man kan avslöja allt utan att för den skull gå in på hur och därför kan ingen någonsin kopiera ett framgångsrecept. Därigenom blir man inte speciellt transparent egentligen. Men det ligger i naturen i den här kategorin av böcker. På samma sätt som alla på en teater låtsas att den fjärde väggen inte finns – låtsas vi att boken kommer att lära oss hur. Fast vi vet bättre. Det är en tyst överenskommelse. Därför är det svårt att förhålla mig kritiskt granskande till boken. Det är ju endast en samling anekdoter, som jag själv också tycker fungerar bra, men utan någon egentligt bevisvärde.

Däremot är råden just handfasta och jag tycker att kapitlen påminner mig om det som är viktigt i ett företaget i slutändan. Sälj det kunderna behöver, tillverka det så effektivt som möjligt och håll koll på kassaflödet. Jag njuter av kapitlen ”Controlling, budget, planer och mål”, ”kunder och säljare” samt ”huvudkontor – ska vara små”. Bläddra igenom dessa om du inet hinner med annat.

Min rekommendation blir bläddra (låna gärna på bibliotek) eller köp på flygplatsen nästa gång du mellanlandar.

0 Kommentarer
Bokrecension: The Year Without Pants

Bokrecension: The Year Without Pants

En bokrecension av The year without pants: Wordpress.com and the future of work (Svensk titel: ej utgiven på svenska) av Scott Berkun, ISBN: 978-1-118-66063-8, Inbunden (Pris: $16,93 på Amazon.com, 145 kr på adlibris.se).

Jag har följt Scott Berkun under några år både som författare och twittrare. Till och med min hemsida är inspirerad av hans (här). Jag har också tidigare recenserat en av hans böcker (här). Det kan därför hända att jag är lite partisk. Ha detta i åtanke.

Boken kan läsas ur tre perspektiv. Det första perspektivet är hur Wordpress.com som bolag är organiserat och hur det framgångsrika företaget utvecklar plattform för webb-kommunikation. Från början var Wordpress främst ett verktyg för bloggare men har utvecklats med tiden och är idag den marknadsdominerande applikationen. Det andra perspektivet är en beskrivning av en företagskultur och visar ett exempel på hur man kan arbeta med att skapa en stark företagskultur. Det tredje perspektivet är hur framtidens arbete kan se ut, främst för tjänsteproducenter, där arbetskraften finns globalt och det är inte lika viktigt att ha ett faktiskt kontor eller fast geografisk plats. Eftersom de flesta företag, även de som tillverkar produkter, har en hel del tjänsteproduktion (produktutveckling, marknadsföring, ekonomi, stabsfunktioner) så handlar det egentligen om alla företag. Bokens titel syftar också till det sistnämnda perspektivet. Om man inte är på ett kontor med andra så kan man ju lika gärna arbeta utan byxor.

Den som är i IT-branschen, men även för andra, är boken en intressant betraktelse över Wordpress (egentligen Automattic Inc.) organisation. Arbetsgrupperna är ofta inte fler än fem personer och det finns ingen tydlig struktur på vad gruppen ska prioritera eller om den ska arbeta med nyutveckling eller underhåll (vilket leder till att de flesta arbetar med nyutveckling). De centrala IT-verktygen och möjliggörare för distribuerat arbete är chatten (e-mail används i princip inte internt), där chatt-historiken är sökbar och transparent för alla och ett bloggverktyg där alla på företaget arbetar med frågor och svar (också sökbar och transparent). Grupperna är själva ansvariga (i alla fall delvis) för underhåll och support för de funktioner som utvecklats. Denna organisation innebär ibland dubbelarbete (vilket förekommer även om man är organiserat traditionellt) och att två grupper utvecklar samma sak. Men det bryr sig inte ledningen om utan uppmuntrar grupperna att jobba vidare. Idén är inte ny; redan i boken In search of Excellence av Tom Peters och Bob Waterman (1982), liksom Lee Iacocca (1984) i Iacocca: An Autobography, beskrev nyttan av att ha internkonkurrens. Istället för att försöka organisera för att förhindra internkonkurrens så lät man det blomstra och belönade sedan den som lyckades.

Berkun gör också en bra beskrivning av en longitudinell (det vill säga att den följer en utveckling över tiden) fallstudie som skulle göra många av mina forskarkollegor och mig avundsjuka, både med hänsyn till läsbarhet och tillgång till data från ett sådant företag. Det är en bra beskrivning med bilder och ord, som varvas med egna tankar och analyser av situationer. Själva hantverket i beskrivningen ger en bra känsla av vad som pågår på Automattic och ger läsaren möjlighet att själv göra en analys parallellt med Berkuns analys. Precis som en fallstudie skall vara.

Det enda är att jag saknar att Berkun kunde utveckla sina tankar kring organisationen av ett tjänsteproducerande företag lite mer. Han har två kapitel (Future of Work, Part I och Part II) som är en sammanställning av analys och reflektioner hur företag kan tänkas komma att organisera sig i framtiden. Detta blir då lite mer spekulativt men inte så förankrat i den fallstudie som han beskriver utan mer generella betraktelser. Det innebär att den gedigna beskrivningen inte stöder dessa spekulationer riktigt tydligt och det blir nästan som en reklampaus för bra idéer som Berkun samlat på sig, snarare en riktig analys. Även om Berkun själv skriver att de som siar om framtiden oftast har fel hade det varit givande att få sådana tankar från honom.

Min rekommendation blir Läs (men låna gärna på bibliotek).

0 Kommentarer
Bokrecension: David and Goliath

Bokrecension: David and Goliath

En bokrecension av David and Goliath: Underdogs, Misfits, and the Art of Battling Giants (Svensk titel: David och Goliat, kommer troligen i början av 2014) av Malcolm Gladwell, ISBN: 978-0-316-20436-1, Inbunden (Pris: $15,95 på Amazon.com).

Malcolm Gladwells senaste bok och förväntningarna var skyhöga när jag dök in i den (De andra Gladwell recensionerna hittar du här, här och här). Idén med den här boken är att vända på tanken om nackdelar och hinder. Kort sagt innebär det att människor som tidigt får uppleva motgångar gör att de stärks av detta. Gladwell visar detta, genom att beskriva några case; hur människor som har dyslexi, tappat en förälder tidigt eller tillhör en förtryckt minoritet, är tvungen att utnyttja sina styrkor, minimera effekten av hindren och därigenom blir rustade på ett sådant sätt att de har en konkurrensfördel gentemot andra i samhället.

Boken inleds med att på ett spännande och för mig ett nytt sätt beskriva den kända kampen mellan David och Goliat. Ett sätt som får mig att förstå att det inte egentligen fanns någon annan rimlig utgång än att David skulle vinna. David använde sina svagheter som styrkor, vilket gjorde att Goliats uppenbara styrkor blev hans fall. Som vanligt har Gladwell ett par argument som stödjer huvudtesen: fördelar med nackdelar, teorin om eftertraktad svårighet och maktens begränsningar.

Fördelen med nackdelen är beskrivet med exemplet David och Goliat, men också hur genom att ständigt ifrågasätta regler så kan du ändra spelplanen. Detta visar Gladwell genom beskriva om en kille från Pakistan som ska coacha sin dotters basketlag, som bestämmer sig att göra det utan att skrika åt barnen en enda gång. Han inser snabbt att dessa tjejer, som aldrig har spelat basket, inte kommer att ha en chans om de spelar som de andra. Därför tränar han deras syreupptagning och de börjar spela offensiv checkning och på det sättet hindra motståndaren att komma på deras planhalva, istället för att vandra tillbaka efter ett mål som är brukligt. Detta sätt gör att de vinner och gör de andra rasande eftersom så ska man ju inte spela egentligen. Vidare visar Gladwell på att det inte är antalet elever i en klass (till en viss gräns) som avgör studieresultat. Det är hängivenheten hos de som är lärare och deras vilja att göra något mer. Det verkar faktiskt vara så att efter en vis stund så har det motsatt effekt att minska på klasser. Det sista exemplet är att det är bättre att vara en stor fisk i en liten dam än liten fisk i den stor damm. Det visar han genom att de som bildat sig vidare (Harvard respektive mindre renommerade, men inte dåliga skolor) där den nedre kvartilen (rent IQ mässigt) på Harvard har samma poäng som övre kvartilen i mindre kända skolor, men att dessa presterar sämre (rent vetenskapligt) än de från andra skolorna. Det verkar bero på att man jämför sig med andra i sin omgivning. Därför känner sig de som är sämst på Harvard sig dåliga och de som är bäst på andra skolor duktiga.

Teorin on eftertraktad svårighet visar han på ett antal människor som trots svårigheter lyckas. Svårigheten kan vara dyslexi, eller att de tappat ena föräldern tidigt, eller på andra sätt fått utså saker som inget barn ska behöva utstå, samt att de som är ständigt förtyckta, exempelvis afroamerikaner i USA. Dessa människor har kämpat och lyckats ta sig vidare. Men även om de har lycktas så vill de ändå inte att sina barn ska få samma problem. Detta blir en paradox, för deras barn när deras föräldrar klättrat så högt i samhällsstegen och anses vara lyckade kommer inte att få någon morot att kämpa och kommer därför heller inte troligen att lyckas mer än genomsnittet. Å andra sidan behöver de kanske inte det heller. Detta påminner om det som min karatetränare brukade säga: "Det som inte dödar - härdar". Gladwell menar också at talangfulla barn kommer från bra hem, genier kommer från svåra förhållanden. Jag vill också lyfta fram kapitlet om “rörelsen” där jag, som kanske många andra, trott att alla afroamerikaner var med och kämpade för deras rättigheter. Så var det riktigt inte utan, genom list och smarta strategier och lite fuffens lyckades rörelsen för afroamerikaneras lika rättigheter att skapa oro och låta överheten ta till maktmedel. Denna maktdemonstration spred sig via massmedia till amerikanska medelklasshem och tillräckligt många insåg att segregering inte kan fortgå i landet.

Detta knyter an till det sista argumentet att makten har endast verkan om vi accepterar det. Om människorna inte accepterar överhögheten och vägrar ge makten, kommer våldsverkaren att tappa den. Makt kan bara förtrycka till en viss gräns innan det vänder. Och när vändingen kommer går det inte att stoppa.

Boken är intressant ut många perspektiv. Men det som kanske Malcolm inte lyfter fram riktigt tydligt, även om han nämner det, är att det krävs en viss nivå av utbildning för att lyckas (i jämförelsen mellan Harvard och inte-fullt-så-bra skolor) och att det är faktiskt 9 av 10 som tappar en förälder, eller som har dyslexi som inte lyckas och hamnar på fel vägar. Det gör också att trovärdigheten för tesen faller lite grann. Däremot om man tar tesen för att fundera på hur det kommer sig att så många växer fram trots svårigheter, speciellt genier, så är det givetvis en intressant tankemodell.

Min rekommendation blir definitivt läs (men låna gärna på bibliotek)!

0 Kommentarer
Bokrecension: Blink - Den intuitiva intelligensen

Bokrecension: Blink - Den intuitiva intelligensen

En bokrecension av Blink - Den intuitiva intelligensen (originaltitel: Blink. The Power of Thinking without Thinking) av Malcolm Gladwell , ISBN: 978-91-7263-803-7, inbunden, 2006, Nordstedts Pocket, Stockholm. Slutsåld på förlaget men finns som engelsk version i pocket för 76 kronor inklusive moms på bokus.com

Malcolm Gladwells andra hyllade bok driver tesen om att människan inte är en så rationell beslutsfattare som vi verkar tro och hoppas. Boken var nog mer kontroversiell för tio år sedan, medan vi nu mer tycks medge att våra beslut inte alltid är så rationella som vi vill.

Gladwell bygger upp argument kring vår förmåga att fatta beslut på intuition, så kallad magkänsla, och menar att första intrycket faktiskt kan vara helt rätt. Han lyfter också upp frågorna när kan vi lita på vår intuition och när bör vi förlita oss på annan sorts beslutsfattande. Slutligen menar han att det går att lära sig tolka och behärska sina snabbomdömen och första intryck.

Det första steget om att vi bör och kan lita på vår intuition är genom att förstå ett begrepp som Gladwell kallar thin slicing (vilket översatts till "skära i tunna skivor") vilket innebär att du som människa kan skapa en helhetsbedömning med hjälp av några få mätpunkter. Ungefär som när man var liten och fick ett pysselboksblad där det fanns numrerade punkter från 1-20 och när man drog pennan från 1-20 så dök det upp en bil, elefant eller något annat. Så småningom lärde man sig att se helheten utan att dra strecken med pennan. Detta exemplifierar han genom att en tennistränare kunde förutse dubbelfel väldigt snabbt. Detta för att han troligen tittar på ett par nyckelpunkter (hans öga vandrar på ett antal punkter vilket gör det möjligt att förutsäga nästa händelse). Vilket leder till en av slutsatserna i boken. Träning, systematisk katalogisering av kunskap och erfarenhet bildar expertis som gör att intuition blir mer tillförlitligt än om ett otränat öga försöker se dubbelfel (de kommer att förmodligen ha samma utdelning som att kasta mynt).

Exemplet med gissning visar också svagheten med intuition: om vi inte har expertis så finns det en stor risk att vi kommer att bedöma med grundval på fördomar och förutfattade meningar. Det belyser Gladwell exempelvis genom att beskriva hur kvinnliga musiker kommit med i orkester tack vare att provspelning utförts bakom ett skynke där utvärderare inte vetat kön förrän efteråt. Det kan också vara en tänkbar förklaring till överrepresentation av män i ledande befattningar i näringsliv, forskning och offentlig verksamhet.

En annan viktig aspekt av thin slicing är att det är erfarenheten som avgör om man kan fatta korrekta beslut, inte mängden av information vid beslutsfattandet. Det kan vara till och med så att om man ökar mängden information vi beslutsfattandet så kommer det inte att hjälpa beslutfattaren. Därför kan strukturella modeller (checklistor, excelark) bara öka andelen information men om du inte kan välja informationen så kommer det inte att hjälpa dig (Detta har några kollegor till mig, Erika Hedgren, Susanne Engström och Lars Stehn skrivit om i sin forskning där de menar att innovation kan hämmas om man inte tar hänsyn till det man inte vet - det hittar du bland annat här, här och här). Speciellt om vi ställs inför en ny situation där vår motspelare agerar på ett sätt som vi inte väntat oss, då blir det strukturella beslutsstöden sämre än intuitionen enligt Gladwell. 

Gladwell bygger upp, som vanligt argumentationen på ett bra sätt. Jag har till och med kommit att tycka om hans sätt att referera till andra studier, där han anger referensen, vilka resultat den studien har kommit fram till och hur det kan användas i det här perspektivet. På ett sätt som faktiskt många av oss forskare borde göra istället för att bara ange resultat, namn och år. Jag har haft problem med detta tidigare (recensionerna för Framgångsfaktor och tipping point). Som vanligt kan man kritisera texten för att enbart lyfta fram de exempel som stödjer tesen snarare än betraktat ett fenomen och sedan analysera utifrån det. Vi som läsare vet ju inte hur många exempel Gladwell förkastat innan han hitta de rätta casen. Det är ju inte forskning utan en populärvetenskaplig beskrivning av forskning så det är helt okej enligt mig. Om du kan bortse från det så blir min rekommendation att läsa (definitivt låna ej köpa) istället för att se på tv någon kväll, eftersom det är en roande bok och igenkänningsfaktorn är hög.

0 Kommentarer
Bokrecension: Framgångsfaktorn som skapar vinnarna

Bokrecension: Framgångsfaktorn som skapar vinnarna

En bokrecension av Framgångsfaktorn som skapar vinnarna (originaltitel: Outliers – The Story of Success) av Malcolm Gladwell , ISBN: 978-91-1-302195-9, inbunden, 2009, Falun. Slutsåld på förlaget men finns som pocket för 49 kronor inklusive moms på Adlibris.se

Jag har alltid varit nyfiken på vart de där talesättet om 10 000 timmarna, som krävs för att bli riktigt duktig på något, kommer ifrån. De flesta refererar till den här boken, av Malcolm Gladwell, som kom ut för något år sedan. Därför bestämde jag mig för att läsa den för att bilda mig en egen uppfattning, trots att den börjar bli gammal. Nu visar det sig att originalreferenserna (finns längst ner) är de som bör läsas och boken är mer en sammanfattning. Mer om det senare.

Syftet med den här boken är att ge en annan förklaringsmodell, än den vedertagna, på varför människor lyckas. Den vedertagna idén är att den enskilda personen genom visdom, kämparglöd och hårt arbete lyckas trots motgångar och att ofta kommer ur fattiga eller annars tuffa förhållanden; ”the american dream” kort och gott. Gladwells tes är att talang bara ger en liten bit av hela historien; de övriga är kopplat till både den kontext människan befinner sig i, kulturell bakgrund, viljan att lägga ner de timmar som krävs och tillfälligheter. Jag förstår att den här idén känns mer kontroversiell i USA än i Sverige, även om vi också tenderar att låta enskilda personer personifiera framgång. Det vore intressant att göra en analys enligt Gladwells modell på Ingvar Kamprad, Ruben Rausing, LM Ericsson, Niklas Zennström, Camilla Läckberg eller kanske rent av Astrid Lindgren. Vi, i Sverige, tenderar ändå att lyfta fram kollektivet på ett annat sätt; kollektiv i form av sammanhang och kulturell bakgrund.

De fyra faktorerna, i Gladwells modell, som stödjer talang är träning, kontext, kultur och tillfälligheter. Talang; menar han hjälper en viss bit på vägen, men att de flesta som når toppen ligger ganska nära varandra utan det är andra faktorer som avgör. En bra liknelse är längd på basketspelare; en basketspelare som är 1.98 är förmodligen bättre spelare än en som är 1.70 på grund av höjden på krogarna och spelets utformning. Men en spelare som är 1.99 är inte givetvis bättre än den som är 1.98. På samma sätt menar Gladwell att en som har IQ 140 inte nödvändigtvis kommer att lyckas bättre som vetenskapsman än den som har 130 eller rent av 120. De genetiska förutsättningarna bidrar till en viss nivå och sedan avtar de beroende givetvis på om det är basketspelare, jockey eller vetenskapsman. Det kräver olika förutsättningar. Däremot för att nå en viss nivå krävs en lägsta nivå av bollsinne, kognitiv förmåga eller något annat. Därefter är det träning, kontext, kultur och tillfälligheter som avgör.

Träning är att det helt enkelt krävs ett antal timmar för att bli riktigt bra på något, oavsett om det är att spela fotboll, fiol eller matematik. Kontext är det sammanhang som vi befinner oss i. Kort kan man säga att någon från ett I-land har förmodligen bättre möjligheter att nå framgång än någon inom ett u-land, inte för att vi är smartare, utan i vårt sammanhang kan fler få flera möjligheter till överlevanda, skolgång och arbete.  Kulturell bakgrund är hur vi ser på det här med att träna, hur vi värdesätter hårt arbete och hur man ska ta sig fram. Ett av exemplen som Gladwell tar upp är att risodling är direkt kopplat till hur mycket man jobbar med den, jämfört med veteodling som är mer beroende av andra faktorer (väder) än enbart antalet timmar som läggs ner. Detta skulle därför leda, enligt Gladwell, till en annan syn på arbete och fritid som skiljer öst och väst.Denna vilja att lägga ner de 10 000 timmar som krävs är alltså kulturellt betingat, eget intresse och ens föräldrars syn på arbete (vilket i sin tur ofta är kulturellt betingat). Den sista faktorn, menar Gladwell, är slumpen, eller tillfälligheter. Det vill säga att du ska vara född under en viss period för att ha möjlighet på att ta tillvara på tillfälligheter som erbjuds. Ett av exemplen är hockeyspelare (när på året man är född spelar roll vilken årskull och därmed andra fördelar jämfört med sina kompisar), datagenier och företagsledare där alla verkar vara födda på mitten av femtiotalet (Microsoft Gates, Googles Schmidt, m.fl.) och jämför man världens rikaste genom alla tider så verkar förvånansvärt många familje-rikedomar komma från mitten av 1840-talets Nordamerika.

Det största problemet med boken, som har en intressant tes, är inte att vissa bevis är rent anekdotiska och svepande. Som exemplet med datagenier, förmodligen är de flesta framgångsrika företagsledare på de största företagen födda ungefär vid samma tid (mitten på 50-talet) eftersom de rent karriärmässigt behöver den tiden för att ta sig fram. Problemet är inte detta eftersom det är populärvetenskapligt. Problemet är definitionen på framgång. Vad är framgång, hur ser vi på andras och vår egen framgång, eftersom den definitionen blir godtycklig (Steve Jobs ansågs inte riktigt framgångsrik av breda massan förrän iPhones segertåg)?  Eftersom definitionen blir godtycklig blir det också lätt att plocka fram exempel som motsvarar den definition som valts för boken. Abstraktionsnivån blir alltså godtycklig. På en övergripande nivån tycks tesen stämma. Men om framgång är att vara lycklig och nöjd med sig själv så är det något annat, däremot menar vi oftast just det som Gladwell pekar på; nobelpris, OS-medalj eller miljarder på banken och på den nivån stämmer tesen med de exempel som lyfts fram.

Oavsett det problemet, så känns detta som en bra sammanfattning och ett försök att förklara de vetenskapliga artiklarna för den breda allmänheten och framför allt sy ihop dem. När man gör en populärvetenskaplig tolkning kan man inte säga i varje mening, att denna forskning säger si eller menar så, men att det inte är helt säkert, för då skulle ingen icke-vetenskapsman orka läsa den.

Detta angreppssätt retar säkert många vetenskapsmän, vilka också kritiserat Gladwell, på samma sätt som de har kritiserat hans förmåga att ta resultat från olika forskningsfält och slå samman de på ett sätt som inte är brukbart inom forskningen. Gladwell bidrar till en förståelse av vår omvärld genom att generalisera resultat och sätta samband som kanske stämmer. Eller kanske inte.  Men i brist på annat så är det just en tänkbar möjlighet. Denna holistiska syn är ju svår för en vetenskapsman som är djupt rotad inom ett fält. Den är också svår att göra och därför borde de forskare vara tacksamma, även om Gladwell inte får till alla detaljer rätt.

Rekommendation bli att läsa (definitivt låna) och hinner du med enbart några sidor på någon en timmas flygning så välj kapitlet om regeln om 10000 timmarna och Matteus regeln.  Prova gärna också originalreferenserna om du får tag i dem. De ska jag göra.

Referenser från  Framgångsfaktorn som skapar vinnarna

Daniel J. Levitin. This is Your Brain in Music: The science of human Obsession (New York: Dutton, 2006), s.197

K. Anders Ericsson, Ralf Th Krampe och Clemens Tesch-Römer, “The Role of Deliberate Practice in Acquisition of Expert Performance”, Psychological Review 100, no. 3 (1993): 363-406.

Andrew Leonard, “BSD Unix Power to the People, from the code” 16 maj 2000 I Salon.

The Road to Excellence: The Acquisition of expert Performance in the Arts and Sciences, Sports and Games. Hillsdale, N.J,: Lawrence Erlbaum Associates, 1996), s 51-126.

0 Kommentarer
Bokrecension: Detta är Lean

Bokrecension: Detta är Lean

En bokrecension av Detta är Lean, av Niklas Modig och Pär Åhlström, ISBN: 978-91-86797-07-2, häftad, Stockholm School of Economics Institute of Research, Stockholm, 2012. 199 kr inklusive moms på bokus.

Detta är den andra upplaga och uppdaterade bok efter den engelska upplagan ”This is Lean – Resolving the Efficiency Paradox” enligt författarna. Syftet med boken, enligt författarna, är att beskriva Lean, hur en organisation blir Lean och bestämma när en organisation är Lean.

Det finns två bra saker i den här boken. Egentligen finns det två saker av världsklass i den här boken: För det första en uttömmande beskrivning av flödeseffektivitet (det vill säga hur snabbt som produkter och tjänster når kunden) och resurseffektivitet (det vill säga hur hög nyttjandegrad som en organisation har på sina resurser). För det andra en sortering av begreppen för Lean litteratur och koncept i värderingar, principer, metoder och verktyg och tillföra begreppet ”Lean-verksamhetsstrategi”.

Det sist nämnda, Lean-verksamhetsstrategi, är egentligen ett onödigt begrepp men eftersom detta är en ”Lean”-bok så antar jag att de måste använda det begreppet. Det som jag hade velat var att de skulle skriva är att verksamhetsstrategin måste anpassas till affärsstrategin. De kunde till och med ha till och med skrivit flödeseffektiv-verksamhetsstrategi ska vara anpassad till affärstrategin för att vara mer specifika. Nu tycker jag tyvärr att de faller lite i eget grepp när Modig & Åhlström kallar det Lean-verksamhetsstartegin och därigenom hamnar i läget där ”allt som är bra är Lean och Lean är allt som är bra”. Vilket för övrigt är ett bra citat och som jag avhandlat kort i texten ”Har Lean som begrepp kommit till vägens slut?”.

Jag är ändå så tacksam för att de skrivit den här boken, speciellt med tanke på begreppen flödeseffektivitet och resurseffektivitet. Det är ofta här diskussionerna hamnar i olika organisationer. Hur ska vi utforma våra processer för att uppnå våra mål? Svaret blir givetvis olika om organisationen vill uppnå flödes- eller resurseffektivitet och utgångspunkten blir ofta om vi tittar på kunden eller oss själva. Har vi utgångspunkt från kundens perspektiv och värde i tankarna (lågpris, kort ledtid, hög kvalitet, etc.) så kan valet bli olika men om vi utgår från oss själva blir svaret ofta resurseffektivitet.

Jag handleder precis ett examensarbete för ett byggföretag som ska värdera två olika typer väggar för montage i flerfamiljshus och et blir så tydligt att flexibilitet för att kunna ha hög nyttjandegrad på de arbetande resurserna (snickare, målare, rörmokare) prioriteras före en flödeseffektivitet på en byggarbetsplats. De icke-arbetande resurserna (lager) optimeras inte alls utan får binda kapital och förstöras och orsaka längre ledtid och därmed lägre flödeseffektivitet. Valet av vägg borde vara enkelt i ett flödeseffektivt perspektiv, men då är frågan hur verksamhetsstrategin ser ut obesvarad och kommer att visa sig när man väljer framtida arbetssätt.

 Författarna, tycker jag, lyckas beskriva vad Lean är hur ett flödesperspektiv men lyckas givetvis inte leverera något svar på frågorna när och hur en organisation blir Lean eftersom frågorna är felaktiga från början, speciellt med tanke på att Lean är ett så utspätt begrepp och betyder så många olika saker. Frågan är om man ens skulle ha spänt upp dessa två frågor från första början? Jag tycker också att referenshanteringen kunde ha varit mer stringent, även om den blir ”matnyttig” på det sättet Modig & Ålhström beskriver det i kapitlet referenser, för den som inte är van att jobba med andra källor.

Jag kan verkligen rekommendera att låna och läsa den, även om du redan läst första upplagan.

0 Kommentarer
Bokrecension: The Tipping Point - How Little things can make a big difference

Bokrecension: The Tipping Point - How Little things can make a big difference

The Tipping Point: How Little things can make a big difference, av Malcolm Gladwell, ISBN 978-0-349-11346-3, pocket, London. (79 kr inkl. moms på bokus.com).

Jag är kanske sist på bollen med att läsa denna bok, men då får det väl vara så. The tipping point, refererar till ett begrepp som myntades av sociologer i USA på 70-talet och syftar till att när ett medelklass område får inflyttning av en viss procent afro-amerikaner, säg 20% av populationen, så tenderar ut-flyttningen av företrädevis vita medelklass människor öka. Det verkar finnas en punkt när balansen tippas över.

Gladwell har utvecklat tankar kring hur sådana här sociala epidemier får en tipping point. Hur kommer det sig att Gangnam Style blir en sådan viral succé, hur kommer det sig att Foppa tofflor hamnar i var mans hem under en sommar? En sådan sociologisk epidemi har tre karaktäristiska drag enligt Gladwell; det är smittsamt, små orsaker kan få stora effekter, förändring sker inte sakta över tiden utan under en kort dramatisk period. I dagsläget har Gangnam style haft 1,6 miljarder visningar!

Vidare utvecklar Gladwell teorin om att det finns tre förändringsagenter i en sociologisk epidemi; Lagen om de få (Mavens, connectors, salesmen), vidhäftningsförmåga (the stickiness factos) och sammanhanget (the power of context).

Lagen om de få utvecklar Gladwell vidare är att det finns något som gör att det finns enskilda människor som gör att dessa saker får en snöbolls effekt och att dessa tre olika typer behövs. Det första kategorin är sådan som länkar (connectors) det vill säga människor som länkar ihop oss varandra med stora nätverk och cirklar. Väldigt social människor som kommer ihåg namn och ansikten. Den andra kategorin, Mavens, är människor som utforskar nya saker, testar och bygger upp en ackumulativ kunskapsbank; de vet var saker går att köpa, vem som har vad och var det billigaste eller mest prisvärda finns. Säljarna är de som sprider ordet vidare.

Vidhäftningsförmåga är att det finns sätt att presentera en ide eller en produkt på ett sådant sätt att det fastnar i vårt medvetande Det kan vara små förändringar som göra att detta blir riktigt vidhäftande. Gladwell menar också att dessa som lyckas skapa trender testar olika medvetna ändringar av budskapet för att få till maximal vidhäftning. Med sammanhang menar Gladwell att vi människor påverkas mycket mer av vår omgivning och det sammanhang vi befinner oss i än vad vi trott tidigare.

Boken har ett härligt tempo och man kan hela tiden se på sin egen omgivning för att få bekräftelse på det som Gladwell skriver. Boken radar fram exempel som passar in i Gladwells te, men ett problem med den här boken, liksom många andra av den här typen där man försöker se makroförklaringar till enskilda människors beteenden, är att det är för få exempel eller fallstudier. Enskilda exempel där enskilda personer får stå som exempel på hans modell (exempelvis connectors eller Mavens). Vi vet ju att människor är mer komplexa än så och flera av oss har ju förmodligen olika drag av dessa personlighetstyper. Men framför allt blir det för få exempel för att man ska kunna säga nåt säkert.

Det andra problemet är att det kan finnas, och förmodligen finns, andra faktorer som påverkar för att en sak ska bli en social-epidemi. Andra socioekonomiska faktorer, människors levnadsstandard, styrelseskick i landet, för att nämna några. Hur stor påverkan har dessa faktorer på en spridning. Exempelvis hur kommunicerar man i det området eller områdena. Gladwell tar bla ett exempel från Amerikanska frihetskriget där två mänrider och var sitt håll för att varna om britternas mobilisering, varav den ena lyckas få till en motståndsrörelse och den andra gör inte det. Det jag tänker hela tiden är på att kanske den andra red in i ett område som hade fler brittiska sympatisörer.

Det tredje och största problemet för mig, när jag läser boken är att jag har svårt med författare som okritiskt vandrar mellan olika forskningsfält, i det här fallet biologi/virologi och sociologi, mellan naturvetenskap och socialvetenskap, och antar att samma mekanismer finns mellan en spridning av ett virus (vidhäftningsförmåga) och ett socialt fenomen. Det tål att sägas att det kan funka bra som en analogi men vi kan inte anta sådana samband.

Oavsett så är detta en, välskriven, lättläst,  inspirerande och tänkvärd bok i dessa tider då, speciellt via sociala medier, YouTube, saker ibland får fäste och sprids som en löpeld. Jag tycker också att Gladwells tes på något sätt går att använda sig av i vardagen. Därför rekommenderar jag att låna den.

0 Kommentarer
Bokrecension: Mindfire: big ideas for curious minds.

Bokrecension: Mindfire: big ideas for curious minds.

En bokrecension av Mindfire: big ideas for curious minds. (ISBN:978-0-9838731-0-5, ISBN 9780983873112. 2012 Berkun Media, LLC) av Scott Berkun (Pris: $11.98 på amazon.com).

 

Jag läser en hel blogg-artiklar och tweets av Berkun och har kommit att gilla hans rättframma stil. Många intressanta tankar väcks när jag besöker hans webbsida www.scottberkun.com.


Därför väcks också en återkommande tanke när jag läser boken Mindfire: vad vill han säga med boken? Att det är ett antal intressanta tankar som samlat ihop som en tjänst för bloggläsaren (vilket jag tackar för) kan ju inte vara skälet att samla ihop essäerna? Bara för att artiklarna separat är intressanta innebär det inte att boken som helhet är det. Det kan finnas en anledning till att ingen redaktör ville ta detta projekt (så tolkar jag att han själv ger ut det; vilket han även gör en stor sak av i inledningen på boken) och det hade kanske varit lika bra att rekommendera ett antal artiklar hemsidan istället.

Oavsett så är boken bra resesällskap, även om det finns bättre, och man betar av den relativt snabbt på flyget mellan LLA och ARN. Favoriter är "Cult of busy", "How to be a free thinker", "Hating vs. Loving" och "Why smart people defend bad ideas". Har du inte mer tid så beta av dem i alla fall.

0 Kommentarer
Bokrecension: Lean – Gör avvikelser till framgång

Bokrecension: Lean – Gör avvikelser till framgång

Lean – Gör avvikelser till framgång (Inbunden-Svenska-2008-ISBN 978-91-633-2795-7) av Per Petersson, Ola Johansson, Martin Broman, Dan Blücher, Henric Alsterman (580 kr inkl. moms på bokus.com).

 

En bra och lättgreppbar sammanfattning av Lean som Petersson m.fl. har gjort för både etablerade utövare, de som är i början av resan och studenter på exempelvis universitet. Boken motiverar behovet av Lean, berättar om historien och sedan bryter upp de komponenter som Lean definieras utifrån; principer, standardisering, förbättringsarbete och värdeflöden. Boken avslutas med att problematisera målstyrning och tankar som går inför ett inriktningsbeslut. I ett appendix ges ett axplock av Lean-metoder. Boken, tycker jag, kan läsas från pärm till pärm eller som ett uppslagsverk. Även om den är lite tunn om det ska ses som ett uppslagsverk. Jag tycker att Ny verktygslåda för Lean: för snabbt och flexibelt flöde av John Bicheno (utgiven av Revere AB) är snäppet vassare.

Syftet med boken, enligt författarna, är att ta en mindre teknisk diskussion kring verktyg och metoder, ta större utgångspunkt från vad Lean egentligen innebär för dem. På så sätt undvika att använda dessa Lean-metoder osystematiskt och i projekt eller kampanjform när det handlar om långsikt förändring. Detta görs ur ett tillverkningsperspektiv, men kan tillämpas på administrativa processer eftersom båda förädla produkter/tjänster/information för att möta en överenskommen specifikation.  Boken bygger på forskning och praktisk tillämpning.

Jag sympatiserar med författarnas utgångspunkt i deras egen definition av Lean, då jag själv försökt på detta bland annat i en youtube presentation (http://youtu.be/y9p9c7kfqUw). För det är verkligen så att varje företag eller organisation måste bestämma sig själv hur deras ledningssystem, förändringsstyrning och förbättringsarbete ska se ut och vad den ska heta; Lean, Sex-sigma eller TQM. Därför är det så viktigt att börja gräva där man står. Det är också det som gör att företag, som redan infört ett Lean synsätt, vågar öppna sig och bjuda in till och med konkurrenter.  Dom vet att både organisation, kultur och kontext (eller kalla det omgivning) inte går att kopiera rakt av med copy-paste.

Samtidigt så blir det svårt för författarna att beskriva sitt eget Lean då man utgår från andra beskrivningar, såsom det berömda Toyota-huset eller relationen mellan principer och metoder och hamnar nog, där många av oss hamnar, i den gängse definitionen av Lean. Jag tycker inte att detta gör boken sämre, men fortfarande så skulle jag inte vilja säga att det är en egen definition man gör utan snarare sammanställer flera olika kompletterande syner. Jag tycker att det blir lite svårt att veta, vad som är eget tyckande, vad som baseras på forskning eller vad som är erfarenheter, speciellt då man tryckt på att denna bok bygger på forskning. Enkel referenshantering med fotnoter hade kunnat hjälpa läsaren att sortera och kritiskt granska det författarna lägger fram.

Boken passar bra, som en översikt och bland ett antal andra bland annat Detta är Lean : lösningen på effektivitetsparadoxen av Niklas Modig, Pär Åhlström (Inbunden - 2012 - Svenska - ISBN: 9789186797072) och The Toyota Way: - Lean för världsklass av Jeffrey K Liker (Inbunden-2009-Svenska- ISBN: 9789147089024). Det som boken inte klarar av är att kritiskt granska Lean; vilka nackdelar finns det med synsättet och fördjupa diskussionen. Fördjupningen i diskussionen kunde kanske belysas och analyseras med hjälp av fallstudier eller gå ännu längre in i vilka mekanismer som ligger bakom framgångar med införande av Lean. Jag hade velat att författarna, utifrån sitt synsätt, utvecklade tankarna på förhållandet mellan ledning och medarbetare (top-down, down-top), där vi ofta väljer att ställa chefer vid sidan av detaljerna och fokusera på resultatet snarare än dyka ner i skiten. Det är nästan fult ibland att vilja diskutera detaljer bland ledning och topp-ledning. Men också hur de som är operativa måste lyfta blicken och inse att arbetet handlar inte bara om att utföra utan att både producera och utveckla. Båda sakerna berör författarna men inte samspelet eller dynamiken på ett sätt som de skulle ha kunnat göra.

Jag rekommenderar boken till de som har börjat resan, men också för de som arbetat ett tag för att få en bra översikt. Speciellt som illustrationerna i boken är väldigt bra och förklarande.

0 Kommentarer
  • Förra
  • 1
  • Nästa