Ett nyårslöfte

Ett nyårslöfte

Ett nyårslöfte är att skriva bättre mejl. Nu tänker du, speciellt om du har jobbat nära mig, att jag borde lova att skriva färre mejl. Eller kanske skriva mail istället för att envisas med att använda ordet mejl.

Oavsett så handlar mejl, rapporter och brev om att kommunicera. Om vi vill kommunicera med vår omgivning ska vi göra det så enkelt som möjligt för mottagren att förstå oss. Det gäller förstås både i tal och skrift. Här är några tips som jag samlat på mig och lovar att tänka på under nästa år.

Jag ska använda korta meningar. Det är så lätta att tappa bort syftet med långa meningar. Det blir svårt för läsaren att fatta. För mig som inte har svenska som modersmål är det extra lätt att tappa bort sig.

Jag ska använda färre komma, semikolon, m.m. Tydligen är det så att vi stannar av vid läsandet och det stör rytmen. Samma sak gäller vid förkortingar som ABC (activity based costig), KSV (kostnad såld vara), FVL (färdig varulager) och så vidare. Det förenklar för skrivaren - inte för läsare.

Jag ska använda aktivt språk. Det gör jag enklast genom att använda pronomen. Det blir också tydligt vem som är avsändare (jag tycker), eller källa (vår projektgrupp).

Jag ska lyfta fram det jag vill ha sagt. Det ska jag göra genom att fet stil eller understrykningar i texten för att lyfta fram det jag vill ha sagt. Jag ska också använda punktlistor och numrerade listor. Punktlistorna ska också vara punktlistor. Inte stycken.

Till sist så lovar jag att använda stavningskontroll.

God fortsättning på det nya året!

Det finns mer att läsa om detta på harvard business review (här)

0 Kommentarer
Varför ska vi bygga stora trähus?

Varför ska vi bygga stora trähus?

Efter förra veckans sväng till politikens gråzoner är jag tillbaka till mina viktiga frågor. Jag har tidigare konstaterat att förtätning av städer är oundvikligt och viktigt. Det är rent en av pusselbitarna till ett hållbart samhälle. Om vi nu ska bygga höga hus i städer – hur kan vi göra det än mer hållbart ur ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt perspektiv?

Bilden tog jag från mitt hotellfönster i Umeå den 11 september.

I Sverige byggs 90 % av småhusen av trä, men flervåningshus byggs oftare i betong. Cirka 20 % av flerfamiljshus byggs i trä idag. De flesta av dessa är två eller tre våningar. När jag pratar om trähus så syftar jag till stommaterialet. Utsidan behöver inte vara av trä. Men varför ska vi bygga högre hus i trä? Det finns flera svar till frågan.

För det första är trä ett bättre alternativ ur miljösynpunkt. Det växer i skogen varje dag, till skillnad från stål som måste grävas upp ur gruvor eller cement som gräver kalkbrott. När vi väl grävt upp malmen så är den uppe. Den kan visserligen återvinnas, men det är likväl en ändlig resurs. Till skillnad från träd som inte är en ändlig resurs på det sättet. Cementtillverkning är dessutom en av de värsta CO2 bovarna. Vid förbränning av kalk behövs det energi och det släpps ut koldioxid. Cementen ligger precis efter energitillverkning och i samma härad som transporter och bilism (IPCC, global CO­­­2 emissions). Det är rent av så att träd binder koldioxid under sin livscykel tack vare fotosyntesen. Koldioxid är uppbundet i trädet tills vi förbränner det och släpper tillbaka kol i atmosfären.

För det andra är trä lätt (vikten) i jämförelse med dess styrka. Det vill säga att vi kan bygga relativt lätta konstruktioner med trä som blir lättare att tillverka, transportera och återvinna. Att vi kan bygga lätta konstruktioner blir en viktig fråga i förtätningen. Delvis kan vi göra påbyggnationer på redan existerande betongbyggnader då dessa klarar av att bära en eller två våningar i trä. Detta är otroligt viktigt i städer där marken är svåråtkomlig och dyr. Dessutom när vi har en bit mark som kan utvecklas mitt i stan vill vi minimera tiden för bygget (vi vill störa kollektivtrafik och boende så lite som möjligt). Det bästa sättet att göra det är att förtillverka utanför staden och sedan fraktas till arbetsplatsen. Därför lämpar sig trä väldigt bra för industriellt byggande (mer om det senare).

För det tredje så verkar människor må bättre av att bo i trähus. Enkäter som besvarats har visat att människor i träbyggnader, eller byggnader med väldigt mycket trä, verkar rent psykologiskt må bättre. Jag vet inte hur det är med den saken, jag kan tänka mig att dessa boende var redan positivt inställda till trä innan och har förstärkt i sin upplevelse. Detta forskningsresultat vore därför väldigt enkelt kolla med en blind studie. Jag vet att bland annat Linköpings Universitet är engagerat i ett sådant projekt och de ska bli kul att ta del av deras resultat.

För det fjärde så har vi svaren på tidigare tekniska osäkerheter. Brand är givetvis en het fråga (ursäkta ordvitsen). Eftersom jag inte talar om fasader utan stommaterial så är trä fördelaktigt. Vi vet idag exakt hur processen går till och hur lång tid det tar innan vi får en kollaps. Detta tack vare att det bildas en förbränd kolyta på trä som hindrar ytterligare syre att komma in och värmen förkolnar trädets struktur men en viss hastighet. Då blir det väldigt enkelt att beräkna och kontrollera förloppet. Akustikfrågor är däremot svårare i träbyggnader, eftersom det är just en lättare konstruktion men idag kan vi bygga till och med den näst högsta klassen. Fukt i träkonstruktioner är en annan viktig fråga, men den är lika viktig i alla byggprojekt. Däremot bör vi ha en mer kontrollerad process än traditionellt betongbygge. När det gäller underhåll så har det visat sig att trähus i Sverige har ingen nackdel när det gäller underhållskostnader jämför med hur med andra stommaterial (Kolla gärna in Erika Levanders undersökning här).

För mig är det solklart att vi ska bygga fler hus med trä som stommaterial. Vad tycker du?

0 Kommentarer
Det riktigt långa valet (eller varför jag inte kan rösta på SD)

Det riktigt långa valet (eller varför jag inte kan rösta på SD)

Vi går till val i Sverige. Vad var och en ska rösta på - är upp till var och en. Vad en tycker och rätten att uttrycka det är allas rätt. Däremot ska jag resonera fram till varför inte jag kan rösta på exempelvis SD och varför man bör ha ett långsiktigt perspektiv i sitt val.

Foto: David Monniaux

Riksdagspartierna skiljer sig ideologiskt åt en del, medan praktiskt politiskt inte speciellt lång ifrån varandra. Med det menar jag att om vi får en regering ledd av socialdemokrater eller en regering ledd av moderater blir det inte en speciellt stor skillnad i vardagen, inte i alla fall på kort sikt. Därför anser jag att valet bör baseras på mina mest grundläggande värderingar och det som är de allra viktigaste frågorna.

Om vi börjar med de grundläggande värderingarna så anser jag att alla människor är lika värda. Däremot hyser jag starkare känslor till de människor som jag antigen känner eller bunden via släktskap än totala främlingar. Men mina egna känslor för mina närmaste ska dock rimligtvis inte styra politiken. Om alla är lika värda, ska alla behandlas med lika stor respekt. Alla ska mötas av samma rättvisa oavsett om man betalar mycket skatt, lite skatt eller ingen skatt. Väldigt enkelt på ett plan, men svårt på ett annat baserat på resonemanget om personliga känslor och relationer ovan.

Jag ser också nationalstaten som en mänsklig konstruktion, det vill säga att det finns inga naturliga eller genetiska skillnader mellan oss människor som kommer från och lever i nationalstaten Sverige och de som inte gör det. Det finns ens inte några naturliga preferenser när det gäller språk, mat eller kultur baserat på det faktum att vi är mantalsskrivna i Sverige. Kulturella preferenser är ett kontinuum, det finns alltså inga tydliga gränser, inga ettor och nollor. Den som bor i Haparanda har mer kulturarv att dela med den som bor i Torneå än den i Malmö. På samma sätt som malmöiten delar mycket med köpenhamnaren och Göteborgaren med Norrmän. Att vi läser samma språk i skolan är en konsekvens av en medveten satsning om att få alla att ska känna sig som svenskar. Vi hade ju inte ens samma tid på klockan förrän för ungefär hundra år sedan. Nationalstaten är alltså ett relativt nytt begrepp och grundar sig på gränser som har förhandlats fram efter krig. Frågan är om det finns någon annan riktigt viktig sak som nationalstaten uppfyller förutom att skapa en tillräckligt stor enhet för att få samhällsfunktioner och eventuellt försvar att fungera.

Alltså om jag tycker att alla människor ska behandlas lika och att nationalstaten är en mänsklig konstruktion som inte egentligen betyder något. Då kan jag ju inte rösta på SD som menar att det finns ett egenvärde i nationalstaten och en, av dom, väldefinierad svenskhet. Jag kan inte tycka att jag som har haft turen, för det handlar ju bara om tur, att födas i Sverige ska vara mer värd än andra.

Okej då – om jag nu inte kan rösta på SD. Vad ska jag då välja? Eftersom enligt mitt resonemang spelar det ingen roll med de vardagliga praktiska frågorna i och med att det inte är någon väsentlig skillnad (i alla fall på kort sikt), då måste jag ju välja ett parti som söker svar på de riktigt viktiga frågorna. Då kan inte frågorna handla om jag får några hundra mer i månaden i plånboken, inte om vi ska bygga en järnväg för att bygga den, eller om vi ska ha lite mera kilometerskatt. Det är till och med visat att några hundralappar mer i månaden inte kommer göra att jag känner mig mer lycklig som människa, mer än de tre första månadslönerna (Läs gärna Michael Dahlens Nextopia, s 64-78). Sedan är jag lika olycklig eller lycklig som innan.

Jag har vridit och vänt på frågan och kommer alltid till samma slutsats att de viktigaste frågorna är de som handlar om mänsklighetens fortlevnad och egoistiskt nog mina barns framtid. Vilka faktorer är det då som påverkar mänsklighetens fortlevnad? De fyra enskilt viktigaste faktorerna är: krig, svält, sjukdomar och miljöförstöring. Alla dessa har påverkat så att civilisationer som vi känner till har gått under. Det har dock varit lokala företeelser (Påskön, azteker, osv, läs bland annat Jared Diamonds Undergång: civilisationers uppgång eller fall, 2005).

De två absolut viktigaste av dessa fyra faktorerna är fattigdom och miljöförstöring. Fattigdom leder till svält, krig om resurser, men också gör att resurser inte går att använda till exempel att bekämpa sjukdomar. Fattigdom leder också till ytterligare miljöförstöring. Dessutom för första gången i mänsklighetens historia står vi inför en utmaning med global miljöförstöring, som tidigare enbart hänt lokalt, och med all säkerhet med brist på mat och fattigdom som en av konsekvenserna. Samtidigt har vi resurser globalt som skulle kunna fördelas lite jämnare, samt att utvecklade samhällen föder mindre barn (läs blogginlägget om städer här) och orsakar därmed mindre fattigdom och lokal miljöförstöring (utvecklingsstadiet hittills har dock gett mer global miljöförstöring, vilket västvärlden och nu Kina visar).

Slutsatsen blir alltså att jag bör välja det parti som långsiktigt verkar för miljöns bästa och att bekämpa fattigdom. Hur ska det göras? Då måste man lyssna på respektive partis analys och plan för att hantera miljöförstöring för att sedan kunna göra det riktigt långa valet.

Det absolut viktigaste är dock att välja och sedan gå och rösta!

0 Kommentarer
Städer är framtiden

Städer är framtiden

Att hela Sverige ska leva är en slogan som används av många, speciellt nu under valtider. Det kan vara så, men människorna i Sverige verkar flytta närmare samhällsservice och en förtätning är ett faktum. Detta sker både i centralorter på landsbygden men definitivt i våra tillväxtorter. Om vi lyfter blicken från Sverige så är slutsatsen kanske att människor ska bo så lite som möjligt på landsbygden. Den mest hållbara lösningen är om vi koncentrerar boendet till städer.

Foto av @franklinvenezuela @Flickr: Vista de los Cerros de Caracas. Lugar: Municipio Libertador, Distrito Capital, Caracas, Venezuela.

Jag ändrade världsbil för ungefär tre år sedan; från att jag levt på myten om livet på landet, insåg jag att framtiden ligger i städerna. Det är av två anledningar. För det första finns det en möjlighet för oss människor att belasta jorden betydligt mindre när vi bor i städer. För det andra så blir vi rikare både ekonomiskt och själsligt som individer betraktat i städer. Missförstå mig inte. Jag älskar natur, öppna landskap och mjölkbönder - jag bor ju i Kalix. Min ståndpunkt är snarare en logisk konsekvens av ett resonemang som utgår från två utvecklingsfaser i städernas livscykel: Utvecklingsfasen och mognadsfasen.

Utvecklingsfasen illustreras för mig av kåkstäder. Vi kan alla tycka illa om kåkstäder eller rysa när vi ser skitiga barn i plåtskjul utanför megastäderna; Mexico city, new Delhi, Sao Paolo eller Shanghai. Dålig tillgång till vatten, el, mat och arbete. Varför tror du att människor dras till städer, vad är det som gör att man lämnar sitt liv på landsbygden och flyttar till en tillvaro som verkar så mörk? Delvis är det att man tvingas till det då farmen, jordlotten, kan endast mätta ett antal munnar och skulle man överstiga den så skulle fler svälta. Men det är många som väljer det av fri vilja, lockade av andra saker. 

Det verkar vara så att människor får längre livslängd när de flyttar in i städerna. Nästa generation lever längre än den första, får det bättre ekonomiskt ställt och kvinnorna föder färre barn. Att föda färre barn blir ofta en konsekvens av att man får det bättre. De kvinnorna som föder barn lever också längre. Givetvis måste allt göras för att förbättra situation i dessa plåtskjulförorter. Nästa generation får det också bättre (i genomsnitt), och får en chans att utvecklas och kanske flytta in ett steg närmare ett rikt liv. Det är inte konstigt att för första gången i mänsklighetens historia bor det fler människor i städer än på landsbygden. Dessutom minskar skogsskövling för svedjebruk när människor flyttar in i städer.

För att lösa dessa problem, kopplade till utvecklingsfasen, måste städerna arbeta med fördelningspolitik, praktiska och snabba lösningar för byggande och distribution av vatten, el och avlopp. Transporter i form av kollektivtrafik och logistik av mat. Planering av marken, men också planering av det sociala. Städerna är faktiskt bättre rustade för att lösa dessa problem än nationalstaterna. Här gäller det också att hitta lösningar så att det inte blir alltför svårt att lösa i mognadsfasen. Utgångspunkten måste också vara att planera staden för kollektivtrafik och inet privatbilism.

Mognadsfasen är det själsliga, för mig, men också ett hållbart ansvarstagande. Det verkar också som om städerna tillåter individualism på ett annat sätt än landsbygden. På landsbygden måste alla jobba mot samma mål och är beroende av varandra, vilket gör att sådana som sticker ut kan förstöra det känsliga laget som krävs för att lyckas med nästkommande års matproduktion. Detta synsätt, i Sverige kallat Jante-lagen, fyller en funktion på landsbygden. Men i städerna där vi har fått det bättre och är ute längre lika beroende av varandra tillåts tankar och uttryck utvecklas. Religionsfrihet, åsiktsfrihet, frihet om sexuell läggning och frihet att utrycka sig själv med kläder och beteende tycks frodas och utvecklas i städer. Vi är helt enkelt friare i städerna. 

Hållbart ansvarstagande innebär att vi måste bygga lösningar för att försörja städer på ett effektivt sätt med mat och vatten, kanske även odla i städerna, men också hantering och reduktion av avfall och avlopp. Vi måste bli bättre på att återvinna energi. Mognadsfasens städer drivs av att ha så många människor som möjligt på så liten yta som möjligt, hänsyn tagen till sociala och ekonomiska faktorer. Detta för att effektivisera användande av resurser såsom transporter, uppvärmning och minska det ekologiska fotavtrycket. Vi måste använda metoder, produkter och material som gör så lite påverkan som möjligt. Genom att människan tar så lite ytan som möjligt för boende och verksamhet tillåter vi ökad flora på landsbygden; både för effektivt jordbruk och andra arter att utvecklas och frodas. 

Oavsett vilken mognadsfas staden befinner sig i så kommer de stora utmaningarna ligga i logistik och fördelning av resurser, men också byggande. Vi måste bygga i material som inte belastar kommande generatioenr i samma utsträckning. Därför är träbyggande viktigt (mer om detta senare).

Not: Inspiration till det här inlägget kommer från min blogg "viktiga frågor" publicerad den 15 maj 2013. Lyssna gärna på poddar från The long now foundation (http://longnow.org) och följ Hans Rosling (@HansRosling) på twitter, professor på Karolinska för mer inspiration.

0 Kommentarer
Teknikfientligt koketteri

Teknikfientligt koketteri

Du har kanske träffat dem. Det finns människor som med nästan stolthet i rösten uttrycker en okunskap om teknik. Det kan vara hur man får blue-ray spelaren att fungera, ladda ner filer från dropbox eller utseendet på det nya Windows. Hur lite tid, ointresse, eller förmåga de har med sådana här nymodigheter. Okunnighet och okunskap ska man inte skämmas för. Det kan man åtgärda. Men att stolt uttrycka en teknikfientlighet är svårt för mig att förstå.

Jag har läst precis i veckan på Ny Teknik om hur ämnet teknik inte fungerar på skolan. Bland annat. Jag kommer ihåg mina egna lektioner i teknikämnet,som oerhört tråkiga. Fysik, matte och till och med kemi var roligare. Vi höll oftast på och läsa (!) om någon motor eller motsvarande. Samtidigt hade Wozniak och Jobs skruvat färdigt och börjat sälja Apple produkter, mobiltelefoner började användas och programmering blev känt genom Bill Gates. Det jag försöker säga är att teknik; allt runt omkring oss är oerhört spännande, ganska lätt att förstå, plocka isär, sätta ihop men vi gör det så förbaskat tråkigt. Inte undra på att barnen kräks. Om vi bara hade skruvat ihop en dator då (en ipad idag) – då hade jag nog ändrat åsikt om ämnet. Ofta beror det nog på att lärare inte vet själv hur det fungerar. Varför är exemplvis inte programmering en del av undervisningen idag?

Kan det vara så att det går en rät linje mellan tråkig teknikundervisning och de människor som koketterar med sin teknikfientlighet? Vilka är dessa människor då? Inte de som inte kan, men skulle vilja lära sig. Utan de som är stolta över att de inte kan. Här kommer mina egna observationer.

Ofta är det människor men en bra grund inom något annat. Det är kanske duktiga skådespelare, komiker eller företagsledare. Aldrig musiker – för dom måste behärska tekniken. Eftersom de är duktiga i något annat så har de ett grundmurat självförtroende och behöver inte skämmas för sin ovilja att lära sig.

Ofta har de en position på sitt jobb, organisation eller samhälle. De är kanske läkare, rektorer eller företagsledare. De är sällan operativa – får de måste kunna tekniken. Eftersom de har den positionen kan de delegera åt någon annan att göra det där besvärliga åt dem.

Ofta är de äldre. Inte alltid av ålder, men ofta av mental inställning. Motivet är att eftersom de är så pass gamla behöver de inte ägna tid åt att lära sig de nya sakerna: Gåspennan eller reseskrivmaskinen har en helt annan känsla än datorn. Jag har träffat tjugofemåringar som inte vill lära sig mer, eller pensionärer som hungrigt suktar efter ny kunskap. 

Nonsens. Vinylspelaren är inte bättre på annat än att skapa nostalgi. Det handlar enbart om lättja. Eftersom det kostar på en ansträngning att lära sig nya saker och ju mindre man hänger med i utvecklingen desto mer kostar det att komma ikapp. Har dessa människor tänkt på vilka signaler det ger sina medarbetare eller ännu värre våra barn? Det enda konstanta är förändring och det gäller att hänga på för sin egen skull. Tänk om generationerna före oss hade varit så teknikfientliga? Inget Göta kanal, inget AGA, Alfa Laval, Tetra Pak, Ericsson eller ABB.

Jag måste erkänna en sak. Jag var själv på väg dit. Det är ganska bekvämt att bestämma sig att jag kan inte det här, jag har inte tid, eller hit men inte längre. Sedan så gräver man ner sin maginotlinje. Jag insåg att det var början på slutet min egen utveckling.

Därför har jag bestämt för att vi ska ha, om inte den senaste, men nästan senaste tekniken hemma. Jag ska lära mig om appar och molnlagring. Jag hoppade på både Spotify och Netflix tidigt. Jag ska byta telefon en gång per år och dator vart annat år. Bara för att lära mig. Det kostar – men jag håller hjärnan i trim. Hellre en ny padda än hålla på med korsord.

0 Kommentarer
Tio tips för föredrag

Tio tips för föredrag

Att prata offentligt anses av många vara värre än själva döden. Det är klart att vi känner ångest. Vi vill leverera en upplevelse utan att slösa bort tid och vi vill att publiken ska komma ihåg vårt budskap. Samtidigt har vi upplevt en hel del dåliga tal genom åren och vill inte utsätta vår publik för detsamma. Jag har samlat ihop tio tips från olika källor och personliga erfarenheter som kan underlätta för dig. Kom ihåg att budskapet är ändå det allra viktigaste.

Jag har delat upp tipsen i tre faser; förberedelser, genomförande och efterarbete.

Förberedelser

1. Planera din tid fram till dragningen och skjut inte upp. Grovt kan man säga att 1 timma presentation kräver 10 timmars förberedelser (om du kan ämnet).  Ta reda på var du ska hålla presentationen (lokal, utrustning, karta, reseplaner) och kontaktuppgifter till koordinator, beställare, tekniskt ansvarig på stället (om du ska visa bilder).

2. Förbered genom att ställa ett antal frågor till dig själv och den som anordnar föredraget: vad vill du ha sagt, vem är publiken, finns det flera talare och vad ska de prata om?

3. Gör en skiss och en disposition av ditt ämne och budskap. Jag använder power point i detta läge, eftersom det är lättast. Sätt igång och skriv ner 50 frågor, som den tänkta publiken kan ha om ditt ämne. Sortera frågorna i den följd som du tänker dig ha presentationen. Skriv ner svaren. Ditt föredrag är färdigt. I det sista momentet använder jag Word. Gör en presentation (mer om detta senare).

4. Träna själv. Testa framför människor som du litar på kan ge dig riktigt kritisk feedback. Du behöver inga ryggdunkar! Revidera ditt manus och presentation flera gånger.

Genomförande

5. Åk i god tid, helst dagen innan om du ska resa långt. Kolla att du har med dig tekniken (bärbar, kablar, fjärrkontroll, batterier). Lägg upp det så att du kan undvika all tänkbar stress.

6. Meddela koordinator att du är på plats, sök upp rummet och lär känna det. Kolla tekniken både innan ni sätter igång men också just precis innan. Tekniken är det som är svårast att kontrollera i förväg. Om det är någon som talar före dig, se till att du kan lyssna på det (i alla fall slutet) och kan koppla mot det i din start.

7. Sätt dig längst bak, se hur det kan se ut när du håller ditt härliga snack, och slappna av. Kom ihåg att det ska vara roligt! Själv brukar jag vilja gå omkring och vandra utanför och gå igenom föredraget i huvudet. Kör sedan hårt, ha kul, andas och stressa inte i onödan.

Efterarbete

8. Om någon ska hålla en presentation se till att du tar dina grejer så fort som möjligt och gå åt sidan, så att hen kan komma åt att förbereda.

9. Gör dig tillgänglig för publiken för frågor. Om någon vill utveckla samtalet så kan du be dem mejla eller skriva ner sina frågor på deras visitkort så att du kan svara på frågorna senare. Tacka koordinator och tekniskt ansvariga personligen (om de förtjänar det).

10. När du kommer hem; svara de som du har lovat att svara (här är det bra om du fått visitkort). Skicka presentationen (jag gör ofta om den så att jag fyller i med lite text eller frågor som dykt upp under presentationen) till koordinator om det förväntas.

Svårare än så behöver det inte vara. Nu kanske du undrar hur presentationen ska se ut och hur du ska framföra budskapet? Mer om det senare.

 

0 Kommentarer
Fem ’startups’ för en svensk småstad 2014

Fem ’startups’ för en svensk småstad 2014

Att hitta på en bra idé och att driva företag är svårt. Det är tufft även om kunderna och möjligheterna strömmar förbi i ett till synes oändligt flöde som i en storstad. I en småstad, som exempelvis Kalix, är det ett slit utan dess like. Men om du mot förmodan skulle vilja testa att starta ett företag i en svensk småstad så tänkte jag bjuda på fem idéer som jag ser saknas i min egen hemstad Kalix, som finns redan i storstäderna och som borde funka i de flesta svenska småstäder 2014.

Bilden ovan är skapad av Stefan Krause, Germany (Own work) [FAL], via Wikimedia Commons. License se FAL.

Jag har samlat idéerna utifrån det faktum att det ska vara möjligt att starta som en bisyssla vid sidan av ditt ordinarie arbete (har du inget så är det bara att köra på för fullt). Det ska också vara en begränsad investering och det ska kännas rätt i tiden

1. Den lokala puben är dryckes-varianten på pizzerian som finns i varje småstad. Det behövs ingen stor lokal (ju mindre desto bättre), några pumpar och stolplatser, gärna i anslutning till pizzerian. Tidigare hade detta varit omöjligt med tanke på nykterhetsrörelsen, men idag är vi vana att besöka en pub på våra resor till storstäderna och det skulle vara fullt socialt acceptabelt att smita in och ta en eftermiddagsöl utan att för den skull stanna hela kvällen. Vill du så småningom utveckla så går det att komplettera med pubmat eller några spelmaskiner. Hårdrock i högtalarna går hem i de flesta svenska småstäder.

2. Ett lekland inomhus med bollhav, klätterställningar och rutschkanor som föräldrar, mor- och farföräldrar kan gå med barnen för att driva några timmar. Timmarna utomhus har minskat och barnvakterna känner att det är skönt att hitta på en aktivitet istället för att sitta framför tv:n eller paddan. Givetvis måste du hitta en central lokal, till skillnad från storstäderna så är det inte dyrt, men garanterar ett genomflöde. Du måste hitta egna leverantörer av redskap eftersom att ingå i en franschise är svårt med tanke på kundunderlaget. Detta kan kompletteras med wifi och fika senare. Detta går också att köra med väldigt begränsad personal. Genom att återinvestera så kan du bygga upp verksamheten med nyheter.

3. 24-7 gym betyder att gymmet är öppet 24 tummar om dygnet, 7 dagar i veckan. Kunderna kommer in med hjälp av ett kort (varför inte ett kreditkort för pay-per-stay). Fördelen med detta är att det inte behövs personal – förrän du vill utveckla verksamheten. Det viktiga är att hitta en källarlokal centralt, köpa några maskiner som du kan utöka efterhand som kunderna strömmar till. Även om yrkeslivet i småstäderna betonas av tidiga mornar och mera 9-5-mentalitet så håller detta på ändras och hälsotrenden är tydlig, speciellt bland den äldre generationen som har gått i pension. Detta kan kompletteras med personlig tränare (om du har själv ett intresse) eller gruppträning.

4. En lokaltidning på nätet är att driva en plattform för det lokala intresset av nyheter. Visst gillar vi aftonbladet, expressen och NSD, men det finns inget som att läsa att någon repat en bil i centrala Kalix. Delvis kan du använda social medier för att driva upp antalet läsare både bland boende och utflyttade. De större nyheterna går att länka från länstidningar och de mindre lokala nyheterna kan du skriva själv eller genom att anlita lokala skribenter. Den stora kassakon finns i reklam och familjesidor. Speciellt familjesidor för födelsedagar, begravningar och bröllop är ett organiserat sätt att samla facebook-event mer seriöst. Ingen vill väl kalla till en begravning via facebook (än). Det kräver givetvis en publicistisk tanke och ett seriöst intresse men det är ingen rocket-science. Fördelen är att det inte behövs ett större kapital till en början (en hemsida) och du kan växa i den takt som du orkar.

5. Ett bageri, helst med surdegsbröd, är något som alla längtar efter. Alla är less på brödet från Coop eller Ica som i bästa fall inte smakar något och i sämsta fall är knappt ätbart. Det finns ett klientel som kan tänkas gå och köpa bröd på morgonen (eftersom många är pensionärer som bor i tätorten) och det går sälja vidare till det lokala hotellet, lunchstället eller kanske t.o.m. Ica. Investeringen kräver ett visst kapital men å andra sidan är det fullt möjligt att kombinera med ett vanligt jobb (var dock beredd på några år med tidiga mornar). 

Förutsättingen är givetvis att du brinner för någon av idéerna och att du drivs av att det är kul att genomföra detta. Anars går det inte. Du kan inte räkna med stora vinster, men i bästa fall kan du livnära dig på sikt eller åtminstone finansiera en utlandsresa eller två ifall det är en bisyssla. Det finns inga genvägar till rikedom – speciellt om du bor i en svensk småstad 2014.

 

 

0 Kommentarer
Fem tips för lyckade möten

Fem tips för lyckade möten

Jag har insett att ett lyckat möte kräver en dialog, oavsett om det är att förhandla, hitta på nya lösningar eller hantera en konflikt. Ett möte blir inte lyckat om en part försöker får fram enbart sin egen åsikt utan att verkligen lyssna på den andra. Jag har själv under en alltför lång tid trott att jag själv har svaren, för att nu inse att de bästa idéerna växer fram eller en bra idé blir bättre i det konstruktiva samtalet.

Jag har tidigare skrivit om hur du får till ett effektivt möte (inlägget "tio tips för effektiva möten" hittar du här). Men bara för att ett möte är effektivt behöver det inte bli produktivt. Ibland är det motsatsen. Här kommer fem enkla tips för att få till ett produktivt möte:

1. Börja med att sitta tillsammans. Möten går att och måste ibland av nödvändighet skötas via Skype, Hangout eller Facetime eller något liknande, vi arbetar trots allt i en global värld. Men för att få till det riktigt förtroliga samtalet bör vi sitta, eller ha suttit, fysiskt tillsammans. Se också till att mötesförhållanden är optimala. Mat är ett bra sätt att för oss människor att närma oss varandra. Lokalens utformning och sittplatsernas placering är också av betydelse. Var närvarande och kolla inte Facebook eller Twitter.

2. Hälsa ordentligt på varandra. Träffas ni första gången så ansträng dig att uttala namn rätt. Själv har jag för vana att lära mig det landets hälsningsfras (Sava, Salam Aleikum, Terve, Nihao) för att visa att jag bryr mig. Det får förstås inte bli pajigt och kännas naturligt.

3. Smörj samtalet. Hitta gemensamma ståndpunkter eller perspektiv på frågan, men också utanför arenan. Det kan vara hockey, teater eller musik. Uppmuntra varandra under samtalet genom att använda 3-1: metoden vid kritik av den andras förslag. Metoden innebär att man säger tre bra saker och ger en förbättringsmöjliget till motpartens ståndpunkt. Det får givetvis inte bli formatiskt. Försök att hitta alternativa möjligheter genom att frasera ”Vad skulle hända om vi gör X istället för Y?”.

4. Låt alla komma till tals. Alla måste få ge sina synpunkter. Ett sätt om ni är flera är att låta frågan ”vandra runt bordet”, det vill säga att får möjligheten men också tvingas till att uttrycka en åsikt. Här kan det finnas kulturella skillnader i hur man avbryter eller bekräftar varandra. Exemplvis kommer jag från en stor släkt i Finland och där pågick det flera parallella samtal, medan min fru kommer från en liten släkt i Sverige där alla förväntas vara tyst och lyssna färdigt. Det viktiga är att förstå kulturen du befinner dig i.

5. Lyssna. Lyssna. Lyssna. Det bästa sättet för att förstå själv, men också få din samtalspartner att förstå för- och nackdelar med deras ståndpunkt är att ställa frågor och lyssna på svaren.  Endast genom att lyssna kan du ställa relevanta frågor för att verkligen förstå vad den andra menar och på det sättet utforska din egen ståndpunkt. Då utvecklas idéer.

0 Kommentarer
Match made in heaven: Lean och Enterprise Resource Planning (ERP)?

Match made in heaven: Lean och Enterprise Resource Planning (ERP)?

Jag hade förmånen att prata om LEAN, ERP (Affärssystem) och det tänkta motsatsförhållande, som det diskuterats om under en lång period, på Aktiebolaget systemstöds kunddagar. Idag kan jag avslöja att motsatsförhållandet finns i betraktarens ögon. Största skillnaden är att Lean är PULL, det vill säga material och tjänster köps eller tillverkas först när det finns efterfrågan. ERP är ofta PUSH det vill säga tillverkning sker mot förväntad efterfrågan som baseras på prognoser från historisk data och aktuella order.

Vi måste komma ihåg att ursprunget är olika. ERP kommer från ett tankesätt att effektiv planering och styrning av resurser från inköp, tillverkning, leverans och fakturering sker genom att integrera alla avdelningar och appar genom ett centralt bibliotek och på det sättet eliminerar isolerade öar av information och skapa transparens. Lean (du kan läsa mitt tidigare inlägg: mitt lean) kommer från ett flödesperspektiv. Motsatserna blir då att LEAN utgår från produktion, ERP fokuserar på planering. LEAN är aktionsorienterat, ERP är dataorienterat. LEAN ska eliminera allt icke-värdeskapande, ERP försöker hålla koll på varje aktivitet och material i produktionen.

Det finns fördelar med ERP, effektiv datainsamling, bearbetning och distribution tack vare den gemensamma databasen. Transparensen ökar kommunikation, integrerar processer och avdelningar och gör att man behöver använda telefonen mindre. Det möjliggör och en standardisering och statistisk uppföljning av standardprocesser för jämnare kvalitet och kostnadsbesparingar. Nackdelarna är att det ofta kräver en omfattande och tidskrävande installation, som tar resurser från organisationen. Medarbetare behöver också, förutom läras sig själva systemet, även lära sig de nya standardprocesserna. Risken är också att det göms kostnader i träning av nya processer och system, installation och drift. Behöver organisationen unika processer så leder det ofta till dyra modifikationer.

Största nackdelarna med LEAN är att det kräver en relativt stabil huvudplan, kapacitet och efterfrågan matchas, vilket gör att snabb efterfrågevariation kan vara svårt att hantera. Delning av information för uppföljning och kommunikation med andra avdelningar blir ofta manuell. Dessutom finns det viss kritik mot att det finns få analytiska verktyg för mätning och uppföljning. Det innebär att ERP borde kunna stötta LEAN och vice versa.

Mina egna reflektioner kring detta är att det blir en konflikt då en ERP-installation är IT-fokuserat snarare är produktionsfokuserat. Människorna som arbetar med IT-systemen är ofta långt ifrån produktion och produktionssynsättet vilket kan skapa irritation över att man inte förstår varandra. LEAN principer (JIT, PULL, m.m.) går att tillämpa med ett modernt system. Dessutom kan du genom att använda standardfunktionalitet, få till en initial standard och uppföljning av den.

Det som oroar mig är att få ERP leverantörer pratar om själva förbättringsarbetet, d.v.s. hur ska det lokala förbättringsarbetet drivas så att människor känner sig delaktiga och kan utveckla kreativa metoder för att uppnå kundnöjdhet? Samtidigt vet vi också att en ökad komplexitet ger färre möjligheter till förändring, speciellt om förändringsarbetet blir avhängigt på en IT- eller ERP-specialist som ska vara med som en centralfigur på förbättringsarbetet istället för att vara där som stöd. Det finns också en risk att ett oflexibelt system skapar ett system, en bild eller modell, vid sidan om verkligheten

0 Kommentarer

Mitt Lean

En kort sammanfattning av min syn på Lean. "Keep it simple".

Det har diskuterats mycket om Lean produktion i näringsliv, akademi och offentlig verksamhet. Ibland med okritiska och naiva ögon. För det mesta med en god vilja. Jag använder mig av tankemodellen Lean både i min forskning men också i näringslivet. Därför har jag försökt samla mina tankar kring Lean i det som jag kallar mitt Lean.

Själv har jag haft ett problematiskt förhållande till Lean. Jag började med kvalitetsarbete i mitten på nittiotalet och tyckte att de värderingar som fanns där gav uttryck för hur jag tror att man ska leda och organisera ett företag. Mitt stora problem var att jag började på ett It-företag som tillverkade bland annat planeringssystem både för tillverkning och för projektledning. Det i sin tur baserade sig ofta upplagt ofta som ett tryckande system. Tryckande blev min tankemodell under en period.

Jag hade det jättejobbigt att tänka om, men när jag väl kommit över det på Scania så blev jag lite av en Lean fanatiker. Jag läste allt som fanns att läsa, drev användargrupper och jobbade efter principerna. Detta gjorde jag även sedan på Englundshus. Vi byggde snabbt upp ett ledningssystem baserat på Lean vilket lyfte produktionen, men gav också en snabb signal vid finanskrisen 2008 vilket gjorde att vi hann säga upp personal, leverera samtliga pågående projekt och gjorde att företaget överlevde. Sista arbetsdagen var den 23 december med en personalfest dagen innan och det utan att jag fick stryk. Jag trodde stenhårt på Lean.

När jag sedan kom till akademin insåg jag ganska snabbt, men motvilligt, att detta var ett praktiskt system utan någon riktig teoretisk grund. Det gjorde att jag ville kasta av mig prefixet ”lean-jarkko” och motarbetade och tog avstånd från lean för att sedan till slut acceptera för vad det är och återigen kasta mig in detta med liv och lust. När jag säger ’acceptera för vad det är’ så är det verkligen så. Acceptera att det inte är en universalmedicin även om det finns allmänna metoder som går att tillämpa i vilken verksamhet som helst.

Däremot måste tillämpningen anpassas för den organisation man befinner sig i och därför, de som vet detta, Lindbäcks, Scania och Toyota kan de bjuda på att folk kommer och tittar och berätta öppet om sina metoder, eftersom de vet att det inte går att kopiera tillämpningen.

För mig är Lean en management-filosofi som syftar till att styra en verksamhet på lång sikt och nå sina mål. Hederlig Svensk produktionsteknik har jag kallat det. Ibland får jag svaret från studenter att det är ju självklart med exempelvis värderingar som ’kunden i centrum’. Att något är ”självklart” innebär för mig att det är intuitivt vilket jag ser som ett gott betyg till tankemodellen. Därför kallar jag det för systematiskt sunt bondförnuft. Om man tar hjälp från dem som arbetar daglig dags, de med bondförnuftet, med att skapa mervärde för kunderna så kommer det att öka delaktighet och engagemang i deras arbete. Samtidigt är de också de som möter kunden och borde vara de som är bäst på att lösa problemen. De måste bara få mandaten att lösa kundens behov, vilket de inte ofta har i organisationer,

Däremot kan vårt förnuft lura oss ibland och det är lätt för oss att förlita oss på falsk bevisföring och därför behövs det vetenskapligt tänkande. Ta exemplet med Aloe Vera: jag brände mig när jag solade på ett tak i Italien på min bröllopsresa. Jag var röd som en kräfta och det gjorde fruktansvärt ont. Min fru hade hört att Aloe Vera skulle fungera. Hon köpte en tub med sådan kräm som jag la över mig på den tredje dagen. Klådan och det röda försvann. Det hade varit lätt för mig att säga att Aloe Vera som hjälpte mot solbränna men samtidigt så vet jag det inte egentligen. Var det Aloe Vera, hade vilken kräm som helst hjälpt eller var det rent tiden som gått som gjorde att hettan, klådan och smärtan försvann? Vi människor har ju en unik förmåga att se mönster, där de inte alltid finns.

Orsak-verkan samband är inte alltid så lätt att urskilja. Därför behövs systematik. Det systematiska ser jag som ’vetenskapligt tänkande’, dvs. att det är en mental modell eller arbetssätt för att hitta, verifiera och beskriva orsakssamband och föreslå nya förbättrade metoder. Det är precis det som vetenskapen handlar om. I Lean använder vi oss av det för att hitta, analysera och eliminera avvikelser.

Lean är också en förändringsmodell, dvs. hur vi ska skapa en förändringsprocess i företaget som inte är beroende av enskilda Vd:ar och chefer, utan en syn som överlever kvartalsrapporteringen genom att bygga in engagemang, vetenskaplig syn och fokusera på det viktiga: att skapa värde för kunden. Förändringsmodellen bygger också på korta och överskådliga steg istället för stora hopp i utveckling.

Det är också en samling praktiska metoder som utvecklats med tiden, där det kanske inte alltid finns evidens i form av vetenskapligt genomförda försök och utfall, på samma sätt som stora delar av sjukvården fungerar baserat på en kumulativ kunskapsbank. Det betyder inte att man inte ska ifrågasätta och testa. Tvärtom. Det ska ifrågasättas och testas men tills motsatsen bevisats så standard. Dessutom är dessa metoder ganska allmänna. Metoderna syftar till att skapa största möjliga värde med minsta möjliga resurser genom att eliminera ”slöseri”. Glöm nu inte att eliminering i sig inte skapar kundvärde utan är ett medel för att nå syftet: kundvärde.

Lean är alltså en förändringsmodell som består av systematiskt sunt bondförnuft baserat på vetenskapligt tänkande och därtill tillhörande metoder. Svårare än så är det inte.

0 Kommentarer
  • Förra
  • 1
  • Nästa