Det florerar två uttryck kring den modernisering av byggande som faktiskt pågår, även om det ibland sker med små små steg. Dessa två är 'Industriellt byggande' och 'Industrialiserat byggande'. De används ibland som utbytbara termer och ibland som två tydliga vattendelare. Ofta går diskussionen bland mina kollegor att industriellt byggande betyder att en stor del av arbetet är prefabricering och pågår inomhus och industrialiserat byggande betyder att införa industriella metoder på byggarbetsplatsen. Jag vill hävda att det finns en annan viktigare aspekt som särskiljer termerna och det är hur man ser på marknaden och hela byggprocessen.

Industrialisering påbörjades under 1800-talet och kanske tidigare men tog egentligen fart som produktionsmetod när bilindustrin utvecklades snabbt i början av förra seklet. Henry Ford är en föregångare inom fältet och många av metoderna som han utvecklade togs upp av andra branscher. Anledningen till den snabba utvecklingen var att tillverkningen blev säkrare; svarvar och fräsar blev mer precisa och standardisering av mått och enheter slog igenom. På så sätt kunde man börja tillverka utbytbara delar, istället för att utföra hantverksmässigt unika delar för varje bil. Det i sin tur gav möjlighet till specialisering av yrkesgrupper (svetsare, montörer) och därigenom specialisering av tjänstemän (konstruktör, chef), det vill säga en specialisering av management. Detta gjorde det möjligt att börja masstillverka bilar och reservdelar (det sistnämnda är en oerhört viktig del varför marknaden kunde växa så snabbt men glöms ibland bort). Med detta kom möjlighet till att systematisera kunskap och kunskapsåterföring, med sofistikerade metoder för bland annat planering och produktutvecklings som sedan tagits upp av andra branscher. Även byggbranschen tog upp dessa, vilket bland annat miljonprogrammen visar.

Det svenska byggandet, liksom byggandet i hela västvärlden, har inte utvecklats i samma takt som övriga samhället; kvalitetsproblem, höga kostnader, liten produktivitetsutveckling och stora problem med olyckor och dödsfall har identifierats av många. Dessa problem är sådant som lösts med industrialisering i andra branscher. Därför är det kanske inte så konstigt att vi har fått dessa begrepp om industrialisering till byggandet i Sverige; för att visa på att vi menar allvar med att lösa problemen. Men om det inte handlar om tillverkning inomhus kontra utomhus – vad handlar det om då?

I min mening så innebär Industrialiserat byggande att vi accepterar att grundförutsättningarna som sanningar. Förutsättningar om upphandlingar, hur vi projekterar, och genomför projekt inom ramen för befintliga ramverk såsom Allmänna Bestämmelser. Vi accepterar att marknaden ser ut som det gör för att det är den bästa lösningen och att nästan alla byggare har en affärsmodell som bygger på ”Allt inom bygg”. Det finns många anledningar till den affärsmodellen såsom konjunktursvängningar och resursflexibilitet. Inom ramen för den förhärskande affärsmodellen införs anpassade metoder från den mekaniska industrin och andra industrier. Lean Construction är en sådan rörelse som syftar till att effektivisera byggandet och har också hittat många lösningar som har visat sig effektiva. Fokus har varit på metoder och diskutera ständiga förbättringar genom att minska slöseri. Partnering är ett annat exempel där det syftar till att skapa en långsiktig relation inom ramen för flexibla försörjningskedjor (jag har skrivit om det här). Generellt kan man säga att dessa metoder ofta har varit enkla och intuitiva att införa, men frågan är om det skapar förutsättningar för hållbara förändringar?

Industriellt byggande accepterar inte förutsättningarna utan levererar kundvärde på ett annat sätt. Det betyder att affärsmodellen har ändrats från allt inom bygg till en förkonfigurerad produkt inom ett visst marknadssegment (studentboende, seniorboende, punkthus, m.m.). Entreprenören följer repetitiva processer för att kontrollera och styra planering och genomförande av projekt, där projekten kan översättas till produkter. Det här styr allt från försäljning, materialförsörjning och leverantörsutveckling, till leverans och montering på arbetsplatsen. Det har också gjort att en stor del av produktionen sker inomhus, inte som ett mål, utan som en konsekvens av att försöka styra processen och säkerställa jämn kvalitet. Regelverket (AB) som är uppbyggt kring en projektunik projektering passar inte så bra i denna värld där man arbetar med produkt- och marknadsutveckling. Det blir också svårare för en beställare som är van att fatta beslut sent i byggprocessen men som måste nu, innan man ser produkten, fatta beslut (det har bl.a. Lindbäcks löst på ett snyggt sätt med showrooms – Youtube länken finns här). Det är det jag menar med att Industriellt byggande ser annorlunda på både marknad och byggprocessen.

Jag tycker inte egentligen någon av dessa termer är jättebra, även om det fyller sitt syfte. Industrialisering känns inte så där hypermodernt för resten av samhället. Plattformsbyggande eller min favorit Systematiserat byggande hade varit bättre alternativ som begrepp. Industrialisering ger tyvärr ofta intrycket om att det handlar om stora volymer, stora batcher och massproduktion utan kundanpassning. Det vill vi inte. Vi vill systematisera kunskapsåterföring och arbetet kring förbättring av produkter och tjänster som på sikt ger den kvalitet som kunder förväntar sig. Varje gång.

Det är ju det vi vill. Eller?