Alex Schulman har ibland, rätt eller fel, fått vara förkroppsligande av den elaka bloggningen och det tuffa kändisklimatet i Stockholm. Jag är på Konferens i Norge och det visar sig att jag har blivit konferensens Alex Schulman. Jag har felaktigt anklagat en kollega för fusk och dessutom sågat en annan kollega med fotknölarna. Jag kommer nog aldrig mer att få en artikel publicerad på denna konferensserie. Shit happens.

För att förstå hur allvarliga klavertramp jag gjort finns det två saker som måste klargöras; Peer-review och synen på fusk.

Det finns flera saker som är viktiga inom forskning. men en av de viktigare procsserna är den så kallade peer-review. Det är ett arbetssätt som används när det ska avgöras om en vetenskaplig artikel ska publiceras eller inte. I praktiken innebär det att sakkuniga, inom samma fackområde som den specifika artikeln handlar om, granskar artikeln och ger sin kritik. Nästan uteslutande så är detta blindat för att den som granskar inte ska veta vem det är som skriver av artikeln och därmed riskerar bias. Den som får ta emot kritiken vet heller inte vem som lämnat åsikter för att säkerställa att sakkuniga kan vara ärliga och orädda.

En annan viktig aspekt är forskaretik, det vill säga att det krävs att forskaren är självständig och har hög moral både när man genomför och när man beskriver studien. Fusk anses vara en av de saker som kan undergräva forskarsamhället totalt och måste därför ses mycket allvarligt på i varje tillfälle. Till fusk räknas att medvetet misstolka resultat, att inte korrekt beskriva metod eller resultat, eller kopiera sina egna eller andras texter.

Jag befinner mig på 7:e Nordiska konferensen (7th Nordic Conference on Construction Econoics and Organisation 2013) och presenterar min artikel om betydelsen av synen på leverantörskedjor inom bygg (Artikeln) och det börjar inte bra.

På första dagen, som är ett arbetsmöte för doktorander inom bygg, så får vi ta del av programmet. Jag ser att den artikel som jag under peer-review processen anklagat för att eventuellt fabricera resultat har blivit accepterat och jag ser också vem som skrivit artikeln; det är en person som jag känner! Jag inser att jag måste göra nåt och under rasten går jag upp till personen och säger att jag behöver några ord med hen. Jag berättar att jag har anklagat hen för fusk men ser på programmet att artikeln blivit accepterad och hoppas att det är utrett och ber om ursäkt. Reaktionen blir:

- Är det du din jävel? Vi fick så mycket extra jobb på grund av detta och företaget vi besökte var tvungen att skriva intyg om att vi gjort studien på ett korrekt sätt. Jag kan bara säga att vi var väldigt besvikna!

Vi lyckades reda ut och som ordförande på konferensen utrryckte det: det här är ju bara ett bevis på att peer-review processen fungerar. Men det enda jag kunde tänka på var hur mitt agerande skulle tolkas hos deras institution. Jag vågar nog inte åka dit på besök igen.

Den andra dagen går bra. Många intressanta presentationer och en bra Key-note sätter tonen för hela konferensen. Min egen presentation går också bra. Efter dagens slut är det mottagning på stadshuset och sedan ett kort stopp på ett litet lokalt hak. Några har tagit för många öl och ljudnivån börjar bli hög. Jag sätter mig bredvid en deltagare och presenterar mig kort. Han blir helt tyst. Sedan börjar han sakta, illröd i ansiktet: 

- Sa du Jarkko Erikshammar? Du din jävel dödade min artikel på blind review granskningen. Vi fick så mycket mer arbete efter din över-nitiska granskning.

Det visar sig att min namnteckning har varit kvar på dokumentet, och han har hunnit googla mig och blivit väldigt förbannad. Det blev ingen bilnd-review. Däremot hade hans handledare lugnat ner honom och efter tag hade de kommit till insikten att de ambitiösa kommentarerna hade faktiskt förbättrat artikeln. Under kvällen, eftersom våra artiklar är nära varanda i forskningsområdet bestämde vi oss för att skriva något tillsammans. Det slutade bra, även om han pekade leende på mig varje dag under konferensen, med pekfingret och sa:

-You, fucker.