Att hela Sverige ska leva är en slogan som används av många, speciellt nu under valtider. Det kan vara så, men människorna i Sverige verkar flytta närmare samhällsservice och en förtätning är ett faktum. Detta sker både i centralorter på landsbygden men definitivt i våra tillväxtorter. Om vi lyfter blicken från Sverige så är slutsatsen kanske att människor ska bo så lite som möjligt på landsbygden. Den mest hållbara lösningen är om vi koncentrerar boendet till städer.
Foto av @franklinvenezuela @Flickr: Vista de los Cerros de Caracas. Lugar: Municipio Libertador, Distrito Capital, Caracas, Venezuela.
Jag ändrade världsbil för ungefär tre år sedan; från att jag levt på myten om livet på landet, insåg jag att framtiden ligger i städerna. Det är av två anledningar. För det första finns det en möjlighet för oss människor att belasta jorden betydligt mindre när vi bor i städer. För det andra så blir vi rikare både ekonomiskt och själsligt som individer betraktat i städer. Missförstå mig inte. Jag älskar natur, öppna landskap och mjölkbönder - jag bor ju i Kalix. Min ståndpunkt är snarare en logisk konsekvens av ett resonemang som utgår från två utvecklingsfaser i städernas livscykel: Utvecklingsfasen och mognadsfasen.
Utvecklingsfasen illustreras för mig av kåkstäder. Vi kan alla tycka illa om kåkstäder eller rysa när vi ser skitiga barn i plåtskjul utanför megastäderna; Mexico city, new Delhi, Sao Paolo eller Shanghai. Dålig tillgång till vatten, el, mat och arbete. Varför tror du att människor dras till städer, vad är det som gör att man lämnar sitt liv på landsbygden och flyttar till en tillvaro som verkar så mörk? Delvis är det att man tvingas till det då farmen, jordlotten, kan endast mätta ett antal munnar och skulle man överstiga den så skulle fler svälta. Men det är många som väljer det av fri vilja, lockade av andra saker.
Det verkar vara så att människor får längre livslängd när de flyttar in i städerna. Nästa generation lever längre än den första, får det bättre ekonomiskt ställt och kvinnorna föder färre barn. Att föda färre barn blir ofta en konsekvens av att man får det bättre. De kvinnorna som föder barn lever också längre. Givetvis måste allt göras för att förbättra situation i dessa plåtskjulförorter. Nästa generation får det också bättre (i genomsnitt), och får en chans att utvecklas och kanske flytta in ett steg närmare ett rikt liv. Det är inte konstigt att för första gången i mänsklighetens historia bor det fler människor i städer än på landsbygden. Dessutom minskar skogsskövling för svedjebruk när människor flyttar in i städer.
För att lösa dessa problem, kopplade till utvecklingsfasen, måste städerna arbeta med fördelningspolitik, praktiska och snabba lösningar för byggande och distribution av vatten, el och avlopp. Transporter i form av kollektivtrafik och logistik av mat. Planering av marken, men också planering av det sociala. Städerna är faktiskt bättre rustade för att lösa dessa problem än nationalstaterna. Här gäller det också att hitta lösningar så att det inte blir alltför svårt att lösa i mognadsfasen. Utgångspunkten måste också vara att planera staden för kollektivtrafik och inet privatbilism.
Mognadsfasen är det själsliga, för mig, men också ett hållbart ansvarstagande. Det verkar också som om städerna tillåter individualism på ett annat sätt än landsbygden. På landsbygden måste alla jobba mot samma mål och är beroende av varandra, vilket gör att sådana som sticker ut kan förstöra det känsliga laget som krävs för att lyckas med nästkommande års matproduktion. Detta synsätt, i Sverige kallat Jante-lagen, fyller en funktion på landsbygden. Men i städerna där vi har fått det bättre och är ute längre lika beroende av varandra tillåts tankar och uttryck utvecklas. Religionsfrihet, åsiktsfrihet, frihet om sexuell läggning och frihet att utrycka sig själv med kläder och beteende tycks frodas och utvecklas i städer. Vi är helt enkelt friare i städerna.
Hållbart ansvarstagande innebär att vi måste bygga lösningar för att försörja städer på ett effektivt sätt med mat och vatten, kanske även odla i städerna, men också hantering och reduktion av avfall och avlopp. Vi måste bli bättre på att återvinna energi. Mognadsfasens städer drivs av att ha så många människor som möjligt på så liten yta som möjligt, hänsyn tagen till sociala och ekonomiska faktorer. Detta för att effektivisera användande av resurser såsom transporter, uppvärmning och minska det ekologiska fotavtrycket. Vi måste använda metoder, produkter och material som gör så lite påverkan som möjligt. Genom att människan tar så lite ytan som möjligt för boende och verksamhet tillåter vi ökad flora på landsbygden; både för effektivt jordbruk och andra arter att utvecklas och frodas.
Oavsett vilken mognadsfas staden befinner sig i så kommer de stora utmaningarna ligga i logistik och fördelning av resurser, men också byggande. Vi måste bygga i material som inte belastar kommande generatioenr i samma utsträckning. Därför är träbyggande viktigt (mer om detta senare).
Not: Inspiration till det här inlägget kommer från min blogg "viktiga frågor" publicerad den 15 maj 2013. Lyssna gärna på poddar från The long now foundation (http://longnow.org) och följ Hans Rosling (@HansRosling) på twitter, professor på Karolinska för mer inspiration.