Vi går till val i Sverige. Vad var och en ska rösta på - är upp till var och en. Vad en tycker och rätten att uttrycka det är allas rätt. Däremot ska jag resonera fram till varför inte jag kan rösta på exempelvis SD och varför man bör ha ett långsiktigt perspektiv i sitt val.

Foto: David Monniaux

Riksdagspartierna skiljer sig ideologiskt åt en del, medan praktiskt politiskt inte speciellt lång ifrån varandra. Med det menar jag att om vi får en regering ledd av socialdemokrater eller en regering ledd av moderater blir det inte en speciellt stor skillnad i vardagen, inte i alla fall på kort sikt. Därför anser jag att valet bör baseras på mina mest grundläggande värderingar och det som är de allra viktigaste frågorna.

Om vi börjar med de grundläggande värderingarna så anser jag att alla människor är lika värda. Däremot hyser jag starkare känslor till de människor som jag antigen känner eller bunden via släktskap än totala främlingar. Men mina egna känslor för mina närmaste ska dock rimligtvis inte styra politiken. Om alla är lika värda, ska alla behandlas med lika stor respekt. Alla ska mötas av samma rättvisa oavsett om man betalar mycket skatt, lite skatt eller ingen skatt. Väldigt enkelt på ett plan, men svårt på ett annat baserat på resonemanget om personliga känslor och relationer ovan.

Jag ser också nationalstaten som en mänsklig konstruktion, det vill säga att det finns inga naturliga eller genetiska skillnader mellan oss människor som kommer från och lever i nationalstaten Sverige och de som inte gör det. Det finns ens inte några naturliga preferenser när det gäller språk, mat eller kultur baserat på det faktum att vi är mantalsskrivna i Sverige. Kulturella preferenser är ett kontinuum, det finns alltså inga tydliga gränser, inga ettor och nollor. Den som bor i Haparanda har mer kulturarv att dela med den som bor i Torneå än den i Malmö. På samma sätt som malmöiten delar mycket med köpenhamnaren och Göteborgaren med Norrmän. Att vi läser samma språk i skolan är en konsekvens av en medveten satsning om att få alla att ska känna sig som svenskar. Vi hade ju inte ens samma tid på klockan förrän för ungefär hundra år sedan. Nationalstaten är alltså ett relativt nytt begrepp och grundar sig på gränser som har förhandlats fram efter krig. Frågan är om det finns någon annan riktigt viktig sak som nationalstaten uppfyller förutom att skapa en tillräckligt stor enhet för att få samhällsfunktioner och eventuellt försvar att fungera.

Alltså om jag tycker att alla människor ska behandlas lika och att nationalstaten är en mänsklig konstruktion som inte egentligen betyder något. Då kan jag ju inte rösta på SD som menar att det finns ett egenvärde i nationalstaten och en, av dom, väldefinierad svenskhet. Jag kan inte tycka att jag som har haft turen, för det handlar ju bara om tur, att födas i Sverige ska vara mer värd än andra.

Okej då – om jag nu inte kan rösta på SD. Vad ska jag då välja? Eftersom enligt mitt resonemang spelar det ingen roll med de vardagliga praktiska frågorna i och med att det inte är någon väsentlig skillnad (i alla fall på kort sikt), då måste jag ju välja ett parti som söker svar på de riktigt viktiga frågorna. Då kan inte frågorna handla om jag får några hundra mer i månaden i plånboken, inte om vi ska bygga en järnväg för att bygga den, eller om vi ska ha lite mera kilometerskatt. Det är till och med visat att några hundralappar mer i månaden inte kommer göra att jag känner mig mer lycklig som människa, mer än de tre första månadslönerna (Läs gärna Michael Dahlens Nextopia, s 64-78). Sedan är jag lika olycklig eller lycklig som innan.

Jag har vridit och vänt på frågan och kommer alltid till samma slutsats att de viktigaste frågorna är de som handlar om mänsklighetens fortlevnad och egoistiskt nog mina barns framtid. Vilka faktorer är det då som påverkar mänsklighetens fortlevnad? De fyra enskilt viktigaste faktorerna är: krig, svält, sjukdomar och miljöförstöring. Alla dessa har påverkat så att civilisationer som vi känner till har gått under. Det har dock varit lokala företeelser (Påskön, azteker, osv, läs bland annat Jared Diamonds Undergång: civilisationers uppgång eller fall, 2005).

De två absolut viktigaste av dessa fyra faktorerna är fattigdom och miljöförstöring. Fattigdom leder till svält, krig om resurser, men också gör att resurser inte går att använda till exempel att bekämpa sjukdomar. Fattigdom leder också till ytterligare miljöförstöring. Dessutom för första gången i mänsklighetens historia står vi inför en utmaning med global miljöförstöring, som tidigare enbart hänt lokalt, och med all säkerhet med brist på mat och fattigdom som en av konsekvenserna. Samtidigt har vi resurser globalt som skulle kunna fördelas lite jämnare, samt att utvecklade samhällen föder mindre barn (läs blogginlägget om städer här) och orsakar därmed mindre fattigdom och lokal miljöförstöring (utvecklingsstadiet hittills har dock gett mer global miljöförstöring, vilket västvärlden och nu Kina visar).

Slutsatsen blir alltså att jag bör välja det parti som långsiktigt verkar för miljöns bästa och att bekämpa fattigdom. Hur ska det göras? Då måste man lyssna på respektive partis analys och plan för att hantera miljöförstöring för att sedan kunna göra det riktigt långa valet.

Det absolut viktigaste är dock att välja och sedan gå och rösta!